KOMMENTAR: Efter det brittiska valet i maj skrev vi en ledare (nr 20) som nästan helt räknade ut Labour som politisk kraft. Att Jeremy Corbyn, uttalad socialist och motsatsen till politisk broiler, skulle segla upp till partiledare hade ingen vid den tiden kunnat föreställa sig. Ändå hände precis detta. Och det är förstås en oerhört viktig politisk händelse. Frågan är dock vad Corbyn kan göra som ledare för ett Labour som har gått så långt åt höger att de nästan får den svenska socialdemokratin att framstå som revolutionär.
Corbyns framgång ligger, tvärtemot den moderna politiska logiken, i hans relativt höga ålder – Corbyn har konsekvent representerat samma politik under hela sin politiska gärning. Som hårdför motståndare till nedskärningspolitiken har han stått fast och ofta ensam, men när de politiska vindarna vänt har Corbyns politiska principfasthet plötsligt blivit opportun. Under vårens val var det många i England som uttryckte frustration över att den dåvarande Labourledaren Ed Miliband inte vågade erbjuda något egentligt motstånd, utan endast lovade mindre nedskärningar, medan framförallt Scottish National Partys ledare Nicola Sturgon intog positionen som den främsta oppositionsledaren. Detta, vid sidan av att troligen vara den huvudsakliga anledningen till SNP:s framgångar i Skottland, gjorde att många började efterfråga en motsvarande linje i den engelska politiken. Corbyn skämdes inte för sin politik och accepterade inte heller de konservativas berättelse om att det varit en ansvarslös labourregering som orsakat Englands dåliga ekonomi och inte heller föreställningen om att det krävs ’hårdare tag’. Detta kan jämföras med majoriteten av Labours parlamentsledamöter som till och med vägrade rösta mot de konservativas senaste ’Welfare Reform’, eftersom de inte ansåg att de hade mandat att göra motstånd i och med att de förlorat valet. Labourpartiets ledning och de andra ledarkandidaterna har helt enkelt visat sig oförmögna att driva en egen politik.
Frågan är nu huruvida Corbyn kan nå framgång på sin post. Han leder idag ett parti där han kan få både ledamöterna och partibyråkratin emot sig. Om han kan bli utsatt för en kupp av samma typ som Håkan Juholt blev kan man bara spekulera i, men han kommer antagligen behöva verka i en politisk miljö präglad av utbredd illojalitet. Ledamöter har redan vägrat vara med i Corbyns skuggregering. Skall Corbyn kunna bli framgångsrik ser till stor del ut att bero på hans förmåga att omge sig med partikamrater ur sin egen falang och huruvida han lyckas alliera sig med Labours gräsrötter – och folkrörelserna utanför partiet.
Johannes Jensen
Mikael Omstedt
