▶ Polisledningens ihåliga försvar
▶ Partiförbud vekningslöst
▶ Vi behöver mobiliserad antifascism
De har gjort sin historieläxa. Nazisterna i Almedalen följer till punkt och pricka instruktionsboken från 1930-talet. Klampa rakt in i den ängsliga demokratins finrum, chocka väluppfostrad borgerlighet och etablissemang med osminkad brutalitet. Spöa upp en och annan som mopsar. Skräm skiten ur eventuella vänstertyper och humanister. Ta över gatorna med hatfyllda slagord till trampet av marschformationer. Helst rakt in i hjärttrakten av det allra heligaste. I Tyskland och Central-europa på 30-talet, arbetarklasskvarteren och den judiska gatan. Nu, i den liberala svenska demokratins skyltfönster, mitt bland partiledare, lobbyister, mediafolk och roséklirr.
Till framgången för folkmordsfanatikerna hör inte bara rädslan i Almedalen utan i lika hög grad reaktionerna. ”Förbjud nazisterna!”, kräver några, ja, förbjud alla rasistiska och odemokratiska krafter, tillägger andra. Medan myndigheterna på Gotland ville hindra NMR med stöd av ordningsstadgan, stöder sig polisledningen på grundlagens skydd för yttrande- och församlingsfriheten. Polisledningen mässar om lagändring – som förbud mot ”våldsbejakande extremism”. Annars kan polisen inget göra.
Ihåligheten genomskådas av många. Varför kunde inte lagen om hets mot folkgrupp brukas mot hatfyllda tal om judar? Varför greps kvinnan som protesterade, och inte talaren? Hur kan nazisters fysiska hot mot valmöten gå an? Listan på polisiär obenägenhet att ingripa mot nazihoten, inklusive våldet, i Almedalen är lång.
Liberala Dagens Nyheter 10 juli sätter fingret på polisledningens så kallade ”färgblindhet” inför nazisternas ansökan om ”bokbord” vid Söderport i Visby. En sådan ansökan kan avslås om polisen ser risk för ordningsstörning, exempelvis sammandrabbning mellan två demonstrationer. Men eftersom de unga RFSL-aktivisterna som också fått plats där ”var för snälla och ofarliga”, förelåg ingen sådan risk, så nazisterna fick okej (och RFSL jagades bort).
Att polisledningen skulle sakna lagrum för att ingripa mot hot, terrorisering, våld och mindre än så, är struntprat, vilket mången vänsteraktivist inte sällan fått erfara inpå skinnet (och på skallen). Nej, bakom talet om ”våldsbejakande extremism” ligger en önskan att inte bara få friare händer mot nazister, utan mot alla misshagliga.
Historiskt har den typen av lagstiftning och ingripanden hellre utnyttjats mot vänster än mot höger. Det är inte länge sedan antifascister och kommunister i Sverige –under senaste världskriget – sattes i läger, medan nazister struttade omkring i militär- och polisuniformer. Är det någon som tvekar om hur en polisledning under M-SD styre skulle prioritera?
Det riskabla med en sådan lagstiftning är också att just den nödvändiga motmobiliseringen mot fascister och kampinriktade rasister kriminaliseras. Det är ju för dagens utveckling vi behöver antifascistiska massmobiliseringar och vaktstyrkor som fysiskt kan förhindra att raskrigarna tar över offentliga rum. Arbetar- och vänsterrörelsen liksom andra demokratiska och humanistiska krafter är i behov av antifascistiskt självförsvar, ett sådant som kunde ha hållit nazisterna borta från Almedalen, för att slå vakt om grundlagens demokratiska rättigheter mot dem som vill krossa dessa.
Parti- och organisationsförbud är i sammanhanget kraftlösa verktyg – det är bara att byta benämningar och omformulera partiprogram för att därpå godkännas och återupptas i församlingen med OK-stämpel från staten. Nej, lagarna möjliggör idag resoluta ingripanden mot hot, rashets och våld, för den polisledning och de myndigheter som inte fikar efter inskränkningar av demokratin. Tillsammans med en gatumobiliserad antifascistisk opinion – som under fjolårets bokmässa i Göteborg – finns alla möjligheter att förhindra en upprepning av kryperiet i Almedalen.
”Total seger”, utropar NMR efter årets Almedalsvecka i maktberusad hyllning till sin ”invasionsstyrka”. Låt oss alla se till att det blev den svenska nazismens verkliga pyrrusseger.
