Så Hääär många jobb kommer flyktingarna få när de får mindre i lön menar kanske LO:s Karl-Petter Thorwaldsson. Foto: LO
►Helomvändning från LO
► Facket vill se ”enkla” låglönejobb till nyanlända
► Satsa på specifika yrkesutbildningar istället
På måndagen presenterade LO en ny modell för etablering av nyanlända och andra som står långt ifrån arbetsmarknaden, en konstruktion som man vill kalla för utbildningsjobb. Så här presenterar LO förslaget på sin hemsida: ”Utbildningsjobben är ett sätt att kombinera arbete och utbildning för de som inte har alla färdigheter som krävs på arbetsmarknaden. Det skulle innebära lägre lönekostnad för arbetsgivaren under en period i kombination med ett generöst studiesystem”.
Vidare informeras vi om att målgruppen för denna åtgärd är personer i åldern 25-45 år och LO:s tanke är att det ska tecknas tillfälliga avtal, vilket inte kan utläsas på annat sätt än att det handlar om en ordning som ligger vid sidan om de annars gällande kollektivavtalen.
För att sjösätta modellen krävs det nu uppgörelser med såväl staten som Svenskt Näringsliv:
– Det här är inget vi kan göra ensamma. Därför hoppas vi att Svenskt Näringsliv vill återuppta förhandlingarna med oss så att vi kan komma fram till ett partsgemensamt system. Sedan behöver också staten ta sitt ansvar, bland annat när det gäller utbildningsdelen, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.
LO:s utspel väcker förvåning, och då främst genom att de öppnar upp för lägre lönekostnader, vilket i realiteten inte är någonting annat än speciella låglönejobb. Och hur många gånger har inte Thorwaldsson med emfas avvisat alla olika konstruktioner med krav på skilda former av låglönejobb från allianspartiernas sida?
Nu verkar det som om LO gjort en helomvändning. Man kan fråga sig om inte LO längre anser att dessa låglönejobb, oavsett i vilken form de paketeras, är en styggelse, ett elände som också riskerar att verka lönenedpressande på arbetsmarknaden i stort?
Att LO på ett allmänt plan i sitt förslag vill kombinera arbete och utbildning är också att förvånas över. I dagens Sverige råder det brist på arbetskraft inom en mängd yrken, även inom yrken som inte kräver högskoleutbildning – som bilmekaniker, kranförare, plåtslagare, kock eller undersköterska – för att bara nämna några av de tydligaste exemplen. Varför går då inte istället LO ut med konstruktiva förslag om massiva satsningar på specifika yrkesutbildningar för att tackla den rådande obalansen på svensk arbetsmarknad där relativt hög arbetslöshet och svår arbetskraftsbrist existerar parallellt med varandra?
Sammantaget väcker det också onda aningar att LO går ut med denna kompromisshållning redan innan man överhuvudtaget fått Svenskt Näringsliv till förhandlingsbordet. Varför är LO så defensivt? Och vad kan denna defensiva linje få för effekt på den slutgiltiga överenskommelsen?
Anders Karlsson
