Min mor sa ofta att det borde vara skottpengar på gamla kärringar. Ungefär samma sak upprepade John Cleese’s mor tills han meddelade henne att han hyrt in en yrkesmördare för att uppfylla önskemålet.
Som vanemässig P1-lyssnare drabbas man av söndagsintervjun med Barbro Lindgren. Hennes envisa hävdande av sin egenart som barn, vägran att göra något annat än det hon själv vill. Idag hade hon diagnosticerats – och drogats för att stå ut med skolan
79 år och snart färdig tycker hon och avdramatiserar döden. Vill ha så liten begravning som möjligt. Onödiga utgifter som kan gå till behövande istället. Men dom som vill kan ju träffas och äta och dricka gott. Det är dom värda.
Det där med att bevara egenarten. Barbro Lindgren påpekar att hon har haft stor tur och har ständigt dåligt samvete. Det var Astrid Lindgren som fick henne att för första gången skärpa sig. Nog egentligen för att som författare kunde hon vara fri.
Intervjuaren ser i Lindgren en förebild för sina egna barn. Till vilket pris kan man fråga sig. De flesta barn försöker bevara sin integritet men tvingas till mer eller mindre konstruktiv underordning och anpassning. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
Är det drömmen om frihet – trots allt – som är Barbro Lindgrens nyckel till barnens hjärtan? Det tror hon själv.
Varje förälder ställs i förhållande till sina barn inför misstanken att det enskilda upproret har små utsikter att lyckas. Men det är de udda avvikarna som heroiseras. Pippi Långstrumpor.
Är detta vår variant av The American dream? Alla kan bli stjärnor på slottet eller miljonärer i guldpengar och vi får skylla oss själva om vi har otur i framgångslotteriet. Alla med nitlotter kan kanske försöka bevara en hemlig dröm. Om inte om hade varit… Eller döva och glömma. Och vi kan i alla fall åka till Thailand eller låna till en ny bil.
”Jag vet inte vem som skulle kunna vara riktigt glad när så många lider. Det är hemskt”, säger Barbro Lindgren. Liknar inte världen alltmer en ond dröm? Lever vi i det som en gång kommer att kallas för mänsklighetens grymma förhistoria? Då när ett vinststyrt ekonomiskt system med lagbundet ökande ojämlikhet ännu inte ersatts av ett demokratiskt och behovsstyrt.
Förhistorien som den kinesiske oppositionsmannen Chen Duxiu tänkte sig skulle försvinna tillsamman med allt hyckleri, all konservatism, inskränkthet och alla privilegier, allt konventionellt, avskyvärt, stridslystet, trögt och auktoritärt. Och ersättas av ärlighet, framsteg, frihet, jämlikhet, skapande, skönhet, vänlighet, fred, kärlek, ömsesidig hjälp, glädjefyllt arbete och hängivenhet för mänsklighetens välfärd. Drömmen från alla uppror – från Pariskommunen till den arabiska våren.
Lars Lundström
P.S. Läs Bentons Revolutionärerna i Kinas städer (PDF) på www.marxistarkiv.se om du vill veta mer om Duxiu.