Foto: Jennifer Dinsmore.
När denna artikel går i tryck har mer än 200 000 människor över hela världen smittats av Coronaviruset, och nästan 9 000 har dött. Det finns nu föga hopp om att verkligen kunna kontrollera det, speciellt som många länder saknar den sjukvårdsinfrastruktur eller samhällsorganisation som krävs. Den brittiske marxisten Phil Hearse menar att vi snabbt behöver dra lärdom av den våg av pandemier som har svept över världen under de senaste 20 åren. Covid-19 är antagligen inte den sista pandemin.
FOKUS
Kristna inom pingströrelsen – och troligen många andra – tror att Apokalypsens fyra ryttare kommer att rida ut vid ”den yttersta tiden” som förebådar Kristus andra ankomst. De fyra ryttarna tolkas i allmänhet som pest, död, svält och krig. Om pingströrelsen tänker logiskt (jo, tjena!), borde de förvänta sig att snart få se Guds lamm. I kölvattnet till de krig som sedan 2001 har dödat mer än 500 000 människor, och den allt snabbare utvecklingen av miljökrisen som har dramatiserats av skogsbränderna i Australien, överträffar den nuvarande Covid-19 dystopiska science fiction-filmer som Outbreak. Det den amerikanska marxisten Mike Davis beskrev som ”Monstret vid dörren” har i en helt annan form dundrat in genom dörren. Det finns nu föga hopp om att verkligen kunna kontrollera det, speciellt som många länder saknar den sjukvårdsinfrastruktur eller samhällsorganisation som krävs för att genomföra restriktioner som i Kina. I Storbritannien har virusets hela ohygglighet ännu inte släppts lös. Men det kommer.
Det gör också en massiv internationell finanskrasch – den är redan på väg. Den ser absolut lika illa ut som kraschen 2007-2008, och det i ett läge där regeringarna kommer att ha mycket svårare att ta till massiva räddningsaktioner.
Den 4 mars avslöjade sjukvårdsminister Matt Hancock sanningen om hur utbrett coronaviruset kan bli i Storbritannien. Det kommer helt säkert att sprida sig vida omkring, och i värsta fall kommer hundratusentals att dö. I detta scenario förväntas en av sju över 80 års ålder dö, och Hancock vägrade utesluta att Hyde Park kan omvandlas till ett tillfälligt bårhus.
Långt innan det allra värsta har hänt skulle en femtedel av arbetsstyrkan kunna vara sjuka, vilket skulle påverka samhällstjänster, i synnerhet sjukvården, NHS*. Om skolorna stänger skulle hundratusentals föräldrar tvingas ta ledigt för att sköta barnen.
Det finns två uppenbara särdrag hos denna situation som vänstern behöver ta itu med. Det första är att NHS är fruktansvärt överbelastad, med akut brist på sängplatser i sjukhusen, hårt belastade allmänläkare och med sjukhus som officiellt är belagda till 99 procent – med andra ord till bristningsgränsen och personalen är oförmögen att kunna vårda många patienter tillräckligt bra.
Främst på grund av Brexit har 40 000 sköterskor från EU rest hem eller aldrig kommit hit. Alla som på senare tid varit på något av NHS:s sjukhus, speciellt utanför London och landets sydöstra delar, vet att sjukhusen inte har personal eller läkemedelsresurser så det räcker till. Det är speciellt chockerande att se hur döende patienter lämnas i plågor på grund av att det inte finns personal för att ge smärtstillande läkemedel.
Viruset riskerar också att leda till katastrof på vårdhem för äldre, som är speciellt sårbara. Personalen inom äldrevården löper också särskilt stor risk. Om det blir många dödsfall på vårdhem så skulle det kunna leda till panik.
För att förbereda ens försök att bemöta omfattningen på denna kris, måste finansdepartementet öppna kassakistorna och ge lokala sjukhus ekonomiska resurser för att ge eller utfärda nya löften och backa upp sjuksköterskorna så mycket som möjligt. Även vårdhemmen behöver förstärkas, när de verkligen har ekonomiska svårigheter.
I en intervju på Channel 4 den 3 mars var Matt Hancock rättfram: läkarna kommer att tvingas ta svåra beslut om vem som ska behandlas. Den andra delen blev outsagd – vilka de kommer att tvingas låta dö.
Även om regeringen har talat ljudligt om att hjälpa gigekonomins arbetare, så har inte problemen för lågavlönade arbetare eller de med nolltimmarsavtal blivit lösta. Om inte regeringen gör något radikalt åt detta, riskerar de med nolltimmarsavtal att bli av med hela sin (osäkra) inkomst om de går i karantän. De kommer att frestas att gå till arbetet även om de är sjuka.
Brittiska LO:s och Unisons krav på sjukpenning för alla med nolltimmarsavtal bör stödas av hela arbetarrörelsen. Boris Johnsons beslut att ta bort karensdagen för de med sjuklön gör inget för de med nolltimmarsavtal, som inte har sådana rättigheter.
Åtminstone i Storbritannien verkar pandemins verkliga omfattning erkännas officiellt. Men en del andra länder underlåter att berätta sanningen – i synnerhet Iran och USA. Som Alex C Madrigal skrev i The Atlantic magazine:
”Vi vet obestridligt en sak om coronavirus i USA: antalet fall som rapporteras i alla tabeller är alldeles för få. Det går inte att lita på data eftersom de sätt som vi skaffade dem på var bristfälliga. Myndigheterna använde testmetoder som missade de flesta fallen. De riktade uteslutande in sig på resenärer istället för att testa bredare, eftersom det verkade vara det bästa sättet att hindra fall från att komma in i landet.”
