► Backade – men nu växer de brittiska fackförbunden igen
► Bilden av arbetaren som en man i industrin är förlegad
► Genomsnittsmedlemmen – en kvinna i offentlig sektor
Sjuksköterskor i Storbritannien tjänar idag mindre än vad de gjorde för fem år sedan. Det är en av alla orsaker som ligger bakom det faktum att kvinnorna blivit en allt starkare kraft att räkna med i de brittiska fackförbunden. Theresa May och hennes högerregering fortsätter att driva den åtstramningspolitik som drabbar kvinnor hårdast och det får konsekvenser. Diskriminering på arbetsplatsen, försämrade löner och arbetsvillkor får kvinnor att reagera och agera. Liksom det faktum att kvinnor över lag fortfarande tjänar så mycket som 18 procent mindre än män, trots att det är över 40 års sedan lagen om lika lön antogs i Storbritannien. Sammantaget har detta resulterat i att fler brittiska kvinnor än män nu är med i facket.
De brittiska fackförbunden var på tillbakagång under en längre tid men har nu börjat växa igen. Enligt Guardian har 55 procent av den brittiska arbetskraften aldrig varit med i något fackförbund. Av de som är mellan 16 och 24 år är mindre än tio procent fackligt organiserade. Bland människor mellan 25 och 35 rör det sig om en av fem.
Men denna nedåtgående spiral kan alltså vara på väg att förändras. En opinionsundersökning gjord i maj förra året visar på ett ökat antal fackligt anslutna både inom den privata och den offentliga sektorn. Opinionsundersökningen visar också att den fackliga lönepremien, det vill säga gapet mellan timlönen för fackliga medlemmar och icke-medlemmar – var 16 procent inom den offentliga sektorn och sju procent inom den privata.
Precis som i USA har det i Storbritannien under många år pågått ett ideologiskt krig med syfte att ta död på fackförbunden. Den brittiska högerregeringens Trade Union Act från 2016 är ingenting annat än en aggressiv attack mot arbetarnas rättigheter. Trots detta har facken vunnit en del strider på sista tiden, bland annat mot taxiappföretaget Uber och matleveransföretaget Deliveroo.
Den klassiska bilden av de brittiska facken är väldigt maskulint präglad: manlig gemenskap över mängder av öl kopplas ihop med facklig kamp mot överhögheten. Men den genomsnittliga medlemmen i facket är idag en kvinna i 40-årsåldern som arbetar inom den offentliga sektorn. Det är ofta dessa som drabbas värst av dagens hårda klimat på arbetsmarknaden där ingen sitter säkert och där många både inom det offentliga och det privata arbetar under slavlika förhållanden för låga löner och med urusla avtal. Hundratusentals människor, framförallt lågavlönade kvinnor, arbetar idag under omständigheter som i princip fråntar dem deras medborgerliga rättigheter.
Och det är just kvinnorna som stod för en stor del av det fackliga motståndet under förra året. En kvinnlig fackrepresentant kallade arbetarklasskvinnorna för årets obesjungna hjältar. Guardian rapporterar bland annat att lärarassistenter i Derby och Durham, varav 95 procent är kvinnor, lyckades stå emot lönesänkningar på upp till 25 procent. Kvinnlig sjukhuspersonal, städare, värdinnor och cateringpersonal stod upp mot de multinationella, privata entreprenörerna Aramark i södra London och Maudsley NHS Trust. Dessutom lanserade två städare med ecuadoriansk bakgrund en kampanj mot Philip Greens affärskedja Topshop. De båda kvinnorna är medlemmar i facket United Women of the World och kampanjens fokus var ”en lön att leva på”.
Det ökande intresset för facklig organisering bland brittiska kvinnor har fått facken att fokusera mer på sina kvinnliga medlemmar och de frågor de tar upp och brinner för. Den fackliga centralorganisationen, Trade Union Congress, TUC, har på sista tiden både framhållit och inbördes fokuserat på organisationens jämställdhetsarbete. Förutom att aborträtten, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor prioriteras så har även riktlinjer tagits fram för hur diskriminering av äldre kvinnor ska hanteras. Som en del av detta arbete höll TUC nyligen ett fullsatt seminarium om klimakteriet och tågförarförbundet, Aslef, har förhandlat fram ett arbetsplatsavtal som rör klimakteriet.
Dessutom har alltfler kvinnor fått ledande roller inom facket. Även om de flesta ledarna fortfarande är män. Flera kvinnliga fackledare har också fått roller i Jeremy Corbyns skuggregering, bland annat Angela Rayner som är skuggutbildningsminister. Hon började sin bana som facklig representant när hon jobbade inom sjukvården.
Emma Lundström