Saudiarabien: Hon får köra för att han ska jobba

Förbudet för kvinnor att köra bil äntligen hävt. Saudiarabien är i en mycket svår ekonomisk situation. Lagändringen ska få både kvinnor och män att jobba mer.

Efter åratal av kampanjande av kvinnliga aktivister hävdes förbudet för kvinnor att köra bil i Saudiarabien den 24 juni. Det är det mest märkbara av ett antal initiativ som den saudiska kungen och kronprinsen Mohammad bin Salman tillsammans tagit för att stärka kvinnors roll i det saudiska samhället. Bland dem finns ökade möjligheter för kvinnor att få jobb i den offentliga sektorn, en tydlig lindring av kvinnors strikta klädkod, utvidgning av kvinnors rösträtt så att de kunde rösta och ställa upp som kandidater vid kommunalvalen 2015, och små men viktiga steg för att minska inflytandet för landets manliga förmyndarsystem, som kräver att kvinnor har tillstånd från en manlig släkting vid viktiga beslut.

Under veckorna innan förbudet hävdes greps ett antal kvinnliga aktivister som kämpat för rätten att köra bil i Saudiarabien, vilket kastade en del tvivel över regeringens föresatser att minska den sociala kontrollen av kvinnor. I ett land där den centrala kontrollen över enskilda ministerier är relativt svag, var detta mest sannolikt ett uttryck för ogillande från delar av det religiösa etablissemanget över hur snabbt, och i vilken riktning reformprocessen går.

Saudiarabien är känt för att vara en av världens mest konservativa regimer. Så varför äger denna övergripande minskning av den samhälleliga kontrollen av kvinnor rum just nu? I en artikel i den akademiska tidskriften Videncenter om det moderne Mellemøsten tidigare i år hävdade jag att det främst är för att det är nödvändigt att hjälpa upp ekonomin genom att göra både kvinnor och män mer produktiva på arbetet.

För närvarande befinner sig Saudiarabien i en mycket svår ekonomisk situation. Under de senaste 60 åren har oljeinkomsterna gjort det möjligt för staten att bygga upp ett omfattande välfärdssystem från vaggan till graven, som utöver gratis bostäder och andra lukrativa särdrag gav medborgarna välbetalda arbeten i den offentliga sektorn, med låga krav, lång semester och tidig pension. Denna modell fungerade så länge befolkningen var liten och oljeinkomsterna stora. Men det är inte längre fallet. Befolkningen växer snabbt och kommer att fortsätta göra det under överskådlig framtid. Idag är 60 procent av de 22 miljoner saudiska invånarna under 30 år.

Oljepriset rasade 2014 – även om det nu har återhämtat sig en del – vilket har haft kraftigt negativ inverkan på den saudiska statens inkomster. Med detta i åtanke tillkännagav den unge kronprinsen 2017 ”Saudi Vision 2030”, den hittills mest radikala reformen av den saudiska ekonomin. Det ambitiösa långsiktiga målet är att förvandla ekonomin från en ekonomi som främst är beroende av oljeinkomster till en ekonomi efter oljan, och dra in en större del av den saudiska befolkningen i arbete.

Av de 12 miljoner betalda arbetena i Saudiarabien är det bara 5 miljoner som innehas av saudier, medan de återstående 7 miljonerna innehas av migrantarbetare. En annan del av Vision 2030 är att nyanställning ska baseras på meriter och inte på familje- eller stamkontakter. Kvinnor spelar en viktig roll i Vision 2030. Allmänt sett är saudiska kvinnor något bättre utbildade än män, så regeringen tror att de kan spela en aktiv roll för att utveckla landet. Kvinnor kan också vara mindre motvilliga än sina manliga kollegor att ta över en del av jobben – som sjuksköterskor eller andra servicerelaterade jobb – som idag innehas av migranter. De är också avsevärt undersysselsatta idag. Bara var femte saudisk anställd i Saudiarabien är kvinna – extremt lite jämfört med andra ställen i världen.

En del av orsaken till varför kvinnor till stor del saknas bland de anställda hänger ihop med kulturella traditioner och en religiös tolkning som menar att kvinnor ska ta hand om hemmet medan männen arbetar utanför hemmet. Men det finns också en rad praktiska hinder som gör det svårt för kvinnor att faktiskt ta ett arbete om de skulle vilja ha det. Främst bland dessa har varit frågan om kvinnor och transporter.

Saudiarabien har ett mycket varmt klimat där det är en fysisk utmaning att vara ute i solen. Städerna är också utformade på amerikanskt sätt med långa avstånd mellan arbete, hem, service och ställen att handla. Så även utan kulturella hinder skulle möjligheterna för kvinnor att gå eller cykla till arbetet vara mycket begränsade. Kollektivtrafiken är inte utbyggd och taxi är av kulturella skäl inget alternativ om inte minst två kvinnor reser tillsammans.

Så länge kvinnor varit förbjudna att köra bil har det inneburit att en kvinna för att kunna lämna hemmet måste åka med en manlig släkting, eller om familjen har råd med det, bli körd av en chaufför. För välbärgade familjer är det inget problem att anställa en chaufför eller köpa en extra bil, men för de flesta saudier i den offentliga sektorn är det helt enkelt för dyrt att anställa en chaufför. Kronprinsen har också uppmanat den offentliga sektorn att skapa eller utvidga särskilda transporter för kvinnliga anställda.

Transportfrågan har också betydelse för hur effektiva männen kan vara på arbetet. Män som inte har någon chaufför måste lämna arbetet för att köra sina fruar om de behöver gå till tandläkaren, läkaren eller på andra viktiga möten. Av de arbetsgivare som jag har träffat som en del av min forskning i Saudiarabien, åtminstone i den offentliga sektorn, godtar de flesta denna kulturella norm, och menar att köra sin hustru är en legitim orsak att inte vara på jobbet.

Det gör att hävandet av förbudet för kvinnor att köra bil var ett viktigt steg för att göra den saudiska ekonomin effektivare på lång sikt. Det skulle kunna få ut fler utbildade kvinnor på arbetsmarknaden samtidigt som det också skulle öka de manliga arbetarnas effektivitet. Men först och främst inleder det en förändring av de kulturella normerna så att män och kvinnor i framtiden skulle kunna finnas i samma lokaler och arbeta tillsammans med varandra.

Martin Hvidt

Lektor i Mellanösternstudier vid Syddansk Universitet i Odense

Tidigare publicerad på www.internationalviewpoint.org

Översättning från engelska: Göran Källqvist

Dela