Foto: Tyler Merbler
Händelserna vid USA:s kongressbyggnad Capitolium den 6 januari var ett uttryck för en farlig auktoritär rörelse som har varit på frammarsch sedan länge. För två månader sedan publicerade Jacobin en rad rapporter om den ökade risken för ett kuppförsök, och frågade varför det inte togs på större allvar av demokraterna och media. Rapporterna hånades från flera håll, eftersom det antogs att något sådant aldrig skulle kunna hända i USA. Nu har det hänt. Det skriver författaren och Jacobinredaktören David Sirota.
FOKUS
Efter händelserna vid kongressbyggnaden Capitolium onsdagen den 6 januari hånar ingen längre eller himlar med ögonen. Där stormade upprorsmakare byggnaden och stoppade godkännandet av valresultatet, när säkerhetsstyrkor lät dem bryta sig in i senatens kammare och avbryta sammanträdet. Det var en påfallande skillnad mellan hur de federala säkerhetsstyrkorna mötte förra årets Black Lives Matter-demonstrationer med en styrkeuppvisning, och hur de tillät Capitolium invaderas av auktoritära högeranhängare som de visste skulle komma.
För ungefär 10 år sedan skrev jag en bok som hette The Uprising [Upproret], som beskrev hur vi gick in i en period av kaos där högergrupper skulle försöka gripa makten under populismens täckmantel. Det är uppenbart att det har ägt rum – vi såg det påskyndas under Tea Partys motreaktion, och det accelererade ännu mer av Donald Trump, som är en unik president genom sin villighet att använda Vita huset som en megafon för att underblåsa och destabilisera.
Händelserna 6 januari var ett resultat av alla dessa provokationer. Det var en höjdpunkt som ägde rum under en kultur av fullständig straffrihet – och det kan vara av värde att fundera över fem punkter för att förstå vad det verkligen handlar om här, ty det är sannolikt att det kommer att fortsätta efter att Trump har lämnat Vita huset.
1. Vi har sedan länge vetat att den yttersta högern – och närmare bestämt många Trumpanhängare – är fientligt inställda till demokrati. Enkätundersökningar av Monmouth University 2019 visade att omkring en tredjedel av Trumps starkaste anhängare hade högsta poäng för auktoritära tendenser. Inalles visar data från Democracy Fund att ungefär en tredjedel av alla amerikaner ”säger att det vore gynnsamt med ett auktoritärt alternativ till demokrati”. Det var detta som visade sig på onsdagen.
2. Medan Trump har försökt skylla våldet på vänstern har hans administration försökt tona ner hotet för högerdiktatur och vit överhöghet. I ett klagomål hävdade en visselblåsare och tidigare hög tjänsteman i Homeland Security att Trump-tjänstemän hade beordrat honom att förändra ett stycke i en av byråns rapporter ”om vit överhöghet på ett sätt som skulle göra hotet verka mindre allvarligt”. Tidigare i år rapporterade Politico att tjänstemän från Homeland Security ”i åratal har fört en intern kamp för att få Vita huset att uppmärksamma hotet från våldsamma inhemska extremister” – men de gav upp eftersom Trump inte var intresserad. Istället koncentrerade sig de federala säkerhetsstyrkorna på att deportera invandrare och utreda miljöaktivister.
3. Capitoliums polis har en budget på 460 miljoner dollar och 2 300 anställda för att skydda Capitolium-komplexet. Som jämförelse är det dubbelt så stor budget som min hemstad Denvers polisavdelning, som används för att trygga en hel jättestad. På något sätt var denna armé av säkerhetsstyrkor i Capitolium oförmögen – eller ovillig – att hindra upprorsmakarna från att bryta sin in i byggnaden och ta över den amerikanska senaten. Och det är inte sannolikt att de blev överraskade – de var förvarnade om möjligheterna för oroligheter. Så det är nästan som om de inte försökte hindra kalabaliken.
