Kapitalistiskt kaos bakom ”trumpismen”
Cori Bush. Foto: Craig Currie
Mediashowen är över från det amerikanska valet där etablissemangets två partier konkurrerade om vem som skulle styra under de kommande fyra åren. Game over och Good bye till Donald Trump.
KOMMENTAR
Borgerliga journalister brukar tala om att USA är västvärldens ”största demokrati”. Trots det höga valdeltagandet visar detta val att det är en myt. Mer högerpopulism, beväpnade högerextremister, paranoida fundamentalister, xenofobi, rasism, polisbrutalitet mot svarta och förakt för jämlikhet får man leta efter. Är det ”trumpismen” som ligger bakom? Eller är det ett system som sporrar individens egoism som ekonomins drivkraft och gör den ansvarig för förhållanden där individen tror sig stå över allt och alla?
Kapitalismens historia är en följd av kriser där protektionism och liberalism, liksom liberalism och keynesianism och till och med nyliberalism och nykeynesianism – och fascism, skiftar allteftersom. Dagens kapitalistiska kaos kännetecknas av en massiv tillväxt för ett fåtal, åtföljd av en allt större marginalisering av breda befolkningsskikt, inklusive delar av arbetarklassen i de ”rika” länderna. Hisnande summor pengar är i omlopp men koncentreras till allt färre stora ägare. Statslösa kapitalrörelser med oidentifierade ägare på jakt efter spekulativa vinster rör sig helt fritt. Kapitalkoncentrationens acceleration i världsskala, med mega-sammanslagningar och övertaganden bland världens största företag, gör idag storföretagen mäktigare än många nationella stater och regioner i världen. Investeringar i spekulativt kapital leder till ett överflöd för fåtalet och underkonsumtion för de många medan föroreningar, global uppvärmning och miljöförstörelse pekar mot en ekologisk katastrof.
Åtskilliga gånger har kapitalismen visat en anpassningsförmåga i samband med ekonomiska kriser, men den har inte återhämtat sig efter finanskrisen 2008. Det är lång tid. Enligt Trump skulle USA:s återhämtning ha påbörjats 2009, redan innan hans administration tog över. Det man har kunnat konstatera är en tillväxt med begränsad industriell produktion, ökad arbetslöshet och minskade löner samt ökat underskott. Redan under 2019 fanns det tecken på en nyliberalism på fall. Grundorsaken till krisen som utbröt i början av 2020 var inte pandemin, men påskyndades av den.
30 miljoner nya arbetslösa och 235 000 avlidna i USA på grund av viruset är skrämmande siffror – men Trump-administrationen visade ett totalt ointresse för att ta itu med pandemins allvar.
Inte undra på att valet kom att uppfattas som en folkomröstning för och emot Trump.
Tidigare kallades det ekonomiska systemet kapitalism innan borgerliga ideologer bestämde sig för att eufemistiskt döpa om det till ”marknadsekonomi”. Det är kapitalismens inneboende lagar som lett till global nyliberalism som krackelerar idag. Spektaklet kring valet 2020 i USA och dess resultat visar tydligt att det i mångt och mycket handlar om klassfrågor i ett samhälle som genomsyras av rasism. Ska man säga något positivt om valresultatet är det att Trump tvingas göra sorti och att Cori Bush i Missouri, en aktivistkvinna från Black Lives Matter, valdes till kongressen som statens första svarta kvinna. Nu kommer Cori Bush att sälla sig till Alexandria Ocasio-Cortez, Ilhan Omar, Rashida Tlaib och Ayanna Pressley. Dessa röster är steg i rätt riktning. Men att Joe Biden inte är något att hänga i julgranen är för oss socialister självklart. För vänstern är det bara att fortsätta att bygga de sociala rörelserna.
När allt kommer omkring är det ju styrkeförhållandena mellan folket och eliten som är avgörande.
Alex Fuentes
