Alex Fuentes som sitter i Socialistisk Politiks styrelse ser hur ledningen för spanska Podemos väljer att ställa sig på fel sida i en pågående klasskonflikt, bara för att få vara med i en koalitionsregering med socialdemokratiska PSOE. Som tur är finns det också antikapitalistiska krafter som drar åt ett annat håll.
OPINION
Plattformen för Sociala Rättigheter i den autonoma spanska regionen Baskien utlyste en generalstrejk den 30 januari med krav på ” schyssta pensioner, löner och ett värdigt liv”. Flera fackföreningar, den syndikalistiska centralorganisationen CNT, liksom feministiska nätverk, ungdoms- och miljörörelser samt pensionärer, slöt upp. 180 000 människor deltog i strejken. Inte mindre än 170 strejkkommittéer såg till att strejken förankrades och fick gehör på gräsrotsnivå. De feministiska strejkerna 2018 och 2019 hade visat vägen.
Strejken planerades redan innan den nya koalitionsregeringen mellan den socialdemokratiska PSOE och Unidas Podemos hade bildat regering. Några av de viktigaste kraven som ställdes under strejken var en minimilön på 1 200 euro och 35 timmars arbetsvecka samt en pension på minst 1 080 euro vilket är en stor skillnad jämfört med regeringens bud på en pensionshöjning på 0,9 procent vilket innebär en pension som ligger under 900 euro.
Att arbetsgivarsidan avvisar strejkrörelsens krav är knappast något att förvånas över. Däremot blir det en väldigt delikat politisk fråga när de partier som ingår i den nya regeringskoalitionen inte stöder de fackliga och sociala rörelsernas krav samtidigt som den i allmänna ordalag säger sig representera just den arbetarklass som drabbats hårdast av den nyliberala ekonomiska politiken. Precis innan strejken hänvisade Podemos ledning till att själva tidpunkten för strejken kom ”olägligt” för regeringen och att rörelserna borde ge de styrande mer tid för att rätta till allt elände som den tidigare högerregeringen hade ställt till med. Fackföreningsrörelsens svar kunde inte vara tydligare: oavsett vem som styr ska pensionerna försvaras!
För en vänster värd namnet är Podemos hållning ohållbar. En progressiv regering vars bärande partier inte ställer sig på arbetarnas sida i en klasskonflikt leder endast till att de fackliga och sociala rörelserna tappar förtroendet för regeringen.
Fjärde Internationalens spanska sektion Anticapitalistas utgör en radikal vänsterströmning i Podemos och har konsekvent varit motståndare till Unidas Podemos medverkan i en socialdemokratiskt ledd regering, eftersom de gör analysen att en regering som inte är beredd att skapa problem för eliten per definition kommer att skapa problem för löntagarna. Anticapitalistas har från början förutspått att PSOE inte skulle våga röra den förra högerregeringens arbetarfientliga arbetsrätts-lagstiftning.
Anticapitalistas förordade i stället att Podemos skulle stödja progressiva åtgärder hos en PSOE-regering, men i övrigt skulle utgöra en vänsteropposition. Det blev inte så och redan nu ser vi konsekvenserna av detta. Slogans som ”Ja vi kan” och ”folkets makt” blir inget annat än tomma fraser om inte den förda politiken länkas till de klassbaserade sociala rörelsernas krav och kamp.
Podemos-ledningens motiv för att vägra ställa upp på generalstrejken i Baskien är inget annat än simpla bortförklaringar.
Antikapitalisterna i Podemos ställde sig helt korrekt på de strejkandes sida och hamnar därmed på öppen kollisionskurs med Podemos generalsekreterare som numera är socialminister och tillika andre vice statsminister i den nya regeringen. Anticapitalistas förespråkar att fackföreningarna och de sociala rörelserna ska pressa PSOE-Podemos regering underifrån, och förbereder nu en särskild rikskonferens för att diskutera den nya regeringens vaga miljö- och sociala ekonomiska program samt ”Från ett antikapitalistiskt perspektiv hantera situationen som den nya regeringen skapat”.
Vi i svenska Socialistisk Politik följer utvecklingen i spanska staten noggrant och önskar Anticapitalistas lycka till med den kommande rikskonferensen!
Alex Fuentes
Alex Fuentes sitter i styrelsen för Socialistisk Politik.