4. Washingtons borgmästare Muriel Bowsers begäran att skicka förstärk-
ningar från Nationalgardet till Capitolium avvisades till en början av försvarsdepartementet – samma departement vars ledning nyligen rensades ut och ersattes med lojala anhängare till Trump. Det ser inte ut som någon slump, med tanke på att Trump till en början vägrade uppmana upprorsmakarna att skingra sig.
5. Upproret fick uppenbarligen näring ur månader av desinformation från det republikanska partiets tjänstemän, som fortsatte att föra fram lögnen att valen hade drabbats av bedrägeri. Dessa lögner spred sig: en opinionsundersökning förra månaden visade att tre fjärdedelar av de republikanska väljarna trodde att valet var olagligt. Trots att ingen har lagt fram bevis på systematiskt bedrägeri fortsatte republikanska lagstiftare i Washington att underblåsa konspirations-
teorierna, för att till sist få kongressen att ändra på valresultatet. Ett foto visade hur senatorn Josh Hawley från Missouri höjde en knytnäve när han mötte upprorsmakarna på sin väg till Capitolium för att försöka stoppa godkännandet av valet.
Som jag skrivit om tidigare, handlade de republikanska partitjänstemän som underblåste och medverkade till upproret på detta sätt därför att de antar att det inte kommer att bli några politiska, sociala eller juridiska konsekvenser av deras agerande. Tvärtom kommer de troligen att belönas med ökat stöd från många republikanska väljare. Och om gänget ”Look Forward Not Backward” får som de vill och säkerställer att det inte blir några juridiska konsekvenser för Trumps många brott, kommer dessa republikaner att veta att de är säkra på att slippa fängelse för sitt extremistiska agerande.
Om ingenting förändras har jag, efter allt detta, en benägenhet att hålla med kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez’ medhjälpare Dan Riffe, som sa att ”det till och med i stunder som dessa alltid kan bli värre. Om den senaste historien är någon vägledning, så kommer det nästan säkert att bli det.”
Men saker och ting kan fortfarande förändras, och det måste de.
I The Uprising hävdade jag att det bästa sättet att gå mot högerpopulismens uppsving och hindra den från att växa är att rörelsernas och partiernas motstånd inte bara sjunger diffusa lovsånger till demokratin och nationens själ. Oppositionen måste också ge arbetande människor konkreta materiella förbätt-
ringar – istället för att fortsätta att vara en elit och orkeslös vaktmästare åt ett etablissemang som högerprovokatörer för evigt kan bränna bilder av.
New Deal gav arbetarklassen sådana förbättringar och hjälpte till att stoppa ett utbrott av högerfascism i USA. Nästan ett sekel senare bevisade valet i Gerogia samma sak. Där besegrades två auktoritära högerrepublikaner av en svart pastor som leder Dr Martin Luther King Jr:s kyrka och av en judisk kille – och den demokratiska duon vann genom att skoningslöst driva en kampanj med ett enda löfte, att ge checkar på 2 000 dollar till miljontals medborgare i Georgia som står inför vräkning, svält och konkurs.
Oavsett vad demokraterna kan leverera – överlevnadscheckar, högre minimilön, garanterad sjukvård, massiva investeringar för att skapa jobb, attacker på företag som agerar lagstridigt – så kommer det alltid att finnas en auktoritär högerrörelse i USA som är villig att utnyttja rasism och antiliberalism för sin sak.
Så det är inte enkelt: det finns inte något enkelt ett-till-ett-förhållande mellan att genomföra en politik som förbättrar folks liv och omedelbart kväva den fascism som lyfte sitt huvud vid Capitolium i onsdags. Men att ge något till miljontals människor som i generationer har krossats ekonomiskt är det bästa och troligen enda sättet att i det långa loppet hindra fascismens fortsatta utbredning till en större del av den vanliga befolkningen.
Det arbetet måste börja nu.
Inte imorgon. Inte om några månader.
Omedelbart.
David Sirota
Tidigare publicerad i Jacobin magazine
Översättning: Göran Källqvist