► Partiet vill sänka lönerna för nyanlända flyktingar
► Dagens Center är starkt nyliberalt präglad
► Gårdagens ”Åsa-Nisse marxister” var att föredra
När 700 centerpartister 5-6 februari samlades till partiets kommundagar i Karlstad var det med en ganska så stor tillförsikt inför framtiden. Lindansandet runt fyra procentsspärren under Annie Lööfs första år på ordförandeposten är nu ett minne blott. Sedan riksdagsvalet 2014 har partiet legat tryggt på 6-7 procent av väljarkåren.
I sitt huvudtal målade som vanligt Annie Lööf upp bilden av ett Sverige där en stat och centralbyråkrati kväver den enskildes engagemang och kreativitet:
– Sverige är ibland som en körskolebil. Ambitiösa företagare och eldsjälar sätter sig vid ratten. De lägger in en högre växel för att sätta fart på hembygden. Men när det rullar på som bäst. Ja, då sitter det en centralbyråkrat där i passagerarsätet med dubbelkommando och bromsar.
Annars var talets huvudnummer följande passage:
– Vi behöver fler ingångsjobb i Sverige. Snart börjar avtalsrörelsen. Centerpartiet uppmanar därför arbetsmarknadens parter att komma överens om ett nytt avtal riktat direkt till nyanlända. Det behöver vara ett avtal som gör det möjligt att anställa med betydligt lägre ingångslöner än idag … Om parterna inte lyckas ta sitt viktiga ansvar. Ja, då är Centerpartiet beredda att lagstifta fram fler ingångsjobb.
Dessutom underströk Lööf att om parterna kommer överens bör staten dra sitt strå till stacken genom lägre arbetsgivaravgifter och sänkta inkomstskatter. Det bör därtill betonas att det är lågutbildade flyktingar som partiet med förslaget skjuter in sig på.
Sägas kan att det här inte var första gången som Annie Lööf flaggade för sänkta ingångslöner; att människor med låga löner ska få ännu sämre betalt och att det, som ett trollslag, ska skapa fler arbetstillfällen. Gång efter annan har hon vädrat sin käpphäst – och vanligtvis har hon då riktat in sig mot ”höga ungdomslöner” – att hon nu istället sätter lågutbildade nytillkomna flyktingar i fokus bör ses som en variation på ett sedan gammalt väl inkört tema. Om vi ser till arbetsmarknadens parter är det här också ett förslag som redan varit i Svenskt Näringslivs säck innan det nu hamnade i Centerns påse. Beaktas bör även att Centern – på känt nyliberalt maner – nyttjar flyktingfrågan som en murbräcka för att komma åt rådande arbetsrätt, reglerande lagstiftning och generell välfärdspolitik. Bakom partiets vackra tal om öppna gränser och humanitet döljer sig krav om bland annat marknadshyror och uppluckrat anställningsskydd samt, som nu, lägre ingångslöner.
Hur har då LO reagerat på Centerns oblyga inspel i den stundande avtalsrörelsen?
– Vi vägrar att teckna avtal där alla som inte är svenskar ska ha lägre lön. Att lagstifta om löner luktar planekonomi, säger avtalssekreteraren Torbjörn Johansson (Dagens Nyheter 6/2).
Och Aftonbladets ledarskribent Ingvar Persson formulerar sig (7/2) i en skarp vidräkning:
– Annie Lööf har inte förändrats av barnledigheten. Hon är fortfarande den politiker som mest oförskräckt driver tanken att Sverige skulle vara ett bättre land om vi hade fler arbetande fattiga. Och nu kliver hon rakt in i avtalsrörelsen. Persson påpekar med all rätt att riktade lönesänkningar, som de Centerpartiet förespråkar, inte skulle påverka arbetslösheten i någon avgörande grad – men på sikt användas för att pressa lönerna i hela samhället. ”Det är så arbetsmarknaden fungerar, särskilt branscher som kräver mycket arbetskraft. En arbetsgivare som betalar mer än sina konkurrenter kan helt enkelt inte konkurrera” skriver Persson vidare.
Under 1970-talet gavs i vänsterkretsar Centerns ungdomar epitetet ”Åsa-Nisse marxister”, som en något nedlåtande karaktäristik över att de var nog så radikala i fördelnings- och miljöpolitiska frågor, samtidigt som kritiken slog halt inför den privata äganderätten och det ekonomiska livets maktkoncentration, i kombination med deras landsbygdsfokus. Men visst var dessa välvilliga men naiva Åsa-Nisse marxister att föredra framför partiets nyliberaler av idag!
Anders Karlsson
ÅSA-NISSE
■ Var begreppet Åsa-Nisse-marxism myntades är inte enkelt att utreda, men det användes framförallt på CUF i Stockholm där medlemmarna bröt rejält mot partiets stockkonservativa storbondefalanger. ”Gröna khmererna” som de också kallades på skämt var partiets absoluta vänsterflygel. Idag står Stockholmscentern istället längst till höger i partiet.
