Stockholm Allras huvudkontor i korsningen Sveavägen / Kungsgatan Foto: I99pema
▶ Spekulanterna friades i Tingsrätten
▶ Pensionsspararna åkte på en blåsning
KOMMENTAR
Domen i Allra-härvan föll i fredags i Tingsrätten. Pensionsspekulanterna friades och pensionsspararna åkte på en nit, när skadestånd för Pensionsmyndigheten uteblev. Åklagaren fick bakläxa av domaren på samtliga punkter av det rigorösa åtalet. Denna dom kan komma att sätta predikat och uppmuntra vidare spekulativa krafter i samhället. Ett samtycke håller på att skapas som normaliserar spekulation.
Pensionsbolaget Allra:s verkställande direktör Alexander Ernstberger har, tillsammans med tre andra inblandade, stått åtalade för värdepappershandel som bland annat inkluderat ockeravgifter, vilket skett utan pensionsspararnas vetskap. Tingsrätten instämde inte med åklagarens åtal, där även trolöshet mot huvudman och penninghäleri ingick. I denna kontext bör vi blicka tillbaka på tiden då pensioner var som sig bör sysslolösa uppbundna buffertfonder, de var orörda pengar som sparades för framtiden. Pensionerna var inte kopplade till finansmarknaden. Detta var en tid då ingen spekulerade med medborgarnas intjänade lönesummor och befolkningen kunde sova hyfsat stillsamt om nätterna. Känsla av trygghet som funnits blåste bort med den så kallade reformen av pensionssystemet på 90-talet. Premiepensionssystemet som implementerades därefter gick under individualismens flagg, om valfrihet. Under ytan var målet att för finansvärlden hitta ett nytt område för kapitalackumulation. Hittills hade inte det finansiella systemet med dess spekulanter i någon större utsträckning fått chansen att lägga vantarna på de samlade pensionerna, den orörda allmänna ”förmögenheten”.
Glöm inte att alla besparingar som de allmänna pensionerna representerar är en garant för staten och ger delvis staten sin legitimitet, därför måste sparandet ligga i tryggt förvar. Före 1974 var det inte tillåtet att placera pensionsfonderna i aktier, kopplingen mellan pensionerna och börsen växte därefter och sedan premiepensionen uppfanns har privata aktörer spekulerat med de allmänna pensionerna, vilket absolut inte kan kallas för ett förvaltande.
Diskursen om staten kontra det privata dyker här upp, som på så många andra håll i dagens samhälle. Varför utsätta det offentliga, det alla medborgare innehar tillsammans, för perverterade spekulativa krafter? Ett privat pensionsbolag, som exempelvis Allra, har onekligen ett vinstintresse, deras affärsmodell handlar om att tillskansa sig avkastning på andras kapital. Kalla pensionsbolaget en mellanhand eller en för samhället parasitär verksamhet, när de exproprierar kapital från allmänheten till några få individer. Detta tillåts eftersom det finns en chans till värdeökning, men baksidan lyfts sällan fram; den minst lika stora chansen på en värdeminskning.
Det är svårt att se att pensionsbolagen skulle bedriva något annat än ren och skär kasino-verksamhet med befolkningens pensioner, som kan sluta i vinst eller förlust. De som argumenterar för att detta skall vara ett individuellt val, förstår inte idén med att gemensamt spara för framtiden, de ser istället kortsiktigt på sparandet. Kortsiktigt tänkande genomsyrar alla de sfärer som har med kapitalcirkulation att göra, detta tänkande dominerar samtliga sfärer i den nyliberala staten. För att samhället och staten skall fungera, kan inte det kortsiktiga ta över, då planering samt organisering är fundamentala delar av samhällets styrning.
På Pensionsmyndighetens hemsida finns en mening som på ett tragikomiskt vis skrattar befolkningen i ansiktet: ”Pensionsmyndigheten tar heller inget ansvar för eventuella förluster eller värdeminskning av fonder”. Detta för att det inte var medborgarna som var med och röstade igenom premiepensionssystemet utan de folkvalda som mer och mer kommit att representera kapitalistklassen de själva tillhör. Med detta i åtanke är inte spekulationskrafternas framfart förvånande.
Allra-domen handlar om okunskap bland annat för hur värdepappershandel fungerar. Finansialiseringen av ekonomin är egentligen ett förklätt risktagande på bekostnad av arbetarna som sliter för sin inkomst till skillnad från de som spelar och satsar med kapital som insats. För att förstå kapitalackumulationens utveckling, bör man sätta sig in i de så kallade ”finansiella innovationerna”, hur finansmarknaden och skuggbanks-verksamhet fungerar samt dess koppling till investment banking.
Än finns hopp för pensionsspararna, åklagaren Thomas Hertz överklagar och fallet kan komma att tas upp i hovrätten. Rättegången mot pensionsbolaget visar på att pensionssystemet bör utformas av dem som är insatta i modern ekonomi, kopplingen mellan finansmarknaden och pensionerna måste kapas för det finns inget som kan kallas för ”fördelaktig riskspridning”. Spekulation står i motsättning till vad en pension bör vara: en socialförsäkring.
Carolina Sundell
Allra-fallet
■ Allra pensionsbolag (tidigare Svensk fondservice), Åtalet gäller två värdepappersaffärer som Allra gjorde våren 2012.
■ Åtalade: Alexander Ernstberger (Vd), David Persson Rothman, Olle Marcusson, Johan Bergsgård. Försvarsadvokat: Slobodan Jovicic
■ Åtal: Trolöshet mot huvudman (missbrukat sin förtroendeställning gentemot Pensionsmyndigheten och pensionsspararna), mutbrott, grovt bokföringsbrott, penninghäleri. Åklagare: Thomas Hertz
■ Pensionsmyndigheten sökte skadestånd på 220 miljoner; övervinsten som Oak Capital (Allras mellanhand vid affären) fick ut i samband med värdepappersaffären.