Makabert hyckleri om flyktingkrisen

Foto: Frontex

KOMMENTAR

Det hela är bara så makabert. EU, som nyss svält ut det grekiska folket och tvingade dess vänsterregering att kräla i stoftet, orerar om ”Solidaritet med Grekland!” Men menar miljonstöd till polisiära insatsstyrkor för EU:s yttre gränsmur mot förtvivlade flyktingar som spelas ut likt svarte petter i Erdogans dragkamp.
Här hemma poserar Ulf Kristersson som tuffing i jaktmundering bakom slagordet ”Stärk gränsen!” och budskapet att ”flyktingkrisen från 2015” aldrig får upprepas. Att krisen handlade om flyktingarnas liv, inte staternas, har vänts upp och ner. Att det är de miljontals flyktingarna i Turkiet och de nära en miljon fördrivna i Idlib som behöver skydd och solidaritet dränks i regeringspaniken.

Även Jonas Sjöstedt tycktes i ett twitter ansluta sig till stormen om att EU måste ”sätta hårt mot hårt mot Erdogan” som sägs ”ha varit med och skapat flyktingkatastrofen i Syrien med militära anfall och indirekt stöd till IS”. Säkert, men inte ett ord om Assaddiktaturens mordmaskin och de ryska bombningarnas massakrer som förvandlar stad efter stad, sjukhus, skolor och bostäder till grushögar. Europa med en befolkning på 740 miljoner har hittills tagit emot kanske en miljon flyktingar från Syrien, Turkiet med 80 miljoner invånare härbärgerar 3,6 miljoner. Om Idlib faller under bombningarna kan ytterligare någon miljon komma att ta sig till Turkiet … Då rämnar ofrånkomligen alla tidigare uppgörelser.

Ska EU tillsammans med grekiska högerregeringen och Ulf Kristersson meja ner flyktingar vid den ”yttre gränsen”? Eller som hedervärda Malin Björk, vänsterpartiets EU-parlamentariker, föreslår, på ett akut men ordnat sätt ta emot asylsökande. Samtidigt som stödet till flyktingarna i Turkiet utökas och pressen skärps på Assadregimen och Ryssland att stoppa offensiven i Idlib. Kriget, det är flyktingkatastrofens grundorsak som med alla medel måste stoppas. Flyktingarna, det är människorna som bara vill överleva – och behöver vår hjälp, inte Frontex gevärsmynningar.

Håkan Blomqvist

Dela