Var finns kraften som kan förändra samhället?

I coronapandemins tid är vi alltfler som känner att något måste ändras. Det går ju inte an att äldre inte ska få den vård de behöver. Eller att vårdpersonal inte ska få det skydd de behöver. Eller att busschaufförer ska vara rädda för att utsättas för våld därför att de försöker motverka trängsel. Var kommer den kraft ifrån som kan förändra detta? Underifrån, säger Medborgarnas coronakommission som bildades i juni och försöker samla olika krafter för att granska coronakrisen. Hemtjänstpersonal, intensivvårdssjuksköterskor, papperslösa som inte kan isolera sig hemma, förortsbor som måste trängas på bussar in till jobbet, butikspersonal som inte kan undvika kontakter med andra. Och alla som med förfäran börjar ana vidden av vad exploateringen av miljön och djurindustrin betyder för risken av nya pandemier.
Coronakommissionen ska granska vilka strukturella samhällsförändringar som försvagat samhället och gemensamt komma fram till krav som gör samhället tryggare och rättvisare. Hur ska det gå att granska underifrån, när inte ens etablerade röster kan nå fram med en annan beskrivning av samhällsproblemen? Som när Jonas Sjöstedt nyligen i en radiointervju sade att det är för tidigt att säga om privata äldreboenden haft värre smittspridning än offentliga, men att det är privatiseringen som sådan som drabbar den offentliga välfärden. Alla påverkas av att marknadstänkandet styr välfärden. Men den sanningen ville inte media sprida vidare. Istället kom kommentarerna under det kommande dygnet att handla om att Sjöstedt på något sätt blivit ”mjuk” mot de privata. Var finns den kraft som kan förändra samhället, när de som har erfarenheter från vardagen inte blir lyssnade på? Som när smittan kom till Gällivare efter att 800 externa konsulter och arbetare kommit till LKAB:s gruva i Malmberget för att utföra reparationsarbeten.

Den officiella förklaringen till utbrottet var att folk blivit för avslappnade. För många flockades på restauranter och gym. I Dagens Nyheter 27 juni kallade smittskyddsläkaren i Norrbotten LKAB:s plan för att förhindra smittan för något som ”kan få vilken smittskyddsläkare som helst att bli tårögd av lycka”. Men det fanns en annan verklighet. I Svenska Dagbladet 24 juni berättade Gruv 4:ans ordförande Tomas Larsson att det var kaos och trängsel i gruvan under reparationsarbetena. Facket hade lagt fram en rad förslag som att skifttiderna skulle ändras, så att lagen inte skulle mötas vid skiftbyte och man inte skulle använda stämpelklockor där alla stämplade in genom att trycka med fingrarna. ”Ledningen har inte lyssnat på oss”, sade Tomas Larsson till tidningen.
Den som har egen daglig erfarenhet kan förstå hur det ser ut på en arbetsplats. Vilka skyddsrutiner som inte kommer att fungera på grund av stress. Eller hur en stämpelklocka kan påverka smittan. Hur ska den kraft som kan förändra samhället samlas, när de som drabbas allt oftare får höra att det är de själva som är problemet? I Storbritannien utbröt det kraftfulla protester sedan premiärminister Boris Johnson sagt att smittan på äldreboenden hade att göra med personalens beteende. I Sverige sägs sådana saker om äldreomsorgspersonal hela tiden, utan märkbara protester.

På samma sätt har boende i Stockholms nordvästra förortsområden pekats ut som orsaken till problemet: okunniga, språkligt handikappade eller kulturellt fixerade vid sina livsstilar. Färre har påpekat att invånarna där i hög grad bär upp omsorgs och samhällsservice, och alltså inte kunnat arbeta hemifrån som många andra. Och att de är beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till sina jobb, medan alla andra stockholmarna hela tiden möts av uppmaningen att inte resa med Stockholms Lokaltrafik. Just i dessa vardagliga erfarenheter hos dem som drabbas av den ökade ojämlikheten i viruskrisens spår och hos alla andra som inte vill leva i ett samhälle i fruktan, just där ligger kraften som kan förändra samhället. Så låt oss bli många som inser att vi måste gå samman, som nagelfar det rådande systemet och formulerar visionen av ett tryggare och jämlikare samhälle.

Dela