Vem ockuperar rymden inom oss?


Sommarstugan saknade inomhustoa och som barn fanns det anledning att gå ut i nattmörkret. Vid ett särskilt tillfälle blev jag länge stående och betraktade för första gången stjärndjupet över mig. Tänkte att detta får jag aldrig glömma. Utan att riktigt veta vad det var som jag inte fick glömma.
Vårt medvetande är en märklig företeelse. En samling framstående hjärnforskare erhöll varsitt A4-papper och ombads där ange hur stor andel av vad hjärnan förnimmer som faktiskt når medvetandet. Utan undantag avgränsade de ett litet hörn, kanske 5-10 procent av papperet. Det skulle betyda att vi är medvetna om endast en bråkdel av vad vi egentligen ”vet”.
Vi vet heller ingenting om den ”mörka materia” som fyller det oändliga tomrummet mellan stjärnor och planeter.
Självhjälpsfilosofen, författaren och predikanten Eckhart Tolle jämför den kosmiska tomhetens stjärndjup med den inre rymden inom oss, bortom orden och det tänkande som tvångsmässigt ockuperat vårt medvetande och lätt låter sig manipuleras och suggereras av reklam, media och makthavare.
Genom att iaktta detta ständigt pågående tänkande, som vårt ego envetet försvarar och som vi uppfattar som vårt jag, menar Tolle att vi när som helst i nuet kan öva oss i verklig närvaro som förenar oss med alla andra människor och tillvaron som helhet.

I sin bästsäljande bok En ny jord, skriver Tolle: ”Det fysiska behovet av mat, vatten, kläder och grundläggande bekvämligheter skulle lätt gå att uppfylla för alla människor på jorden om det inte vore för den snedfördelning av resurser som skapas av egots girighet och dess vanvettiga och rovgiriga behov av mer. Det får sitt kollektiva uttryck genom de ekonomiska strukturerna i vår värld som exempelvis storföretagen som är egostrukturer som ständigt tävlar med varandra om mer. Deras enda och blinda syfte är att gå med vinst. De är skoningslösa i sin strävan efter att nå detta mål. Miljö, djur, människor och till och med deras egna anställda är bara siffror i bokslutet, livlösa föremål som de använder och sedan gör sig av med.”
Detta låter onekligen radikalt men vilka har råd med hans seanser och vilka är de praktiska konsekvenserna förutom att drabbas av vad Tolle beskriver som ”en frid som övergår allt förstånd”?

Multimiljardären och nyliberalen Oprah Winfrey – som nu överväger att ställa upp som presidentkandidat för Demokraterna i USA – är sedan tio år en varm förespråkare av Tolles tankar. Det måste verkligen vara en apokalyptisk tid vi lever i när en radikal predikant kan tänkas bli rådgivare åt en nyliberal president.
Oprah Winfrey är en symbol för underhållningsindustrin. När tv:n kom i mitten av 50-talet blev min bror och jag ensamma på den plats där vi barn brukade samlas. Till sist skaffade vi också tv och jag drabbades av en underlig ”abstinens” efter programmen. En oföretagsam tomhet som först gick över efter någon timme.
Jag kan nu tänka att nervsystemet måste ha tid att ställa om från konsumtion till produktion och kreativitet. Vi måste befria vår inre rymd från denna ständiga ockupation. I underhållningsindustrins och paddornas tidsålder: vem regisserar våra tankar?

Lars Lundström

Dela