Podemos. infällda: Pablo Iglesias och Dina Bousselham. Foto: Gmmr3
▶ Smutskastningskampanj mot Podemos
▶ Spioneri och fabricerade polisrapporter
▶ Högt uppsatta politiker inblandade
Det är mindre än tre veckor kvar tills spanjorerna går till valurnorna och landet skakas just nu av en politisk skandal som liknas vid Watergate. Vad som har avslöjats är politiskt spionage och en desinformationskampanj riktad mot vänsterpartiet Podemos.
Att förstå vad det är som har hänt är inte helt lätt. Turerna är många. Tidningen Jacobin har försökt att reda ut historien. Den rapporterar bland annat om hur det 27 mars kom fram att det har inletts en förundersökning gällande en stöld av en mobiltelefon som ska ha skett 2015. Mobilen tillhörde Podemosledaren Pablo Iglesias assistent, Dina Bousselham, och domaren som startat förundersökningen verkar ha belägg för att den stals av personer anställda av inrikesdepartementet. Bousselhams privata meddelanden publicerades senare av högerpress för att piska upp stämningen mot Podemos.
Men detta är bara en liten del av spanska Watergate. Dagen efter det första avslöjandet kom nästa. Då erkände en man vid namn Villarejo – som står åtalad för att ha utpressat och spionerat på politiska motståndare för högerpartiet Partido Populars räkning – att han spionerat på Pablo Iglesias som en del av en “undersökning”. Villarejo antydde att denna “undersökning” skedde med dåvarande vice premiärminister, Partido Populars Soraya Sáenz de Santamarías, goda minne.
Polis och säkerhetstjänst har alltså anlitats av inrikesdepartementet under Partido Popular för att sänka politiska rivaler. Detta beteende har inte gjorts upp med av nuvarande PSOE-regering. De högt uppsatta poliserna som jobbat med spioneri och förtalskampanjer tillhör den så kallade Patriotiska Brigaden, som även spionerianklagade Villarejo är en del av. Innan Podemos grundades 2014 sysslade denna brigad främst med att sprida falsk information för att sänka självständighetspartier i Katalonien. Smutskastningskampanjen mot Podemos var som värst när det gick bra för partiet i valet 2015. I början försökte Patriotiska Brigaden till och med att koppla partiets finansiering till drogkarteller, FARC-gerillan i Colombia och Hizbollah.
Under de nio månader som Spanien inte hade en permanent regering – mellan januari och september 2016 – läckte brigaden fabricerade polisrapporter och information från den stulna mobilen. Villarejo vittnade också om att högt uppsatta tjänstemän på inrikesdepartementet i april 2016 gav uppehållstillstånd till en man från Venezuela. Detta som ett tack för att han tillhandahöll dokument som läcktes till nyhetssajten OK Diario – och därmed plockades upp av de flesta mediekanaler i landet. Dokumenten sades koppla Pablo Iglesias, och andra ledande personer inom Podemos, till offshorebankkonton i Karibien där de skulle ha tagit emot pengar från den kubanska underrättelsetjänsten och den dåvarande Chávezregeringen i Venezuela. Det hävdades också att Podemos i stor utsträckning finansierades av Venezuela och Iran. Detta skedde samtidigt som Podemos och PSOE skulle förhandla om koalitionsmöjligheter.
Pressen hakade på drevet och spred de falska nyheterna. Högerjournalisten och grundaren av nyhetssajten OK Diario, Eduardo Inda, var en nyckelperson i kontakten mellan Patriotiska Brigaden och medierna. Enligt Jacobin är Inda nära vän med byggherren, miljardären och klubbpresidenten för Real Madrid, Florentino Perez. Som främsta aktieägare i Mediaset España – som äger två av landets fyra kommersiella tv-nätverk – sitter Italiens före detta premiärminister, Silvio Berlusconi. De två andra kommersiella tv-nätverk ägs av en av landets rikaste familjer, Lara. Samtidigt kontrolleras Grupo Prisa av Amber Capital, HSBC, Santander Bank och Telefonica med flera. Grupo Prisa inkluderar Spaniens ledande dagstidning, El Pais, och den största radiokanalen, Cadena Ser.
Uppgifterna i dokumenten visade sig senare vara helt och hållet falska.
Syftet med smutskastningskampanjen är ganska tydligt så här i efterhand: Partido Popular försökte med alla medel att få vänsterns koalitionsförhandlingar att kapsejsa för att kunna hålla sig kvar vid makten. 2017 visade en utfrågning i parlamentet att förföljelsen av Podemos skedde med grönt kort från Partido Populars inrikesminister Jorge Fernández Díaz.
Mäktiga politiska och ekonomiska intressen gick helt enkelt samman för att sänka Podemos så fort som möjligt. De kände ett hot och tog till alla metoder för att avvärja det. Och de verkar ha lyckats. Smutskastningskampanjen har med största sannolikhet varit en viktig orsak till Podemos sjunkande siffror.
Det är inte bara Partido Popular som har svärtats ned av spanska Watergate. Jacobin menar att inte heller nuvarande premiärminister, PSOE:s Pedro Sánchez, är utan skuld i historien. För bara någon vecka sedan fick hans chefskommunikatör avgå efter att det kommit fram att han, i sin tidigare egenskap som redaktör på Interviú magazine, hade publicerat information från Pablo Iglesias assistents stulna telefon. Dessutom har det nyligen framkommit att både Iglesias och en annan frontfigur inom Podemos, Irene Montero, har fått säkerhetssystemen i sina hem hackade, vilket har skett under PSOE:s styre.
Den 28 april är det val i Spanien. Podemos valkampanj började med att Pablo Iglesias höll ett tal på ett torg i Madrid där han riktade in sig på landets oligarki och finansiella intressen, som han menar har mer makt än de folkvalda politikerna. Han har också gått hårt åt medierna och deras kopplingar till Patriotiska Brigaden. Dessutom använder Podemos rättegången mot Villarejo som ett sätt att sätta mediernas strålkastare på landets strukturella problem.
PSOE är däremot väldigt tysta när det gäller Villarejo. Partiet har alldeles för många kopplingar till härvan.
Frågan är nu om spanska Watergate kommer att sätta några avtryck i valet. Ett val som många medier och politiska tyckare tror kommer att bevisa att den vänstervåg som sköljde över Europa för några år sedan, nu slutligen på allvar har ebbat ut. Återstår att se om Podemos lyckas motbevisa de förutfattade meningarna om utvecklingen. Kanske genom att i valkampanjen om och om igen peka på det faktum att högt uppsatta politiker har samarbetat med landets egen underrättelsetjänst för att sprida fake news om den politiska oppositionen.
Emma Lundström
