Almedalen och bokmässan legitimerar nazismen

Flera personer protesterade genom att vända nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen ryggen när de kom till Almedalsveckan i Visby fredagen den 7 juli 2017. Foto: News Øresund – Johan Wessman CC BY 3.0

► De som deltar är inte strejkbrytare eller förrädare

► Det handlar om olika politiska strategier

► Motståndet mot nazisterna kan ske på många sätt

 

Så brast ännu en liten fördämning. Folkbiblioteken får inte, enligt Justitieombudsmannen, JO, vägra utlåning av främlingsfientlig och fördomsfull litteratur. Grundlagens ”objektivitetsprincip” förhindrar sådana urval, menar myndigheten och framhåller betydelsen av åsiktsfrihet.
Och visst, svinaktiga och människoförnedrande ideer kan inte förbjudas. Det speciella med idéer, goda eller onda, är ju att de letar sig fram oavsett lagstiftning och förbud. Men det handlar också om kamp, inte bara på ett abstrakt plan, utan högst praktiskt och konkret, mellan idéernas bärare.

Att här skandalisera och politiskt söka skada dem som krattar manegen för nazister och kamprasister hör till stridens villkor. Det är utmärkt om poeten Athena Farrokzhad lyckades få till en bojkott av bokmässan där en av de mest framträdande författarna, kenyanen Ngugi Wa Thiong’o, nu ställt in sin medverkan. Och rent pinsamt hur arrangörer och förlag talar om ”påtryckningar” på författarna. Så mycket var det med den yttrandefriheten, som använts för att legitimera rasistpressens deltagande! Att föra fram sina argument om bojkott till planerade deltagare är alltså ”påtryckningar”…

Argument om att det skulle vara lite av prinsessan på ärten att bojkotta bokmässan, eftersom ”vanligt folk” ute i vardagen ständigt måste stå ut med att möta och bemöta rasistiska idéer, är snömos. Bokmässan är ingen vardag, och inget samhälle. Det är ett avgränsat intellektuellt forum. Ingen tvingar bokmässan att bjuda in Dr Mengele eller pedofilsajter. Att välkomna rasistiska Nya Tider var ett val arrangörerna gjorde för att de tyckte det var rimligt. Det är bra att evenemanget skandaliseras och lider skada av det.
Det betyder inte att de som väljer att delta är strejkbrytare och förrädare. Det handlar om olika bedömningar. Motstånd kan ske på många sätt.

Detsamma gällde nazisterna och Almedalen. Det var förstås skamligt och en dolkstöt i ryggen att låta nazistiska NMR husera på Almedalen. Egentligen borde väl deras delegation omedelbart ha anhållits för hets mot folkgrupp och stöd åt terrorism, när den steg i land.
Region Gotland, med sitt S-, Mp- och V-styre, har kommit med undanflykter att det kommunala regelverket förhindrade dem att sovra bland dem som vill hyra en markplätt. Saken beslutades tydligen på arrangörsnivå och tekniska nämndens S-märkta ordförande menade sig inte kunna stoppa det i efterhand, även om han var emot. Genom att polisen givit tillstånd tycktes det hela låst i en löjeväckande formalism: ”Om Region Gotland beslutat låta NMR hyra kan inte vi…” löd en polisiär bortförklaring. Tror någon att ett gäng romska tiggare hade fått hyra ett område på Almedalen? Eller Hells Angels? Naturligtvis hade arrangörerna på Region Gotland gjort någon slags bedömning och i sin lättja (de gjorde ingen ”kontroll av vilken typ av organisation ansökan gällde”, lyder förklaringen) eller sina vanföreställningar tyckt att NMR nog är en politisk rörelse som tydligen har något att säga.

Och självklart kunde polisen med hänvisning till allmän säkerhet ha avhyst NMR (tja, varför hänvisade de exempelvis inte bara till att organisationen JAG, för människor med funktionsvariationer, drevs bort av skräck inför att tvingas ha sin plats alldeles bredvid folkmördarna).
Nej, vi ska inte heller här kritisera dem som deltog på Almedalen för att nazister heilade runt i faggorna, många gjorde fantastiska insatser med utställning om nazisternas massmord på funktionsnedsatta, med skoprotest om förintelsen och mångfaldsmanifestation.

Frågan var inte: vara där eller inte? Utan hur de ansvariga kunde låta tvättäkta förintelsenazister husera där svensk demokrati påstås mötas i sitt allra heligaste? Nazister som inte behövde många minuter för att förstöra, hota besökare, sabotera Miljöpartiets framträdande och provocera Kindberg-Batras tal. Och hur vi framöver kan förhindra ryggradslöst medlöperi, samla till motstånd och bygga värn för demokratiska rättigheter.
Idéer – liksom tankar – kan inte förbjudas, men deras bärare kan bekämpas, hindras, stoppas och drivas till reträtt. Det handlar om politisk kamp, vare sig den sker på en kulturell bokmässa, i Almedalen eller över en biblioteksdisk i vardagen. I nuläget tycks myndigheter och arrangörer montera ned alltfler hinder för högerextremismens och nazismens bärare att tränga fram i vardag och offentlighet.
Socialister, demokrater och humanister måste då förstå vartåt det hela kan barka. Försvara varje liten motståndsbarriär och rusta sig därefter.

Håkan Blomqvist

Dela