KOMMENTAR: År 2012 införde den dåvarande alliansregeringen en skattereduktion för gåvor till ideella organisationer som sysslar med hjälpverksamhet eller främjande av forskning. Kostnaden för åtgärden har efter dess införande legat på runt 250 miljoner kronor per år i minskade skatteintäkter. Den nuvarande röd-gröna regeringen har dock bestämt att från och med kommande årsskifte avskaffa denna avdragsrätt.
Detta har fått två borgerliga ledarskribenter, Svenska Dagbladets Per Gudmundson (5/9) och Göteborgs-Postens Alice Teodorescu (4/9), att vädra sitt missnöje. Båda debattörerna tar sin utgångspunkt i dagens omfattande flyktingströmmar, och de vill mena att regeringen med den avskaffade avdragsrätten sätter käppar i hjulet för människors möjlighet att hjälpa. Under rubriken ”Regeringen tar från flyktinghjälpen” kontrasterar Gudmundson vanliga människors starka givarvilja mot ett enligt hans mening cyniskt statsmaskineri: ”Regeringen räknar med att få in 250 miljoner till staten genom att slopa avdraget. Pengar som alltså tas direkt ifrån välgörande ändamål, som frivillig flyktinghjälp”.
Alice Teodorescu spänner bågen än hårdare när hon – under rubriken ”Filantropi i ett nytt samhällskontrakt” – lyfter fram USA som den stora förebilden. Enligt Teodorescu skänkte privatpersoner i USA förra året 350 miljarder dollar och 98,4 procent av de förmögna hushållen donerade till välgörenhet. I USA finns det varken golv eller tak i frågan om den privata avdragsrätten för gåvor och även företagen besitter avdragsrätt. Teodorescu vill införa ett liknande system i Sverige. Den ideologiska grundstommen i hennes artikel är att hon talar sig varm för den filantropi som härskade i Sverige på 1800-talet, före arbetarrörelsens genombrott: ”Trots att vi donerar förhållandevis lite till välgörenhet, ur ett internationellt perspektiv, fanns det en gång i tiden en annan syn på filantropi också i Sverige”. Slutklämmen från Teodorescus sida är att hon slår ett slag för ”ett nytt samhällskontrakt” där hennes omhuldade filantropi ges större spelrum.
Vad ska man då säga om Gudmundson och Teodorescus tankealster? Ja, på dessa skribenter låter det som att en ogin stat med den avskaffade avdragsrätten roffar åt sig av behjärtansvärda medel, och att dessa medel sedan bara ligger i någon låda i Rosenbad och samlar damm. Men sanningen är självklart att den största delen av skatteintäkterna används till angelägna välfärdsändamål där 250 miljoner mindre i kassan faktiskt bland annat betyder mindre medel till flyktingmottagning. Därtill ger Gudmundson och Teodorescus resonemang sken av att den gängse samhällsmedborgaren är en kalkylerande homo economicus som även i sin altruistiska gärning alltid vill ha någon fördel i gengäld. Men om något ger den senaste veckans givarexplosion vittnesbörd om människors naturliga och oegennyttiga hjärta till hjärta och hand till hand gärningar.
I sitt debattinlägg har Teodorescu ett annat framtidssamhälle i sikte, ett samhälle där skatteintäkter och solidarisk finansiering spelar en reducerad roll. Med lägre skatter och istället mer pengar i plånboken är det då meningen att vi själva i högre grad ska finansiera vår välfärd; genom bland annat privata försäkringar och rut-avdrag – samt välgörenhetsgåvor till mindre bemedlade när andan faller på. I sin förlängning skapas ett samhälle där stödet vid exempelvis arbetslöshet, sjukdom, ålderdom eller ekonomiskt obestånd snarare blir en ynnest än en rättighet, ett samhälle där de som inte haft turen att hamna på solsidan tvingas att stå med mössan i hand.
Anders Karlsson
AVDRAG
■ 2012 införde den dåvarande alliansregeringen en skattereduktion för gåvor till ideella organisationer som sysslar med hjälpverksamhet eller främjande av forskning. Enskilda individer kan göra skatteavdrag på 25 procent för gåvor till sådana organisationer. Gåvorna måste uppgå till minst 200 kronor per organisation och 2000 kronor per beskattningsår. Maximal skattereduktion är 1500 kronor per person och år.