Stänger regeringen sjukvårdens gräddfil?

► Propositionen är ytterst bara ett förtydligande av en tidigare ineffektiv lagstiftning

► För att göra verklig skillnad borde en skarpare version av 2006-års stopplagstiftning återinföras

 

Sedan millennieskiftet har vi sett en snabb ökning av antalet svenskar med privat sjukvårdsförsäkring. Vid 2000-talets ingång handlade det om 100 000 personer. 2015 hade det vuxit till 648 000 personer. Var tionde sysselsatt i åldern 15-74 år har idag en försäkring och totalt sett handlar det om 6 procent av Sveriges invånare. Det vanligaste tillvägagångs­sättet är att arbetsgivaren tecknar försäkringar, men det finns även exempel på att tjänstemanna- och akademikerfack tecknat gruppförsäkringar och självklart finns det även bättre bemedlade personer som har tecknat en försäkring för egen räkning.

Den huvudsakliga orsaken till att man tecknar sig för en privat sjukvårdsförsäkring är att man inte behöver vänta i den vanliga vårdkön utan får en gräddfil till snabbare vård, en orättvisa som står i bjärt kontrast till hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om likvärdig vård efter behov. Nu har dock regeringen kommit med en proposition som möjligtvis siktar mot att förändra detta faktum. Det var i torsdags i förra veckan som regeringen lämnade propositionen till riksdagen, vilken sammanfattades så här i ett pressmeddelande:
”Lagförslaget om försäkringspatienter innebär att den offentligt finansierade sjukvården – oavsett utförare – bara får ge vård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring om det inte åsidosätter de principer som hälso- och sjukvårdslagen bygger på. Det innebär bland annat att den som har störst behov av vård ska få företräde till vården. Landstingen ska inkludera krav på detta i avtal med privata utförare”. Och sjukvårdsminister Gabriel Wikström slog fast att:
– Välfärden ska styras av människors behov, inte betalningsförmåga eller vinstintressen. Därför vill vi förhindra att någon köper sig före i kön till den offentligt finansierade vården.

Men kommer det nu att bli en verklig förändring eller är regeringens tal mest tomma ord?

Internationalen tog kontakt med John Lapidus, forskare i ekonomisk historia som specialiserat sig på olika aspekter av den svenska välfärdsmodellens utveckling:
– Nja, propositionen är luddig och den sägs också bara vara ett förtydligande av tidigare lagstiftning, en lagstiftning som bevisligen inte satte stopp för denna vårdförsäkrings expansion. Samtidigt är det konstigt att låta landstingspolitikernas partifärg och dagsform avgöra hur lagen ska tolkas.
Lapidus tror i så fall att överenskommelsen mellan regeringen och Vänsterpartiet i förra veckan om att alla som idag får sin sjukvårdsförsäkring betald av sin arbetsgivare – idag ungefär 450 000 svenskar – från och med 1 juli nästa år tvingas att skatta för denna förmån kan få större betydelse.

Vad för typ av av åtgärd, utöver förmånsbeskattning av sjukförsäkringarna, skulle då verkligen kunna göra skillnad?
– Göran Perssons socialdemokratiska regering införde 2006 en så kallad stopp-lagstiftning, vilket innebar att privata entreprenörer om de tog emot privatförsäkrade patienter inte fick ta emot några patienter från det offentliga. Lagen, som 2007 togs bort av den nytillträdda Alliansregeringen, var full av kryphål, men om den återinfördes utan dessa kryphål skulle den kunna ha en betydande verkan, avslutar Lapidus.

Anders Karlsson