Ledaren # 44 2015
Inga högerextremister verkar i vakuum
SD är indirekt ansvariga för terrorn
Borgare och regering fast i en farlig logik
Högerterrorn har slagit sina klor i Sverige. Det går knappast ett dygn utan en nedbränd flyktingförläggning eller romsk boplats och med söndagens mordbrandsförsök mot Rättvisepartiet Socialisterna står det nu klart att det bara är en tidsfråga innan människor börjar brännas inne. Ändå är inte detta den värsta terror som drabbar landet. Attacken mot elever och personal på Kronanskolan i Trollhättan förra torsdagen har introducerat Sverige för den typen av politiska vansinnesdåd som Breivik satt sin stämpel på, ensamma sjuka människor som drar de yttersta slutsatserna av de hatiska högervindarna.
Att mördaren i Trollhättan var fascist är uppenbart, men ändå är det som om det offentliga samtalet är alldeles lamslaget. Från opinionsbildarhåll är det märkligt tyst. Hellre tycks dagstidningarnas ledarsidor vilja prata om flyktingöverenskommelsen än det Sverige som nu växer fram i skuggan av riksdagspolitiken.
Att det finns en koppling till Sverigedemokraternas tillväxt står bortom all tvivel. Kent Ekeroth stod för två veckor sedan inför såväl partimedlemmar som organiserade nazister och talade till dem som ” en spjutspets för att ta vårt land tillbaka”. Brodern Ted Ekeroth delade ut kartor till flyktingförläggningar – och vad vi samtidigt sett är en våg av rasistiska dåd. Man kan förstås bara spekulera i vad den halländska sverigedemokraten som greps med ett halvt ton dynamit i juli hade varit inblandad i under hösten om han inte stoppats, men partiets stora roll är inte som organisatör av högerterrorn utan som demagoger. De behöver inte smutsa ned sina händer, bara sända signalerna. Att deras anhängare delar instruktioner om hur man blandar napalm och bränner ned hus på partiets Facebooksidor tycks inte kladda av sig på ledningen.
Även om det inte lär vara Sverigedemokraterna som parti som organiserar dåden så är det ett spel de indirekt dirigerar – och det är djupt obegripligt att inte borgerliga media tillåter sig spekulera fritt kring ansvar och skuld, på samma vis som de brukar göra om ett dåd har, eller tycks ha, någon form av islamistiskt motiv. Medielogiken är livsfarlig. Alla dåd, oavsett motiv, kan förklaras som ett ”mångkulturens misslyckande”, oavsett om det är bilar som brinner i en förort, eller om en fascist dödar barn för deras hudfärgs skull. Det är som om politiker och media i grunden är överens; vi har inte råd med människor – och hur djupt de än upprörs över hur verkligheten ser ut så kan de inte bryta den logiken.
Till delar är det en medveten strategi från kapitalets sida; Dagens Industri har öppet propagerat för en högerallians med Sverigedemokraterna. Till delar är det en fråga om systemrationalitet. Sverige befinner sig i ett av världens mest radikala omfördelningsprojekt av rikedom till de redan välbärgade. Detta har inte ändrats med regeringens partifärger och eftersom Sveriges regering fortsätter alliansens nyliberala experiment så har vi en situation som rent faktiskt ställer samhällets förlorare mot varandra. Om villkoret för att bedriva politik i Sverige är att ingenting får förändras så har antagligen Sverigedemokraterna redan vunnit. Deras egen storlek bland väljarna borde rimligen ha en övre gräns, men vad gör det om de kan få andra att genomföra deras politik åt dem?
Skulden måste placeras där den hör hemma. Det är inte flyktingarna som tar mormors sylt, det är kapitalet