Det är en mörk och kylig måndagskväll i slutet av förra året. Nomineringsmöte inför kommande årsmöte i Kommunal, sektion sydost, i Karlskrona. Känns ju inte alltför spännande men man masar sig iväg, trots allt. Jag har inte så långt till möteslokalen och det blir kanske goda mackor och så är det trevligt att även träffa kommunalare från andra arbetsplatser än den egna. Nyheter och skvaller, kanske anekdoter om nån chef som gjort ännu ett klyftigt uttalande…
De formella frågorna avhandlas hyfsat snabbt, så det finns tid för övriga frågor om allt möjligt: arbetstider, scheman, tokiga beslut tagna av kommunledning eller lokala chefer. Diskussioner om hur vi, och de förtroendevalda, ska tackla olika situationer och problem. Men mot slutet av mötet så begär Susanne ordet och utbrister: ”Nu måste jag få berätta något positivt!”
Det Susanne ska berätta är inte en total nyhet för alla på mötet, men resultatet och förlängningen av det är kanske nytt och flera har inte hört talas om det alls.
” Och, nu blir det dessutom en artikel om oss i Kommunalarbetaren!, utbrister Susanne med stolthet i rösten. ”Så i januari kan ni läsa mer om oss!”
Susanne Olofsson jobbar som boendehandledare på ett kommunalt psykiatriboende på Ringö. Hon berättar om hur hon och hennes kollegor under lång tid kämpat mot en alldeles för låg grundbemanning som hela tiden skulle täckas upp av timvikarier. Och, när det till äventyrs, faktiskt dök upp vikarier så gick mycket tid åt till att ”lära upp” de nya. Naturligtvis var det ju sällan samma vikarier som dök upp. Övertidsberget för de anställda växte och det blev många ”avvikelserapporter” eftersom man helt enkelt inte hann med det som skulle göras. ”Vi var helt sönderstressade. Och inte bara vi, de boende vart ju också stressade, de påverkades ju dels av vår situation och dels av att ständigt möta nya ansikten av ovana vikarier.” En verklighet med underbemanning som såklart känns igen från ett otal arbetsplatser runt om i landet, tänker jag.
Susanne, som även är skyddsombud, och hennes kollegor bestämde sig för att de måste göra något. ”Så vi snackade ihop oss om vad vi ville, skrev namnlistor och brev, uppvaktade chefer, tjänstemän och politiker. Vi kände att så här kan vi inte ha det längre och krävde helt enkelt att vi skulle ha en tillräcklig bemanning för att klara vårt jobb!”
Man började även räkna på kostnader, för att övertyga beslutsfattarna. ”Vi jämförde helt enkelt vad alla timvikarier kostade, inklusive tiden det tog för oss att introducera dem i jobbet.” Och man räknade ut att man genom att anställa två heltidare till så skulle man täcka upp för all planerad frånvaro. Man kunde visa att det med drastiskt minskad tid för timvikarier och övertid så skulle det gott och väl räcka rent ekonomiskt också.
Till slut gick Funktionsstödsförvaltningen i kommunen med på att testa förslaget. Ett så kallat ”pilotprojekt” startades. Psykiatriboendet på Ringövägen 40 fick en och en halv extra årsarbetare och projektet fick heta ”Ökad brukartrygghet”. Det intressanta är också att man kallar det för att man ”överanställer”, när det i verkligheten såklart är att man håller en någorlunda acceptabel grundbemanning.
Det visade sig att det, precis som personalen hela tiden hävdat, blev billigare med den så kallade ”överanställningen”, och, naturligtvis blev arbetsmiljön för personalen bättre, och oron bland brukarna minskade. Och, nu har det bestämts att fler verksamheter inom förvaltningen ska testa modellen.
”Det viktiga är dock att vi inte gav upp utan kämpade på och fick igenom detta och att kommunen nu beslutat förlänga projektet. Nu är vi alla både friskare och gladare och det är roligt att gå till jobbet!” avslutar Susanne och medlemmarna på mötet brister ut i applåder och till och med hurrarop: ”Det är ju exemplariskt!” ”Det här borde fler ta efter!” ”Jo, vi är redan ute på andra arbetsplatser och pratar om detta” svarar Susanne med glimten i ögat. Mötet är slut och efter en stunds ”eftersnack”, skingras medlemmarna åt olika håll i mörkret, men med kanske lite lättare steg än innan.
Sven Jinton
Ökad brukartrygghet
■ Personalens kamp ledde till projektet ”Ökad brukartrygghet” i Karlskrona kommuns Funktionsstödsförvaltning. Så blev anställda och boende på Psykiatriboendet Ringövägen 40 i Karlskrona både gladare och tryggare .
Konceptet bygger på fler heltidare istället för timvikarier. Det är i slutändan billigare att ”överanställa” (läs: hålla en rimlig grundbemanning) än att betala de verkliga kostnaderna för övertid, timvikarier, och introduktion.