KOMMENTAR: Så kom då den beramade presskonferensen där Kommunals ordförande Annelie Nordström bad om ursäkt från sitt hjärta och aviserade sin avgång i samband med Kommunals kommande kongress i maj. Nu kunde man tro att bordet rensats och att alla skandaler uppdagats, men det skulle komma mer. I helgen avslöjade ett TT-meddelande att Kommunal i november förra året köpte 42 000 aktier till ett värde av tre miljoner kronor i den privata vårdkoncernen Attendo. Affären gjordes i samband med att Attendo börsnoterades och är enligt TT ”förbundets största kända aktieinvestering”. Det självklart häpnadsväckande i sammanhanget är att Kommunal har ett kongressbeslut om att en nonprofit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg, vilket dock tydligen inte lagt några hinder i vägen för denna vidlyftiga penningplacering. Återigen blottläggs det vilket glapp det är mellan ord och handling i förbundsledningens politiska praktik.
Frågan är dock om Kommunals medlemmar nöjer sig med Nordströms och kassören Anders Bergströms avgångar, om det inte i slutändan kommer krävas att hela ledningen kastar in handduken för att stilla missnöjesstormen och få bukt med den nuvarande medlemsåderlåtningen. Vid läsningen av Aftonbladets granskning av Kommunals affärer – artikel för artikel – slås man också av vilka kraftiga övertramp ledargarnityret gjort. Allra värst – och mest beklämmande – är kanske fallet Marholmen.
Marholmen är en liten ö på 30 hektar i Roslagens skärgård, en mil söder om Norrtälje. På Marholmen äger Kommunal en konferensanläggning med bland annat restaurang och spa samt tillhörande ståtliga patriciervillor i jugendstil. Här berättas det om hur ledningen haft spritindränkta fester för hundratusentals kronor av medlemmarnas pengar, hur den semestrar gratis i de flotta villorna och använder ön som sitt egna privata rekreationsreservat – långt bort från de vanliga medlemmarnas vardag. Att i praktiken äga en hel ö visar vilken ekonomisk styrka Kommunal besitter; och tänk om denna styrka hade använts till medlemmarnas fördel, som att göra Marholmen till medlemmarnas egna semesterparadis.
Vi vet att många av de ensamstående föräldrarna i Kommunals medlemskader inte ens har råd att åka någonstans på semestern – tänk om många av dessa mindre bemedlade medlemmar skulle kunna få en billig sommarrekreation på Marholmen!
I sin förlåtelseplädering på presskonferensen återkom Annelie Nordström gång efter annan till att de moraliska övertrampen bottnade i en ”gammal kultur”, som ett sätt att ursäkta den nuvarande ledningen. Och visst har privilegiekulturen – och det ekonomiska trixandet – inom svensk arbetarrörelse rottrådar som sträcker sig långt båkåt i tiden. Redan LO:s ordförande 1900-1920, Herman Lindqvist, kände sig nödgad att avgå, skadskjuten efter att det uppdagats att han under första världskriget varit inblandad i ljusskygga affärer. Det hela handlade om att han tjänat pengar på spekulationer i ett importbolag för bränsle och livsmedel och därmed profiterat på sina egna medlemmar och nöden under kriget. Privilegiekulturen inom svensk arbetarrörelse hade sin begynnelse för drygt 100 år sedan, i början av förra seklet, då det – under Hjalmar Brantings ledning – stadfästes att arbetarrörelsens anställda skulle ha bra mycket mer betalt än de medlemmar de företrädde. Det är denna gamla kultur som måste dras upp med rötterna.
Sammantaget är det risk att skandalerna inom Kommunal ytterligare försvagar en fackföreningsrörelse som sedan länge befinner sig på defensiven, en fackföreningsrörelse där LO sedan 1992 förlorat nästan 800 000 medlemmar och där arbetarklassens organisationsgrad reducerats från 85 till 65 procent. Men i bästa fall blir skandalerna en stridssignal om att en ny tid randas – med medlemsuppror, utvädring och nytändning.
Anders Karlsson