Foto: Victoria Pickering
Den nionde november presenterade tidskriften Politico – i samarbete med opinionsmätningsföretaget Morning Consult – resultatet av en enkätstudie om tilliten till det amerikanska valsystemet. Det visade sig att tilliten bland republikanska väljare hade rasat efter att Joe Biden utropats som vinnare av presidentvalet. Hela 70 procent av republikanerna som deltog i studien menade att 2020-års val inte var fritt och rättvist. Orsaker som angavs var bland annat att de misstror poströster, samt misstanken att valförrättare skulle ha manipulerat inkomna röster.
Det finns inget som tyder på att denna typ av valmanipulationer på något sätt skulle ha påverkat valresultatet. Men finns ändå anledning att ifrågasätta valsystemet i USA.
I Guardian lyfte Ed Pilkington den 16:e november fram vad han beskriver som de fem mest uppenbara bristerna i det amerikanska valsystemet:
Elektorskollegiet
Trots att Joe Biden fick mer än fem miljoner fler röster än Donald Trump, så kommer det gångna presidentvalet att gå till historien som jämnt. Det beror på konstruktionen med 538 elektorer som väljs av de olika delstaterna, beroende på vilken av kandidaterna som har fått flest röster i delstaten. Upplägget har sina rötter i USA:s uppkomst och skulle garantera inflytande för slavstaterna som hade liten befolkning. I synnerhet röstberättigad sådan. Idag innebär systemet att Demokraterna vid varje presidentval behöver ha tre till fyra miljoner fler röster än Republikanerna för att vinna.
Aktiv minskning av valdeltagandet
Här handlar det om Republikanernas olika sätt att ta ifrån medborgare deras rösträtt eller få dem att inte utöva den. Det inbegriper sådant som att få människor strukna ur vallängden, att sprida desinformation om hur valet går till eller att kraftigt minska antalet vallokaler i områden där väljarna huvudsakligen röstar på Demokraterna. Ett exempel som Pilkington lyfter fram är att närmare en och en halv miljon människor permanent har blivit av med sin rösträtt för att de dömts till fängelsestraff. Efter att en domstol 2018 beslutat att före detta brottslingar ska få sin rösträtt tillbaka, såg republikanska politiker till att de som så önskade tvingades gå igenom en extremt svåröverskådlig byråkratisk process. Resultatet blev att bara en tredjedel av denna grupp hade rätt att rösta 2020.
Senaten
Systemet med två senatorer från varje delstat, oavsett befolkningsstorlek, gynnar också det Republikanerna. Det förekommer diskussioner om att ge Puerto Rico och Washington DC delstatsstatus och därigenom två senatorer var. Det skulle innebära att människorna som bor där skulle få en rösträtt till senaten som de än så länge saknar. Dessutom skulle det med största sannolikhet innebära fyra nya senatorer för Demokraterna.
Domarna
Mitt i allt fokus på de tre konservativa domare som Trump har tillsatt i Högsta domstolen, är det lätt att glömma bort att han även har tillsatt över 200 högervridna domare på andra nivåer i rättsväsendet. En stor paradox i USA är att domstolarna ska stå över politiken och komma med juridiska utlåtanden om politiska beslut samtidigt som tillsättningsprocessen av domare blivit alltmer politiserad. Från vänsterhåll har diskussionen varit att högerns stadiga grepp över rättsväsendet behöver kringgås. Antingen genom att domsluten ignoreras med hänvisning till att det bara är kutym att följa dem, eller genom att kraftigt öka antalet domare i bland annat Högsta domstolen för att uppnå balans.
Valdistriktsindelningen
Republikanernas framgångar i valen på delstatsnivå innebär att partiet kan fortsätta ett arbete som påbörjades 2010, nämligen att rita om valdistrikten till sin fördel. Att skapa valkretsar med en liten men betydande marginal, samtidigt som stora delar av motsidans väljare klumpas ihop i några få valdistrikt, kallas gerrymandering. Flera av delstaterna låter det styrande partiet rita upp valdistrikten helt efter eget huvud. Det innebär att Republikanerna, genom den omritning som görs i år, i det närmaste kan garantera att de får sitta kvar vid makten i många delstatsparlament. Det kommer även att ge dem ökade möjligheter att vinna Representanthuset.
Utöver dessa fem brister finns även domslutet Citizen United i Högsta domstolen. Det innebär att storföretag och miljardärer kan kringgå lagar om finansiering av politiska kampanjer. Detta genom att pumpa in pengar i så kallade Super-PAC:s som sedan kan satsa obegränsade summor för att hjälpa fram ett parti eller en politisk kandidat till en valseger.
Aktivisten Astra Taylor – som förra året släppte boken Democracy May Not Exist, but We’ll Miss It When It’s Gone – kommenterade läget i USA efter valet. I samband med detta pekade hon på hur själva uppbyggnaden av det demokratiska systemet försvårar för alla som vill driva en vänsterpolitik: ”Vänstern befinner sig i en svår position när det gäller spelets regler. Reglerna missgynnar oss på ett betydande vis. Det är en anledning till att vägen framåt blir så svår. Det bästa är att inte vara skenhelig och romantiserande kring ’institutioner’ och ’normer’. Det är normerna som utgör problemet. Om vi någonsin ska få någonting som liknar rättvisa måste vi krossa flera av dem.”
Under tisdagen framkom att Lindsey Graham – republikansk senator för South Carolina och ordförande i senatens justitieutskott – försökt få poströster på Biden strukna i åtminstone tre delstater. Det var Grahams partikamrat, Georgias statssekreterare Brad Raffenspreger, som avslöjade för CNN att han utsatts för påtryckningar av Graham. Dessa gick ut på att han skulle låta bli att ta med poströster från valdistrikt där Demokraterna fått många röster i delstatens pågående omräkning.
Graham förnekade detta, men en medarbetare till Raffenspreger hade bevittnat konversationen och bekräftade den sistnämndes version. Det paradoxala i detta är att, mitt i ledande republikaners rop om valfusk, så fastnar de själva med handen i syltburken i ett flagrant försök till just valfusk.
Emma Lundström
