Foto: Meik Schmidt
En ny rapport om ekonomi och biologisk mångfald har beställts av Storbritanniens finansdepartement. Huvudförfattare är Partha Dasgupta, professor i nationalekonomi vid universitetet i Cambridge. Rapporten beskriver biologi på ekonomers vis, till den grad att naturens lagar jämförs med kapitalistisk marknadsekonomi. Larsolov Olsson har läst den.
KOMMENTAR
I rapporten The Economics of Biodiversity: The Dasgupta Review, som Storbritanniens finansdepartement publicerade i förra veckan, konstateras att kostnaderna för utarmningen av den biologiska mångfalden är enorm, men ingen har incitament att betala. Det noteras att det hänger samman med det sätt som samhället och det ekonomiska systemet är utformat.
Det mesta av naturen är redan påverkad. Den vilda djurpopulationen har minskat med nästan 70 procent på 50 år. 96 procent av däggdjuren lever idag i fångenskap. 70 procent av hönsfåglarna på jorden tillbringar livet i trånga kycklingfabriker.
I rapporten ifrågasätts BNP som tillväxtmått eftersom det finns en motsättning mellan att minska de ekologiska fotavtrycken och att öka tillväxten. Det är högst tvivelaktigt, skriver man, att fortsatt rovdrift på naturen kan ge tillväxt särskilt länge. BNP-tillväxt sker ju gärna med hjälp av skövling av naturresurser. Gällande ekonomisk praxis tar inte hänsyn till att de ändliga resurserna måste balanseras. Inte heller att en sjättedel av en europés fotavtryck kan länkas direkt till tropiska länder.
Att låta bli att kalhugga en skog är också en investering, likaväl som den väg man tänkt bygga där, påpekas i rapporten. Att se till att fisken går till är att investera i fiskerinäringen.
Det är traditionella åtgärder kring biologisk mångfald som föreslås i rapporten: i första hand skyddade områden, som nationalparker. Att göra det är billigt, är argumentet. Det till och med betalar sig rent ekonomisk, om man tar hänsyn till den minskade risk för livsmedelskris. Den andra metoden är restaurering, alltså att återställa ett utarmat område. För det tredje tycker man att lantbrukare ska uppmuntras att tänka på biologisk mångfald. Bättre offentlig planering och tuffare lagstiftning efterfrågas dessutom.
Rapporten är skriven av ekonomer som skriver om biologi på ekonomers vis, till den grad att naturens lagar jämförs med kapitalistisk marknadsekonomi. Det är bra att sprida riskerna, både när det gäller finansiella investeringar som när det handlar om investeringar i biologisk mångfald. Och naturens kapital ska räknas som tillgångar precis som värdepapper. Det förs vidlyftiga resonemang om portföljens värdeförändring. Detta förstärks av det ständiga “we” – alltså att det är ”människan” som orsakat eländet. Sen bör det vara ”regeringar” som betalar för exploateringen av naturen.
Ändå är kanske rapporten ett steg framåt, då den är ett försök att inkludera ekonomin i biologin och naturen (eller om det är tvärtom?).
Larsolov Olsson