En något osorterad pjäs om ”kulturkrockar”

Foto: Lanna Olsson

”Shhh… Lyssna. Världen.

Den knakar.

Vi har huvuden fulla av grus.

Det landar båtar vid vår kaj.

Deras skrov krasas mot sanden.”
Så inleds det nyskrivna allkonstverket Det landar båtar vid vår strand. Byggd på en rad drömscenarion av och med gruppen Spångs orkester.Texten är skriven av Frida Spång som också ansvarar för regin med hjälp av Hjalmar Wide. Koreografin är gjord av Ester Olofsson samt musik och ljuddesign av Andreas Huumonen och Robert Printa.
Pjäsen är uppbyggd av tablåer med danspartier och ljud/ljus-illustrationer. Tanken är att i olika scener skildra hur möten kan ske mellan dem som flytt och de som tar emot dem. Båda utan den andres erfarenhet, kunskap och synsätt. Det blir möten men utan att de mötande möts på riktigt. Var och en talar sitt eget språk, i pjäsen både bildligt och bokstavligt. Lite rörigt emellanåt för åskådaren men ibland riktigt roligt. Det blir förvirrande missförstånd för båda parter. Här har man vridit till den okunskap och tanklöshet som dagligen sker, men egentligen inte skulle behöva ske om vilja att förstå funnits. Kulturkrockar kallar man det och de borde kunna lösas med humor i stället för oförståelse.

Dekoren är enklast möjliga och dräkterna av Ulrika Lindqvist består av smutsgula silkiga underkläder för alla skådespelare med skiftande lekfulla attribut, en illgrön slips i frigolit, en röd skumgummimage som det står bebis på, strimlade plastkjolar, en överdimensionerad löspenis och så vidare.

Medvetet finns det ingen uppdelning mellan manliga och kvinnliga roller, alla spelar alla roller, skådespelare vandrar ut och in med sin mänsklighet. Det ger en anonymitet åt ensemblen samtidigt som det kollektiva arbetet poängteras. Ibland skickligt gjorda roller ibland näst intill amatörmässigt och med dåligt fraserade repliker, ibland knakar det också i samspelet mellan aktörerna. Men ändock med en ambitiös spelglädje.
En scen handlar om ett TV-team som ska göra ett inslag om en nyanländ flyktingkvinna. Den chicka intervjuaren frågar först den utmattade kvinnan om hon inte kan få kalla henne Maria i stället för det svåruttalade namn hon heter. Sen vill teamet piffa upp henne och placerar en blond, lockig peruk på hennes huvud. De avbryter den stackars utmattade kvinnans berättelse med att ändra på det ena och det andra för bästa möjliga effekt.
Dessa tablåer om möten är pjäsens budskap. Några flyter dock ut så budskapet försvinner och tablån blir mer eller mindre bara en rolig sketch. Andra scener är mer genomarbetade och mer färdiga i sin struktur.

Jag saknar ett sammanhållande kitt emellan de olika scenerna. Dansnumren är mycket skickligt gjorda men inte tillräckligt markanta för att binda ihop storyn. Det blir mer en osorterad uppräkning av anekdoter med musik emellan. Uppsättningen har en potential värd att spinna vidare på. Helt färdigt kändes den inte på premiären.

Eva E Johansson

DET LANDAR BÅTAR VID VÅR STRAND
Spelas på Moment Teater fram till den 17 juni
En nyskriven pjäs byggd på fragment om flykt, de flyende och om mötet med de människor som aldrig upplevt trauma och sorg.

Medverkande: Maja Frykberg Andersson, Anna Belstock, Rasmus Gisby, Andreas Huumonen, Ester Olofsson, Frida Spång och Hjalmar Wide.

Musik: Andreas Huumonen

Kostym: Ulrika Lindqvist

Mask: Sabina Heitmann

Ljusdesign: Danni Cabaruvias

Ljuddesign: Robert Printa

Scenografi: Heidi Edström

Koreografi: Ester Olofsson

Grafisk design: Jesper Olsson

Dela