Teresa Rodriguez Foto: Parlamento de Andalucía
För ett år sedan förklarade spanska Podemos’ två ledande gestalter Pablo Iglesias och Teresa Rodriguez att det var dags att gå skilda vägar. Man hade kommit överens om att Anticapitalistas skulle behålla sin plats i EU-parlamentet, men samtidigt lämna Podemos i Andalusien. Istället satsade Anticapitalistas på att bygga den bredare alliansen Adelante Andalucia. Hur gick det sen? Alex Fuentes reder ut det hela.
OPINION
Teresa Rodriguez från det radikala Anticapitalistas var en av dem som tillsammans med Pablo Iglesias bildade Podemos. Det nya partiet kom att representerade de tusentals ”indignados” som 2011 hade ockuperat gator och torg. Anticapitalistas hade en rikstäckande struktur som ställdes till partiets förfogande. Podemos blev tillsammans med Syriza i Grekland en inspirationskälla för vänstern i hela Europa. Just Teresa Rodriguez kom under fem år att spela en central roll i att bygga Podemos i Andalusien och organisationen växte mycket snabbt i regionen. Podemos lyckades spränga det cementerade tvåpartisystem som länge hade dominerat Spaniens politiska karta. Andalusien var sedan länge både PSOE:s och Enade vänsterns (Izquierda Unida, IU) starkaste arbetarfäste. IU är fortsättningen på det som en gång var det spanska kommunistpartiet. I de regionala valen 2015 fick Podemos 15 parlamentsledamöter i Andalusien medan IU gick från 12 till 5 platser. Väljarna hade straffat IU för deras regionala regeringssamarbete med PSOE.
I maj 2017 offentliggjorde Podemos i Andalusien sina villkor för att ingå i en allians med IU inför de kommunala valen. De uppmanade IU att bryta med PSOE. Kommunistpartiets gamla garde inom IU upplevde detta som en förnedring. Ledare för IU i Andalusien ville bryta med PSOE för att gå i valallians med Podemos. Samtidigt hade IU makten i många lokala parlamentariska församlingar just tack vare samarbetet med PSOE. Men socialdemokraternas Susana Diaz hade slängt ut IU ur den andalusiska regeringen. Det blev en svår sits för IU men till slut gick man in för en valallians med Podemos. I valet 2018 tog dock den alliansen inte så många röster från socialdemokraterna som man hade hoppats på.
Inom Podemos var allt inte en dans på rosor. Pablo Iglesias och hans anhängare utvecklade så småningom byråkratiska, odemokratiska tendenser och en gentemot socialdemokratin vänlig hållning som kritiserades skarpt av Anticapitalistas.
Samtidigt försvagades högerns politiska hegemoni. Efter en våg av korruptionsskandaler kunde PSOE och Podemos fälla den hyperkonservativa regeringen. Podemos ledning kring Pablo Iglesias såg nya möjligheter och ville till varje pris ingå i en samregering med PSOE. Anticapitalistas föreslog att man istället kunde göra som i Portugal. Där satt Bloco Ezquerda inte i s-regeringen. Man kunde både stödja progressiva regeringsförslag och agera som vänsteropposition mot nyliberal politik. Till slut blev det klart att PSOE och Podemos skulle bilda en koalitionsregering och det kunde Anticapitalistas inte gå med på.
På en gemensam presskonferens 2019 stod Pablo Iglesias och Teresa Rodriguez sida vid sida och förklarade att man hade kommit fram att det var dags att gå skilda vägar. Iglesias intygade att Anticapitalistas var en organisation han hyste stor respekt medan Rodriguez önskade Podemos lycka till sitt regeringssamarbete med PSOE. De hade kommit överens om att Anticapitalistas skulle behålla sitt mandat i EU-parlamentet och samtidigt lämna Podemos i Andalusien (som Anticapitalistas ledde). Istället fokuserade Anticapitalistas på att bygga den bredare alliansen Adelante Andalucia, där även IU ingick.
Så här långt var i stort sett allt väl, men närmandet och anpassningen till den s-ledda regeringen kom att fördjupa meningsskiljaktigheterna även i Andalusien. Problemet var att IU både var med i Podemos Andalucia, som ville samarbeta med PSOE, och i Adelante Andalucia. Anticapitalistas i Andalusien är motståndare till både högern och extremhögern men även till det ”socialliberala” PSOE. Teresa Rodriguez framhöll att just koalitionsregeringar med socialdemokratin gynnat framväxten av extremhögern i Italien, Tyskland och Frankrike. När en sådan koalition inte kan svara mot de arbetandes förhoppningar så finns där ingen vänster som kan framstå som ett trovärdigt alternativ.
IU ställde ett ultimatum till Rodriguez, antingen avstår Adelante Andalucia från att ställa upp i valet eller så splittras alliansen. Det var en krigsförklaring. Rodriguez manade till besinning och vädjade till IU att stanna kvar i Adelante Andalucia, men IU-ledningen talade om att ”partiet har blivit kidnappat”.
Det har gått två år sedan Andalucia Adelante bildades. Det politiska landskapet är förändrat. Högern styr i Andalusien med hjälp av extremhögern och koalitionen PSOE-Podemos regerar Spanien. IU säger nu att extremhögerns framgångar innebär att vänstern måste sluta upp bakom PSOE. Anticapitalistas menar att det just därför är nödvändigt med en självständig vänsteropposition. Annars lämnar man fältet öppet för högerextrema Vox att framstå som den enda verkliga oppositionen. För Anticapitalistas del kan vänsterns mångfald i Andalusien mycket väl förenas med ett gemensamt valprojekt utan att någon behöver avstå från den egna politiska identiteten.
Alex Fuentes