Måste mörkret falla?

Ledaren # 34 2015
Utan framtidstro växer reaktionära högerkrafter
Om inte vänstern banar väg tar högern utrymmet
Nej till kapitalets logik – för välfärd och demokrati

Ska 30-talet hinna ikapp oss? Den frågan ställer den socialdemokratiske skribenten Björn Elmbrant i den dagsaktuella boken ”Innan mörkret faller”, en skildring av 1930-talskrisens väg till nazismens seger i Tyskland och de alternativ som valdes bort – utom i Sverige och övriga Norden. Den socialdemokratiska kristidspolitiken i allians med Bondeförbundet – dagens centerparti – drog här undan mattan för fascismen. Offentliga arbeten till avtalsenliga löner, investeringar i bostadsbyggande, stöd åt bönderna och sociala reformer minskade arbetslösheten och nöden och gav framtidstro.
Utan att tro på repriser, menar Elmbrant att sammanbrottet för 1920-talets liberalkapitalism och bräckliga demokratiprojekt har likheter med dagens situation. Den ny­liberala marknadskapitalismen har drivit fram hjärtskärande sociala klyftor, massarbetslöshet och nyfattigdom. I den ökande otryggheten och rädslan inför framtiden växer åter auktoritära och reaktionära högerkrafter – från rena fascistiska kampkårer till radikalkonservativa parlamentariska partier och fundamentalistiska rörelser. Samtidigt klamrar sig det borgerliga etablissemanget och dagens socialdemokrati fast vid ”mittenpolitiken” av ekonomisk åtstramning och avreglering i den fåfänga förhoppningen: ”snart vänder det.” En illusion som går emot en växande krets av kritiska ekonomers varning­ar för följderna, och massorna av arbetslösa, tillfällighetsarbetare och utsatta som tappar tron på samhället och politiken.

Vid nästa finanskris kan de mörka krafterna få ett genombrott av 30-talsdimensioner, varnar Elmbrant. Om inte social­demokratin och anhängarna av liberal demokrati återuppfinner en expansiv välfärdspolitik av ekonomen Keynes’ och den socialdemokratiske finansministern Ernst Wigforss’ typ, som var en väg ut ur 30-talsdepressionen.
Man behöver inte anamma Elmbrants hela historie­skrivning och recept för att se dagens hot i vitögat. Dagens oreglerade och kompromisslösa kapitalistiska profitjakt slår sönder de välfärdsinstitutioner och den sociala trygghet som arbetar- och folkrörelserna tillkämpade sig under efter­krigs­tiden. I ruinerna av det som var mer jämlika välfärds­samhällen strömmar reaktionära idévärldar och politiska krafter tillbaka som genom en historiens backventil. Föreställningar om människor som närande och tärande, dugliga och odugliga, höga och låga, bättre och sämre liksom irrationella läror om arten, rasen, nationen och högre makter – får en renässans när klassamhället hårdnar och samhällsutvecklingen tycks omöjlig att påverka.

Om då inte vänstern i bred mening banar väg ut ur återvändsgränden kommer högerkrafter att kolonisera utrymmet. Och här har högersidan fördelen av att just vara det ideologiska uttrycket för klassamhällets rangordningar, med materiella resurser från dem som försvarar sina privilegier. För vänstern är det människors vilja till jämlik välfärd och solidariskt ansvar som utgör resursen att stå emot och förändra.
För Elmbrant är receptet en återupplivad socialdemokratisk reformism för att ”rädda kapitalismen undan dess självdestruktiva krafter”. Dilemmat är att dessa krafter utgör en ofrånkomlig del av själva systemet som kostat mänskligheten två världskrig, imperialistisk utplundring och förödande kriser. Det mörker som idag breder ut sig över oss alstras av den inneboende destruktiviteten. När arbetar- och folkrörelserna, även i sin reformistiska version, kämpade mot destruktiviteten var det inte av omsorg om kapitalismen utan av ansvar för en mänsklig samhällsutveckling och ett bättre liv för alla. Det var just för att den kampen vette bortom kapitalismens profitlogik den kunde framtvinga välfärds­reformer och demokratiska rättigheter. Hellre än att förlora allt gav kapitalets bärare upp något.

Det är genom den strävan till överskridande vi kan tränga igenom mörkret och ut i den mänskligare värld som inte bara är nödvändig utan också möjlig.

Dela