▶ Upproren i Chile och Equador skrämmer den brasilianska borgerligheten
▶ Problemen med ojämlikhet och låga pensioner är ännu större i Brasilien
▶ Bolsonaros nyliberala ekonomiska politik kan elda under vreden i landet
KOMMENTAR
Föga förvånande kallar Brasiliens president Jair Bolsonaro demonstranterna i Chile för ”terrorister”. Vid sitt statsbesök i landet tidigare i år hyllade han mördaren Pinochet, så allt är som vanligt.
Annars är det tydligt att upproren i Chile och Equador skrämmer den brasilianska borgerligheten.
Särskilt när det gäller utvecklingen i Chile, eftersom alla de faktorer som anses ligga bakom upproret: extrem ojämlikhet, låga pensioner, undermåliga offentliga skolor och sjukvård, etcetera är ännu tydligare i Brasilien.
Samtidigt vill Bolsonaros ekonomiske guru, ekonomiministern Guedes, öppna upp landet i enlighet med den nyliberala ekonomiska bibeln. Det betyder att alla subventioner (till exempel på bränsle) skall tas bort, liksom alla importtullar.
Ett exempel; Brasilien har en egen vinindustri som generellt producerar sämre och dyrare vin än grannarna i Argentina och Chile, men vinbönderna skyddas av tullar. Chilenskt vin är därför dyrare i Brasilien än i Sverige.
Avskaffas tullarna kommer huvuddelen av den brasilianska vinindustrin gå i putten, vilket förmodligen skulle påverka Bolsonaros popularitet bland samma vinbönder, som förmodligen röstade på honom närmast mangrant.
Vad gäller bränslepriserna i Brasilien så har de stadigt höjts men ligger fortfarande rejält under det så kallade ”marknadspriset”. Det var just bränsleprishöjningar – efter att regeringen slopat subventionerna – som skapade den sociala explosionen i Ecuador. Guedes har satt som mål att alla subventioner skall bort men hittills har Bolsonaro inte vågat.
Striden inom Bolsonaros parti PSL fortsätter. Genom att hans son Eduardo Bolsonaro utsågs till partiets gruppledare i deputeradekammaren, kunde han också undvika ett nederlag i samband med att han nominerade sonen till ambassadör i USA. Det mesta talade för att parlamentet inte skulle godkänna den nomineringen. PSL:s parlamentsgrupp är nu delad mitt itu. De traditionella ägarna av partiet, familjen Bivar, går till domstol för att behålla kontrollen, medan Jair Bolsonaro alltmer öppet tar avstånd från sitt eget parti.
Från den sida av PSL som gått emot försöken från Bolsonaro att kontrollera PSL klagas det nu högljutt på att Bolsonaros söner och hans stödtrupper inom sociala medier ljuger, fabricerar ”skandaler” och öppet hotar PSL-ledamöter som inte rättar in sig i ledet. Det vill säga samma sorts lögn- och hotfabrikanter som så framgångsrikt riktades mot vänstern i valet förra året.
Då gick det bra att sprida historier om att Sao Paulos tidigare borgmästare och presidentkandidaten för socialdemokraterna i PT, Fernando Haddad, delat ut vad som kallades ”gay-kit” till barnen i de offentliga skolorna, för att ”göra dem homosexuella”. Pålitliga reaktionärer blir förnärmade när de plötsligt får veta att de är ”kommunister” i vitt spridda meddelanden på sociala medier.
Jair Bolsonaro är i sammanhanget en stor förebild. När olja började flyta iland på de många stränderna i nordöstra Brasilien, förklarade han omedelbart att den kom från Venezuela och va ett avsiktligt utsläpp av Venezuelas president Maduro för att skada de auktioner på oljerättigheter som skall hållas i Brasilien.
Inga försök gjordes för att förklara hur det kom sig att de två länderna Guyana, Surinam och den franska kolonin Franska Guyana, som alla ligger mellan Venezuela och Brasilien inte drabbats. Däremot torgfördes idén om att det var miljöorganisationen Greenpeace som låg bakom utsläppet.
I samband med att de stora skogsbränderna i Amazonas uppmärksammades utpekade Bolsonaro ”utländska NGO” – alltså hjälporganisationer som Oxfam och liknande låg bakom.
Nyligen har det i brasilianska medier påvisats att något som kallades ”Eldsdagen” samordnats av stora jordbrukarorganisationer, illegala timmer-avverkare och guld-grävare i en samordnad attack mot regnskogen.
Vilket kan förklara den stora koncentration av brandhärdar i delastaten Mato Grosso, som helt domineras av jordbruksindustrin.
Takten i den ännu så länge olagliga skogsavverkningen beräknas vara fördubblad jämfört med 2017 och med en president och miljöminister som ivrigt hejar på avverkningen lär den knappast minska.
Göran Kärrman