Donald Trumps initiala försök att avfärda coronaviruset som oviktigt för USA visade sig snabbt vara fåfänga.
I flera länder har det uppenbarligen spelat en avsevärd roll för spridningen av viruset om staten har gripit in eller varit passiv. En sjukvårdsexpert i Iran sa till Robin Wright från tidningen New Yorker att epidemin i Iran förvärrades betydligt genom att regimen vägrade ställa in valen den 21 februari och firandet av den islamska revolutionens årsdag den 11 februari.
De viktigaste prioriteringarna idag är brådskande åtgärder för att bekämpa viruset och att utveckla ett vaccin. Men det krävs internationella lösningar, ty även om utbrottet dör ut i de mer utvecklade länderna, så är det sannolikt att det kommer att fortsätta att härja i länder med mindre utvecklade sjukvårdssystem. Om det lilla antalet fall i Sydafrika sprider sig, så skulle effekterna i ett land med hundratusentals hiv-positiva med urdåliga immunsystem kunna bli förödande. President Cyril Ramaphosa har redan varnat för att det kommer att bli en nationell kris. Om viruset härjar i fattiga länder, så kommer det att studsa tillbaka till länder där viruset har dött ut.
På lång sikt behöver mänskligheten ställa allvarliga frågor om den våg av pandemier som har svept över världen under de senaste 20 åren. En central fråga är att de flesta mer omfattande sjukdomar verkar ha sitt ursprung hos djur – djur vi äter eller saker som biter oss. Det verkar gälla för alla influensavirus, hiv, zika, malaria, sars, ebola, etc. Mänskligheten måste förändra hur den äter, men också hur jordbruk bedrivs. Mike Davis, författare till Monster at Our Door, skrev i ett e-postmeddelande till mig 4 mars:
”Det finns två områden där vilda däggdjur har blivit baslivsmedel och på så sätt ’drivrem’ för nya infektioner: Kina och regnskogarna i Västafrika. I fallet Kina är syndaren den traditionella medicinen som hävdar att exotiska djur har magiska egenskaper. Fallet Västafrika är mer komplicerat. Där har fiske alltid varit den främsta proteinkällan för kustbefolkningen, men från och med 1980-talet invaderades Guineabukten av europeiska och japanska fabriksflottor som gjorde slut på fisken och ruinerade lokala fiskare. Samtidigt ökade avverkningen av skogarna, och de stora utlandsägda skogsavverkningsföretagen beslutade att hålla nere kostnaderna för arbetskraft genom att anställa jägare för att skaffa mat åt besättningarna. Omkring 70 arter, inklusive primater, hamnade till sist på bordet. Inom kort hade detta djungelkött spridit sig till stadsbefolkningen som ersättning för fisk. Det är ursprunget till ebola-pandemin och andra oförutsedda sjukdomar.”
Dessutom är massresandet med flyg en avgörande spridare av sjukdomar internationellt. Flygplan sprider virus och bakterier effektivare än någon annan transportform. Speciellt affärsresor måste minskas massivt.
Det internationella resandet kommer att sprida viruset från slummen i fattiga länder där det härjar. Som Mike Davis påpekade i sitt långa e-brev till mig:
”Den globala situationen för sjukvården liknar det viktorianska England, speciellt de tre på varandra följande kolerapandemierna. I början nonchalerade borgarklasserna de förfärliga hygieniska förhållandena i Whitechapel etc., men kolera (som har sitt ursprung i de avföringsrika varma vattnen i Bengaliska viken) hoppade enkelt över klassklyftan. När medelklasserna hotades av decimering genomfördes de berömda Hygienreformerna för att trygga säkert vatten i alla delar av London. Liknande saker gjordes i andra europeiska och amerikanska städer. Idag står vi inför samma situation i global skala (här i San Diego till exempel, kommer vår utsatthet att lika mycket påverkas av sjukvårdsförhållandena i Tijuana här bredvid) men radikala reformer i en omfattning som skulle kunna förhindra eller begränsa sådana utbrott är otänkbara. Frågan är alltså uppenbar: är ekonomisk globalisering och multinationella produktionskedjor biologiskt oförenliga utan enorma förbättringar av hygien och sjukvård i de fattiga länderna?… även om uppkomsten skedde i en relativt rik stad som Wuhan, kommer dödligheten internationellt att avgöras i slummen. (Nästan 70 procent av de döda som orsakades av Spanska sjukan dog i Indien under förhållanden med halvt svält som hade skapats av den enorma exporten av spannmål till Storbritannien och Imperiets arméer.) Det kommer troligen att bli fallet även idag, och coronaviruset har redan ett brohuvud i Lagos.”
Davis fortsätter med att fördöma vänsterns självupptagenhet i USA och frånvaron av internationell solidaritet (som skulle kräva krav på massiv hjälp till länder som Sydafrika och Nigeria). Det är inte bara i USA som vänsterns internationella solidaritet har minskat. Ett massivt program för att försvara befolkningen i rika länder får inte dölja behovet av internationell hjälp.
Phil Hearse
Tidigare publicerad
i Socialist Resistance
Översättning: Göran Källqvist