KOMMENTAR: 26 augusti redovisade Amnesty en rapport om hur regimen i Saudiarabien förhåller sig till dödsstraffet. Rapporten sträcker sig mellan augusti 2014 till och med juni 2015. Här framkommer det att under denna period avrättades minst 175 personer, i genomsnitt en avrättning varannan dag. Om vi ser till första halvåret 2015 verkställdes minst 102 avrättningar, en kraftig ökning jämfört med 2014 då 90 avrättningar verkställdes under hela året.
Rättegångarna uppfyller inte heller rättssäkerhetens mest grundläggande krav: många hålls i hemlighet, det är vanligt att den åtalade inte får träffa sin advokat eller att erkännanden som tvingats fram under tortyr används. En dödsdömd nekas också möjligheten att överklaga sin dödsdom. Nära hälften av de som avrättades under perioden var utländska medborgare. I flera fall fick dessa inte ens tolkhjälp under rättegången och tvingades skriva under dokument – även erkännanden – de inte förstod. De allra flesta avrättningar i Saudiarabien sker genom halshuggning, några genom arkebusering. Vissa avrättningar genomförs offentligt och kroppen och det avhuggna huvudet hålls upp till allmän beskådan.
Enligt internationell rätt får dödsstraff endast användas för mycket allvarliga brott (med dödlig utgång). Under senare år har emellertid minst hälften av dem som avrättats i Saudiarabien dömts för icke dödliga brott – som exempelvis narkotikabrott, ”trolldom”, äktenskapsbrott och ”trots mot landets ledare”. Landet bryter även mot internationell rätt genom att praktisera dödsstraff mot ungdomar under 18 år och människor med psykiska funktionshinder.
Vanligtvis sker de grova brotten mot mänskliga rättigheter i Saudiarabien i stor medieskugga. Det är endast vissa spektakulära fall som brukar väcka något vidare uppseende. Ett exempel på ett sådant fall är den frispråkige och orädde bloggaren Raif Badawi, som dömts till tio års fängelse och 1000 piskrapp för att ha kritiserat det saudiska kungahuset. Piskrappen effektueras med 50 slag varje fredag, om Badawi bedöms som tillräckligt pigg för att bli slagen. Saudiarabien kan också, som nu med fallet Jemen, ostört bomba ett grannland utan att det är tal om några internationella sanktioner. Landets omfattande oljerikedomar gör att världens ledare skrapar med foten inför dess styre.
Ja, läsningen om hur människovärdet devalveras i Saudiarabien är knappast någon upplyftande syssla. Men allting går inte åt fel håll i frågan om värnandet om mänskliga rättigheter i vår värld. I Amnestys årsrapport om dödsstraffet för 2014 framkommer det att ytterligare tre länder – Fiji, Madagaskar och Surinam (även om presidenterna i Madagaskar och Surinam måste ge sitt undertecknande innan lagen kan träda i kraft) – sällat sig till de länder som inte längre tillämpar dödsstraffet. Därmed är det faktiskt nu över 100 länder (101) som inte längre hänger sig åt denna bestialiska medeltidsmetod.
Anders Karlsson
