Hasse & Tage. Foto: Nordisk Film
Jane Magnusson har tidigare inom filmregissörsgebitet gjort sig känd som handen bakom – tillsammans med Karin af Klintberg – Ebbe – The movie (2009), ett porträtt av den fingerfärdige socialdemokratiska partigängaren och Palmespanaren Ebbe Carlsson. I den film som nu går upp på landets biografer, Hasse & Tage – en kärlekshistoria, har hon gett sig i kast med att dokumentera Sveriges kanske allra mest folkkära komikerpar.
Redan från tidiga barnaår bär undertecknad på minnen av Hasse Alfredsson och Tage Danielsson, när Hasse sjöng att han ville ha ”blommig falukorv till lunch” och Tage figurerade som den varma pappan i julkalendern Herkules Jonssons storverk. Få svenska kulturpersonligheter har också haft den bredden och mångfalden i sin repertoar som Hasse och Tage tillsammans. En uppsjö av revyer och filmer härstammar från deras penna. Här kan bara nämnas revyerna Svea Hund, Glaset i örat och Under dubbelgöken och filmerna Att angöra en brygga, Äppelkriget och Släpp fångarne loss det är vår, Dessutom gjorde de ett starkt avtryck genom sitt engagemang i 1960-talets och 70-talets heta samhällsfrågor. När nu Jane Magnusson valt att skildra detta radarpars bana har hon tagit sig an en nog så komplex uppgift.
Magnusson väljer inte att kronologiskt berätta historien om fenomenet Hasse och Tage, en tidsrymd som sträckte sig över nästan 30 år – från att de 1956 lärde känna varandra som nyanställda på Radiotjänst fram till Tages bortgång 1985. Istället hoppar hon fram och tillbaka mellan olika revyer och filmer, samtidigt som hon med en mängd intervjuer försöker att mejsla fram bilderna av Hasse och Tages personligheter. De som intervjuas är såväl efterlevande familjemedlemmar som arbetskamrater eller senare tiders komikerförmågor inom kulturområdet.
På det sättet tonar bilden av två tämligen olika personligheter fram där Hasse är den mer bullriga utåtvände rakt pang på rödbetan typen medan Tage är den mer inåtvände försiktigt resonerande typen – två skilda temperament som kom att kugga så väl in i varandra. Vi blir också varse att deras livsvägar kantades av en del svärta. För Tages del handlade det om en yngre bror som förolyckades i unga år och för Hasse om en son som dog i en olycka endast fem år gammal.
Självklart ges även duons samhälleliga engagemang en hel del utrymme. Från scenen förmedlades det genom en rad sketcher där inte minst Tages resonemang om sanning/sannolikhet efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg gått till historien. Men även utanför scenen var de höggradigt aktiva. Inte minst hade de fingrar med i spelet när den svenska sektionen av Amnesty bildades i mitten av 1960-talet. Det handlade för dem också om något mycket mer än att som kändisar bara dra uppmärksamhet till organisationen utan här framkommer det att de med iver deltog i det reguljära basarbetet i kampen för att få politiska fångar frigivna.
Trots att Hasse och Tage var tydligt vänsterorienterade – från början inom den tidens socialdemokratiska folkhemsramar men med tiden i allt skarpare kritik mot S-etablissemanget (där IB-affären och kärnkraftsutbyggnaden var det som upprörde dem mest) – hade de därtill med sin sällsamma humor en förmåga att höja sig över de rådande ideologiska trätorna. Man kan säga att de lyckades få vänstern och högern att skratta tillsammans. Utifrån det har de också, liksom även Astrid Lindgren, gått till historien som folkhemsikoner vilka alla kan innefatta, symboler med ett nostalgiskt skimmer från 60- och 70-talets goda dagar.
Sammantaget lyckas Jane Magnusson tämligen väl med att teckna en levande bild av Hasse och Tage samt den tid under vilken dessa underfundiga parhästar verkade tillsammans.
Anders Karlsson
FILMEN
Hasse & Tage – en kärlekshistoria
Regi: Jane Magnusson
Premiär: 6 september