De senaste åren har vi vant oss vid att se dem i stadsbilden. Romerna som har kommit hit från framför allt Rumänien och Bulgarien för att försöka tjäna ihop lite pengar att skicka hem till sina familjer, eller i bästa fall starta ett nytt liv i Sverige. Oftast sitter de som tiggare utanför butikerna i våra storstäder. Även de godhjärtade människor som ger dem en slant, tänker nog att de aldrig kommer kunna ta sig upp ur sin misär, medan högerskribenter och rasister hävdar att tiggeriet måste vara organiserat av kriminella och att de säkert egentligen redan är rika.
Journalisten Fredrik Bergman har skrivit en bok om romernas situation, som ger det hela en tredje infallsvinkel. Först studsar jag dock på titeln: Gatans entreprenörer. Det låter ju som alla Moderaters våta dröm. Det liberala mantrat som säger att om fattiga människor bara skärper till sig och blir självförsörjande egenföretagare så kommer allt bli bra, typ. Men jag ser också ett annat budskap med boken. Nämligen att ingen människa vill tigga och att alla, inklusive romerna, helst av allt vill ha ett jobb och göra rätt för sig.
Att romerna har det extra svårt går långt tillbaka i en historia av rasism och diskriminering, inte
Författaren
Fredrik Bergman. foto: Ann Sofie-Bergman
minst i deras hemländer. Men även i Sverige finns det svårigheter, trots att de som EU-medborgare har all rätt att bo och söka arbete här. Fredrik Bergman ger ändå ett flertal exempel på några som lyckats och vilka byråkratiska hinder som måste övervinnas för att till exempel få ett svenskt bankkonto. För det går att bli entreprenör, inte minst om man får lite hjälp från solidariska svenskar.
Samtidigt kommer ju alla inte kunna leva på att fläta korgar eller plocka blommor i skogen för att sälja. Fokus måste ligga på lagstiftning mot diskrimineringen, både i Sverige och i EU, för att romerna ska få samma sociala rättigheter som alla andra, möjlighet till skolgång med mera, och inte minst en chans att bli förvärvsarbetande.
Per Leander