Ett litet filmklipp på Youtube. En klassisk amerikansk doktor, som hämtad ur tv-serierna, står med munskydd över ansiktet och skäller ut administrationen: ”Flyg inte över USA med Blue Angels och andra militärflygplan för att visa stöd för sjukvårdsarbetarna. De kostar 450 000 dollar per flygning och plan. Vill ni hjälpa oss, skaffa masker som fungerar, skaffa test för alla. Inte flygplan som ska få presidenten att se bra ut.”
I det här fallet är det inte fiktion. Det är en riktig doktor och just ansiktsmasker är bland det mest brännheta du kan prata om i USA idag. Och inte bara i USA.
Ansiktsmasker, eller munskydd. Att ha eller inte ha. Det har varit den stora frågan sedan Covid-19 tog samhället och samtalet i besittning. I Sverige har det till en början mest handlat om vikten av att inte hamstra munskydd. Så att det finns så att det räcker till dem som verkligen behöver.
Hemma hos oss har vi pysslat ihop skydd av snusnäsdukar och kaffefilter att ha på affären för att skydda dem som behöver skyddas. Det är vi rätt ensamma om och många tror kanske att vi är rädda för baciller. Men vi har dragit lärdom av ett besök i Tokyo, där vi strax insåg att japaner bär munskydd för att skydda varandra, inte sig själva. Detta för att de tvingas jobba när de är sjuka och sitter och nyser och snorar bakom masken i tunnelbanan.
I USA är tonläget ett helt annat. Där har det blivit vänster att bära munskydd, idka social distansering och stanna hemma, medan det har blivit en enormt viktig fråga för högern att få ha maskfritt och fri rörlighet. Så till den milda grad att landets ökända milisgrupper på extremhögerkanten går ut beväpnade för att kräva sin rätt (att bli smittade) och politiker som förespråkar social distansering och munskydd får ha sin egen beväpnade eskort för att ta sig till och från jobbet.
Presidenten själv hävdar att munskydd är för veklingar, men har blivit fotograferad bärandes ett i smyg. En annan politiker i administrationen har tjänat multum på att sälja aktier i företag som han visste skulle ta stryk av pandemin, trots att han och kollegorna gått ut med att det inte var någon fara alls.
I Sverige har det blossat upp en viktig diskussion om bristerna i skyddsutrustning för personalen i äldreomsorgen. Samtidigt saknas det alltså även i USA fungerande munskydd för dem som verkligen behöver det, de som arbetar inom sjukvården. De som varje dag riskerar sitt liv för att rädda andras. De är värda all vår respekt. Var de än jobbar i världen.
Jag blir tårögd av att tänka på dessa människor.
Människor som dottern till en bekant i Ohio. Hon är bara något år över tjugo och fick nyligen sitt läkardiplom. Sedan flera månader tillbaka jobbar hon outtröttligt med Covid-19-patienter i ett fattigt område i New York.
Eller som ambulansföraren jag såg utanför akutens Coronatält häromdagen. Han hade just levererat en patient och stod och torkade av sitt ansiktsvisir med sprit. Vi log mot varandra och jag hoppades att mitt leende skulle kännas som en uppmuntrande klapp på axeln.
De som arbetar inom den svenska äldreomsorgen ska inte behöva vira toalettpapper över munnen när de går in till de gamla. Lika lite som de amerikanska sjukvårdsarbetarna ska behöva utstå onödiga militära uppvisningar.
Allt de behöver är visir och riktiga munskydd.
Emma Lundström
