Madrid – fyra olika demonstrationer möttes upp Puerta del Sol.
Den 28 maj samlades fackliga aktivister, antirasister och välfärdskramare över hela Europa till en gemensam motståndsdag. Syftet var att visa att är nödvändigt att kämpa för en annan väg för Europa, byggd på solidaritet och rättvisa.
I Madrid sammanstrålade fyra olika demonstrationer på Puerta del Sol. På plakaten kunde man se paroller som Refugees welcome, Nej till nedskärningar av den offentliga sektorn, Stoppa TTIP och Nej till skatteparasiterna. I Rom demonstrerades mot de ökade sociala klyftorna. Samtidigt hade man upprättat videolänkar till Paris för att få direktrapporter från de fortsatta protesterna mot de nya arbetsmarknadslagarna. För sällan har samordningen av kampen mot åtstramningspolitiken, flyktingpolitiken, den växande främlingsfientligheten, den bristande demokratin varit lika självklar som nu. Dessa protester har vuxit fram mot ett ökat missnöje med den politik som förts i Europa de senaste åren.
I Frankrike har de rullat i våg efter våg. Under våren har rörelsen kring Nuit Debout ockuperat klassiska Place de la Republique i Paris och en rad torg runt om i Frankrike för att ge röst åt dem som känner utestängda från den politiska makten.
Fackföreningarna har mobiliserat mot socialistregeringens arbetarfientliga lagstiftning som kraftig stärker arbetsgivarnas ställning på arbetsmarknaden och som dessutom drivits igenom med hjälp av undantagslagar som upphäver riksdagens beslutanderätt. Under de senaste veckorna har protesterna accelererat. Bensinstationer står utan bensin, arbetare på kärnkraftverk strejkar och inför fotbollsEM om några veckor hotar trafikkaos och flygstopp. Våldsamma polisattacker har ännu inte förmått hejda ilskan.
I Grekland fortsätter protesterna mot EUs nya diktat som fortsätter att trycka ner levnadsstandarden för miljontals människor och ytterligare försvårar ekonomisk återhämtning.
I Belgien marscherade i förra veckan bortåt 100 000 från de socialistiska, kristna och liberala fackföreningarna i en massiv protest mot försöken att höja pensionsåldern och ändringar i arbetslagstiftningen som ger företagen rätt att kalla in eller kasta ut korttidsanställda med 24 timmars varsel.
Än är det för tidigt att tala om en europeisk vår. Bilden är motsägelsefull. På många håll är det extremhögern som bäst lyckas utnyttja misstron mot den europeiska makteliten. Det behövs många fler europeiska motståndsdagar. Men de första stegen är tagna.
Kjell Östberg