Filmen Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv utsågs förra året till Finlands Oscarsbidrag. Nu går den upp på svenska biografer tillhörande Folkets Bio. Berättelsen om Olli Mäki vilar på en dokumentär grund. Han var för drygt 50 år sedan Finlands stora boxarstjärna. Olli blev 1959 europamästare i fjädervikt och gick 1962 på hemmaplan i Helsingfors en VM-match mot amerikanen Moore.
I filmen får vi följa Olli i de minutiösa förberedelserna veckorna innan den stora matchen; här sparras det, hoppas det rep och löptränas. Det mest plågsamma elementet är dock de svettiga stunderna i bastun när han tvingas att skava av dryga tre kilo för att uppnå godkänd matchvikt.
Boxningen är emellertid bara en symbolisk arena för berättelsens egentliga ärende, vilket handlar om spänningsfältet mellan den personliga passionen kontra de krav som det offentliga livet ställer när man som Olli står inför något så stort att en betydande del av den finska nationen håller tummarna. Det är kärleken till flickan Raija i hembyn Karleby som mitt under de hektiska förberedelserna invaderar Olli och försvårar koncentrationen, men hans manager säger bara att det var ”en sällsynt dålig tajmning”, underförstått att det endast här och nu finns plats för boxningen. Resten av filmen blir lite av en dragkamp där Olli pockar på för sin rätt att få gå sina egna vägar – att slippa stora delar av den ”jävla cirkus” av pressuppbåd, middagar och fotograferingar som omgärdar matchen – och istället i lugn och ro få ladda upp och dessutom träffa sin älskade Raija.
Mycket av filmens behållning står att finna i det magnifika närspel som de tre huvudrollsinnehavarna – Jarkko Lahti som Olli Mäki, Oona Airola som Raija och Eero Milonoff som managern Eelis Ask – levererar. Det är tämligen ordknappt mellan Olli och Raija, men tänk vad gester och kroppsspråk kan säga mycket. Och Eero Milonoff är ytterst trovärdig i sin roll som den stressade managern.
Anders Karlsson
FILM
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv Regi: Juho Kuosmanen