Trumps första 100 dagar: Vart går amerikansk utrikespolitik?

Donald Trump. Foto: Gage Skidmore

► Militär upprustning

► Indikationer på mer av väpnande ingripanden

► Kommer Iran eller Nordkorea att attackeras?

USA är sedan många år tillbaka en supermakt som brottas med grava strukturella ekonomiska bekymmer. För 2016 stannade underskottet i handelsbalansen på 502 miljarder dollar och budgetunderskottet visade ett minus på 587 miljarder dollar. Statsskulden tickar bara på och är nu uppe i 19,9 biljoner dollar. Samtidigt är USA fortfarande vår tids obestridliga militära hegemon. År 2015 stod landet för 36 procent av världens samlade militärutgifter, hade 700-800 baser utomlands och militär närvaro i en stor majoritet av världens länder. Det är också denna militära styrka som möjliggör för USA att år efter år fortsätta att uppbära dessa väldiga underskott. Sannolikt är det ytterst så att så länge USA militärt garanterar den globala kapitalismens stabilitet och överlevnad kommer dollarn vara det dominerande betalningsmedlet och USA kan finansiera de gigantiska underskotten genom att låta sedelpressen gå.

Vad kommer då att hända med amerikansk utrikespolitik under Trumps styre? Vad indikerar hans administrations första 100 dagar vid makten? Tydligt är att en rejäl militär upprustning är på gång. Trump har av kongressen inför budgetåret 2017-2018 (1 oktober – 30 september) begärt en nioprocentig höjning av utgifterna med 52,3 miljarder dollar, på en militär budget som totalt kommer att löpa på 600 miljarder dollar. Inte minst kommer Trump att fortsätta med den kostsamma moderniseringen av USA:s kärnvapen som Obama inledde. Den militära satsningen löper parallellt med att administrationen utlovar stora skattesänkningar. Trump säger sig inom kort lägga fram en plan för det. Militära satsningar i kombination med minskade skatteintäkter lär få till effekt att de ekonomiska underskotten ytterligare rakar i höjden. Det hela påminner om utvecklingen under Reaganåren (1981-1988), då en liknande politik fördes och varifrån de nuvarande underskotten har sitt ursprung.

Michael T Klare är en ledande omvärldsanalytiker i USA. Han har i en rad böcker avhandlat frågor om internationell säkerhetspolitik. I en artikel i The Nation 11 april pekar han på flera tecken på ett mer aktivistiskt väpnat förhållningssätt än under Obamas tid. För det första att det genomförts en reform som möjliggör för regionala amerikanska befälhavare att i vissa fall själva fatta beslut om militära aktioner i förhållande till länderna Syrien, Irak, Jemen, Afghanistan, Pakistan och Somalia: ”Det möjliggör för oss att bli snabbare i våra attacker mot utpekade mål”, säger general Thomas Waldhauser, chef för USA:s Afrikakommando. För det andra genomförde en amerikansk specialstyrka 29 januari för första gången en markoperation i Jemen, riktad mot Al-Qaida på den arabiska halvön. Aktionen slutade i ett fiasko med uppskattningsvis över tjugo civila döda, samtidigt som även en amerikansk officer fick sätta livet till. Veckorna därefter utfördes även över 70 drönarattacker mot tre utpekade provinser i Jemen, betydligt fler än sammantaget under hela 2016. För det tredje har bombningarna mot IS i irakiska Mosul trappats upp med ett kraftigt ökat antal civila offer som följd. Och för det fjärde attackerade USA 7 april för första gången den syriska Assadregimen när 59 Tomahawkmissiler sköts iväg mot en flygbas. ”Det kan bli frågan om mer”, var USA:s FN-ambassadör Nikki Haleys kommentar. Här kan dessutom tilläggas att efter Klares artikel gått i tryck har USA attackerat IS fästen bland bergen i östra Afghanistan med ”alla bombers moder”, den största bomb som någonsin använts och där det beräknas att ett 90-tal jihadister fallit offer.

Klare ser denna utveckling som en gradvis upptrappning från den amerikanska administrationens sida och fruktar att nästa steg kan bli en attack mot antingen Nordkoreas anläggningar för framställning av kärnvapen eller Irans fabriker för tillverkning av missiler. Som grund för sin oro tar han en rad hotfulla uttalanden från Trump och andra representanter för administrationen där andemeningen är att det handlar om att ”ta itu med” dessa länder. Som Klare understryker skulle det vara frågan om attacker med ett helt annat allvarsmoment där USA måste räkna med kraftiga vedergällningsaktioner. Experter uppskattar att det kommer dröja fem till tio år för Nordkorea innan man har tekniken till att skjuta iväg kärnvapen via robotar eller bomba med dessa laddningar, men landet har förmågan att rikta häftig artillerield mot Sydkoreas huvudstad Seoul och amerikanska styrkor runt den koreanska halvön – styrkor som är försedda med kärnvapen. Och hur kommer Kina att reagera vid en sådan upptrappning? Iran i sin tur kan skicka iväg missiler mot Israel, samtidigt som även Hizbollah kommer att attackera Israel från sina baser i Libanon och hela regionen riskerar att sättas i brand.

Det är naturligtvis inte givet att den amerikanska administrationen kommer att genomföra den ovan tecknade strategin, men Klare målar upp ett hotfullt möjligt scenario. Och jag vill avrunda med hans egna slutord: ”Om vi har några förhoppningar om en fredlig framtid måste vi ta det här som allvarliga varningssignaler och göra allt vad vi kan för att förhindra att Trumps ytterligare steg av upptrappning blir verklighet”:

Anders Karlsson

Dela