Sverige var under 1980-talet – tillsammans med Storbritannien och Nya Zeeland – först i världen med att genomföra en långtgående avreglering av järnvägstrafiken. Därefter har båda dessa länder – visa av skadan – återreglerat en hel del. Ja, i Nya Zeeland är det nu bara lokaltrafiken i delstaten Auckland som är öppen för konkurrens. Sverige har dock hållit fast vid den nyliberala avregleringen, vilket fått ett sällan skådat kaos till effekt. Idag är det över 40 bolag som trafikerar spåren och runt 60 bolag är kontrakterade för att tillse underhållet. Snökaos, signalfel, nedfallande kontaktledningar, bristande komfort på tågen, etc. – ja, en mängd fel och brister i hägnet av marknadsliberaliseringens anarki – har dock även i vårt land framkallat en växande opinion för återreglering. Drivande i sammanhanget är främst Seko, Jordens Vänner och Järnvägsfrämjandet, vilka gått i spetsen för bildandet av kampanjorganisationen Tågupproret.
På regeringsnivå har Mp deklarerat att man vill återge SJ monopolet av såväl underhåll som trafik, medan S hade som vallöfte 2014 att underhållet skulle återgå i statlig regi. Sedan har ingenting hänt förrän nu i förra veckan då regeringen 2 juni gick ut med ett pressmeddelande under rubriken Beslut för statlig kontroll av järnvägsunderhållet och fler tåg i tid, där Trafikverket får i uppdrag att verkställa en rad uppgifter och då bland annat: ”Att i egen regi organisera och bedriva underhåll av det statliga järnvägsnät som Trafikverket ansvarar för. Utredningen ska utgå ifrån att underhållet ska bedrivas inom minst två geografiskt avgränsade områden och på ett sådant sätt att verksamheten kan analyseras och jämföras med järnvägsunderhåll upphandlat i konkurrens i hela landet”. Därefter uttrycks det att kontentan av det hela ska rapporteras till Regeringskansliet senast den 24 februari, 2017. Och utifrån det säger infrastrukturminister Anna Johansson (S) följande:
– Regeringen kommer när uppdraget har återrapporterats att återkomma med nästa steg för kontroll och utförande av underhåll i egen regi.
Vad kan då sägas om denna hantering från regeringens sida? Ja, tydligen har det inte räckt med den misskötsel och kaos som snart 30 år av underhåll i privat regi fått till effekt. Istället för att skrida till verket och tydligt gå ut med att det är tack och adjö för de privata underhållsbolagen när nuvarande kontraktstider löper ut ska det således genomföras en form av jämförande studie. Anna Johansson har också tidigare svävat på målet när hon sagt att enbart ”vissa delar av underhållet nog borde tillbaka i samhällelig regi”. Vi ska därför inte höja alltför mycket på ögonbrynen om kontentan av det hela – efter år av långbänk – till slut blir en halvmesyr i form av att privata underhållsbolag kommer att få vara kvar på vissa bansträckningar medan vi får statligt monopol på vissa andra.
Och vad kommer att hända med själva trafiken på spåren? Ja, utifrån den rådande tystnaden från regeringens sida kan man inte dra någon annan slutsats än att de privata bolagen, vilket idag som sagt var handlar om över 40 aktörer, i sin helhet kommer att vara kvar på spåren och att nuvarande kaos blir vid status quo.
Sammantaget är det säkerligen viktigt att den folkliga mobiliseringen för en total återreglering fortsätter – och dessutom stärks – för vi kan vara säkra på att de privata intressenterna – med sin lobbyism – inte kommer att ligga på latsidan.
Anders Karlsson