KOMMENTAR: I helgen samlades regeringen på det natursköna Harpsund för att förhandla om den budget för 2016 som 21 september ska ställas till riksdagen. I sin ekonomiska föredragning inför media betonade finansminister Magdalena Andersson att det är frågan om en mycket stram budget där varje reform ska betalas krona för krona med skattehöjningar. De tidigare aviserade skattehöjningarna på runt 20 miljarder ligger fast och kan bara komma att justeras på marginalen uppåt. Här avslöjade Andersson att regeringen har i kikaren att höja bensinskatten med ytterligare 4–5 öre, att lägga till den tidigare annonserade höjningen på 44 öre per liter, vilket är tänkt att inbringa ett ytterligare tillskott på 300 miljoner till statskassan.
I mycket är innehållet i den kommande budgeten också redan känt genom att det till stora delar handlar om den ekonomiska proposition som röstades ned av riksdagen förra hösten och som sedermera ledde fram till den den så kallade Decemberöverenskommelsen. Ett antal åtgärder, som en förbättring av a-kassan, har också redan knäsatts genom regeringens vårbudget. Det bör härvidlag betonas att den röd-gröna ekonomiska politiken är en tydlig förändring till det bättre i förhållande till tiden med Alliansen. Förutom förbättringen av a-kassan är borttagandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen, mer pengar till äldreomsorgen, höjt underhållsstöd, mer resurser till kvinnojourerna, några miljarder till bygget av billiga hyresrätter samt gratis glasögon och medicin till barn exempel på åtgärder som faktiskt reducerar de sociala klyftorna, istället för de budgetar under Anders Borgs tid som ständigt vidgade klyftorna. Till en stor del är det Vänsterpartiets inflytande över den ekonomiska politiken som ligger till grund för förbättringarna.
Regeringen har fått stark kritik, och då även internt från LO, för att vara alltför defensiv i sin ekonomiska politik. Utifrån en totalbudget på nästan 900 miljarder kronor i utgifter är inte heller 13 miljarder, som enligt Magdalena Andersson är den del av skattehöjningen som går till förbättringar, mycket pengar i förhållande till de omfattande behoven. Det som framför allt saknas är en helhetsplan för ett återuppbyggande av välfärdssverige. Under Alliansens tid vid makten sänktes skatterna med 140 miljarder och sedan millennieskiftet har skatterna sänkts med i runda tal 250 miljarder. En inte orealistisk målsättning vore att under de närmaste fem åren återställa skatteuttaget till den nivån det låg på vid millennieskiftet, att höja skatterna med 50 miljarder per år under fem års tid. I dagens Sverige möter vi en social välfärd i kris och pengarna skulle gå till att tråckla ihop de markanta revorna i detta välfärdsnät. För tillfället duggar larmrapporterna tätt om en ökad stress och psykisk ohälsa bland välfärdsarbetarna. Vi är också på väg att få en allt värre arbetskraftsbrist inom ett flertal yrken – som exempelvis specialistsjuksköterskor, lärare och socialsekreterare – samtidigt som runt 380 000 svenskar går arbetslösa. Här behövs det en massiv utbildningssatsning, mer personal och en arbetstidsförkortning för att råda bot på de rådande bristerna i arbetsmiljön, samtidigt som enheter som idag drivs av privata vinstintressenter återförs i offentlig regi.
Sverige måste också klimatomställas. I det sammanhanget behövs omfattande medel till byggande av billiga klimatsmarta hyresrätter, renovering av miljonprogrammets boendebestånd, utbyggnad och reparationer av det befintliga järnvägsnätet samt en storsatsning på solenergi (istället för som idag där regeringen lagt fram förslag om en ökad beskattning av den). Rimligt är att staten, precis som när miljonprogrammet byggdes, lånar dessa medel från de penningstarka AP-fonderna. Med den räntenivå vi ligger på idag skulle det bli ett relativt billigt företag, ett tillfälle som borde fångas i flykten.
Den här typen av rak och offensiv vänsterpolitik skulle också vara ett viktigt vapen i kampen mot Sverigedemokraterna. En handlingskraftig regering som visade på att det faktiskt går att lösa samhällsproblemen och omgestalta Sverige hade varit ett hårt slag mot den missnöjespopulism som är detta partis själva livsluft.
Anders Karlsson
BUDGETEN:
■ Två gånger per år lämnar Sveriges finansminister regeringens förslag om den ekonomiska politiken och statens budget till riksdagen. På våren lämnar finansministern regeringens ekonomiska vårproposition samt en vårändringsbudget. På hösten lämnas den mer omfattande budgetpropositionen.