Årets bokmässa i Göteborg blev kontroversiell eftersom nazister från Nya tider för första gången fick delta. Internationalens Erik Edlund besökte mässan och diskuterade frågan med utställare och besökare.
Den högerextrema tidningen Nya Tider har varit ett nytt och kontroversiellt inslag på årets upplaga av Bokmässan i Göteborg, och har till stor del överskuggat andra aspekter av denna stora kulturhändelse.
Röster höjdes för att tidningens medverkan skulle stoppas direkt när den blev känd, och andra utställare gick ut med att de skulle bojkotta mässan.
Bokmässans ledning låt då först meddela att Nya Tider inte längre var välkomna, bara för att ett par dagar senare gå ut med att man efter juridisk prövning har bytt åsikt och låter den högerextrema tidningen behålla sin monterplats.
– Det har kommit väldigt många människor till oss i Expo:s monter och varit oroliga. De har velat höra om vad Nya Tider är för tidning, och de idéer de sprider, säger Bilan Osman från tidskriften Expo.
Nya Tider är en högerextrem och konspirationsteoretisk tidning som utges av AlternaMedia och har tydliga kopplingar till den våldsbejakande nazistorganisationen Nordiska Motståndsrörelsen, och dess närvaro har lett till stor oro. Bland annat har tidningens anhängare fotograferat antirasister och under lördagen stördes en frågestund med solidaritetsorganisationen Emmaus Björkå när flera personer från kretsarna kring Nya Tider agerade hotfullt genom att slänga fram sitt eget material på ett bokbord bara en meter från scenen.
–Vi vet ju att de gör detta för att försöka tysta oss. I längden finns faktiskt risken att de lyckas, och det vet de. Det borde alla veta, och ta på största allvar. Säger Hans Hahn, ordförande i Emmaus Björkå, i ett uttalande på organisationens hemsida.
Temat för årets bokmässa är Yttrandefrihet, och det gör Nya Tiders medverkan extra problematisk enligt många bedömare.
Historikern Henrik Arnstad skräder inte på orden när han intervjuas i SVT:s Aktuellt;
– Mer än en tredjedel av alla svenska författare arbetar under hot, trakasserier och förföljelser. Och vi vet att den del av Sverige som utför de här hoten och trakasserierna för att stoppa yttrandefriheten är de här rasistiska organisationerna.
I Presshistorisk Förenings monter berättar en utställare att hen har aktivt undvikit den högerextrema tidningens monter och företrädare.
– Som skribent vet jag att flera ämnen inom olika områden kan vara farliga att skriva om i dagens samhällsklimat.
Ett annat problem med högerextremisternas närvaro på Bokmässan är att den har tagit mycket uppmärksamhet från litteratur och annat som utställarna egentligen hellre hade velat prata om.
– Nu när vi kommer hem på måndag kommer den vanligaste frågan från släkt och vänner vara ”såg ni nazisterna?” suckar Ingmar i Harry Martinsson-sällskapets monter uppgivet.
Frilansjournalisten Stefan Bergmark tycker inte att det är riktigt hållbart att hänvisa till yttrandefriheten i debatten om Nya Tider på Bokmässan.
– Bokmässan är ett kommersiellt arrangemang, och arrangörerna väljer själva vilka de vill göra affärer med. Har jag en butik kan jag inte kräva att få flytta in i ett köpcentrum oavsett vad fastighetsägaren tycker.
Värmlandsscenen Göran Greider och Melker Garay diskuterar flyktingpolitik.
Författaren Melker Garay som under lördagen satt i ett intressant panelsamtal med Göran Greider på bokmässans Värmlandsscen ser det på ett annat sätt. Även om han motsätter sig allt Nya Tider står för så försvarar han deras rätt att uttrycka sig.
– Om årets tema är yttrandefrihet så är det väldigt märkligt att man ställer till med en scen och förbjuder dem att komma. Däremot så ska de naturligtvis inte få gå för långt och sprida hets och hat.
Att Melker Garay känner en djup medkänsla med människor på flykt, och ilska mot den omänskliga flyktingpolitiken som tvingar skyddssökande familjer att ta en livsfarlig väg över Medelhavet i gummiflottar blir uppenbart när man läser betraktelsen Flyktigkatastrofen och jag i hans senaste verk En tindrande natthimmel.
”Bilden av den drunknade treårige pojken Alan som ligger på stranden bär vi alla på i vårt inre. Den plågar oss. Och den manar oss till eftertanke och kanhända också till handling. Den som tar till sig den gränslöst smärtsamma bilden, blir det ofattbart ohyggliga något djupt personligt. För bilden på den lille pojken som mist sitt liv ställer just den här allvariga frågan som vi alltför sällan ställer oss själva. Frågan som får oss att växa som medmänniskor: Vem är jag?”
Text och foto: Erik Edlund
