Ledaren # 25-26 2017
► Vapenexportlagen alltför vag
► Vapenindustrin kan inte tyglas
► Omställning för fred nödvändigt
Det är alltid en knepig situation när välfärd skall bekostas med hjälp av nationell konkurrenskraft. Den för en stund så framgångsrika norska regeringen under Stoltenberg bevarade välfärden med hjälp av ökad oljeproduktion, något som förstås inte bara är högst tveksamt ur miljöhänsyn, men också bäddade för kommande högervåg när oljepriset sjönk som en sten. Så länge inte omfördelningen av resurser i samhället förändras är man hopplöst beroende av starka tillväxtsiffror för att förbli populär vid makten.
Sverige är inget undantag. Nu används förvisso inte företags vinster till att bekosta någon utbyggd välfärd – sådana ambitioner har socialdemokratins ledning gett upp för att istället satsa på förvaltande av det land Alliansen lämnade efter sig 2010 – men svensk ekonomi visar starka siffror och exportsektorn är en bärande del i framgångarna. Allt som gynnar ekonomin gynnar Sverige resonerar Löfven. Det är därför han inte vill eller förmår se industrin som ett särintresse.
Sverige har blivit ett exportföretag. Glöm alla fantasier om oberoende, eller feministisk utrikespolitik. Vart svenska delegationer reser och vad de pratar om styrs av handelsmöjligheterna och inte av något annat. Och precis som alla vinstdrivande företag nu för tiden behöver Sverige en etisk profil att stämpla sina varor med. När vi i måndags blev presenterade för den blocköverskridande uppgörelsen om ny vapenexportlag som skall träda i kraft i april nästa år är det branding och inte politiskt innehåll vi bör tänka.
Att Sverige skärper reglerna för att vapenhandel inte skall bedrivas med diktaturer låter förstås fint och Miljöpartiet utmålar uppgörelsen som något av en seger eftersom Socialdemokraterna ville ha ännu vagare formuleringar, men faktum är att regelverket är lätt att kringgå. Att vapenindustrilobbyn protesterar och varnar om allt från hotade jobb till sänkt svensk försvarsförmåga var så klart väntat men hade regeländringen verkligen betytt något så hade börsen reagerat mer negativt (krigsmaterielkoncernen Saabs börskurs sjönk med ynka tre promille) och de borgerliga ledarsidorna hade förstås höjt sina frihandelsvurmande röster. Nu behövs inte några tunga åtgärder från näringslivets sida. Den internationella vapenhandeln är en labyrint av mutor, hemlighetsmakeri och fulspel – det kommer inga luddiga formuleringar ändra på.
Även i framtiden kommer vi se svenska vapen i händerna på islamistiska fundamentalister och andra brottslingar i jordens smutsigaste konflikter. Det är den verklighet som döljer sig bakom politikernas och branschorganisationernas fikonspråk. Upprustning och död är bra för tillväxten. Inte så konstigt att det råder bred ovilja att prata i konkreta termer om den svenska vapenindustrin.
Så länge Sverige bygger vapen för export bidrar vi till en otryggare värld med mer lidande. Så ser sakförhållandet ut och även med demokratikriterier som höll skulle svensktillverkade vapen dyka upp i de mest ljusskygga sammanhang för att sprida död omkring sig – det är ju vad de är skapta för. Ställ om vapenindustrin för att möta klimathotet. Nedrustning är det enda hållbara, det enda rimliga och det enda värdiga svaret.