Ledaren # 38 2021
▶ Nationalistiskt projekt på sköra allianser
▶ Svårt bygga hegemoni på nyliberal grund
▶ Stark vänsterrörelse måste vara beredd
Varje politisk epok bygger på allianser mellan olika sociala skikt i samhället. Socialdemokraternas stora framgång var att de lyckades få politisk förankring hos avgörande delar av både arbetarklassen och mellanskikten. Det var själva förutsättningen för att partiet skulle kunna få egen majoritet i två riksdagsval och förnyat väljarstöd i 44 obrutna år.
Alla partier av betydande storlek bygger på den typen av klass- och intresseallianser. Moderaterna har en fot i storkapitalet, en fot i småföretagare och höginkomsttagare som bara vill slippa betala skatt och någon slags navelsträng in i det nya kapital som bygger sina vinster på offentliga medel. Men den epok då det gick att sälja in brutala nedskärningar och avregleringar med budskap om frihet, öppenhet och rosenkindat entreprenörskap är förbi. Så Moderaterna försöker istället knyta an till den frustration och rädsla som oundvikligen väcks i ett sönderfallande samhälle, men utan att byta ekonomisk inriktning. Det görs med hjälp av rädsla, nykonservativ moralism och högerpopulistiska flirtar. Och genom att stödja sig på Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraternas framgång bygger också på en slags allians. De har länge existerat i en gynnsam symbios med alternativmedie-sfären (ännu) längre till höger.
Sverigedemokraterna är breda nog att å ena sidan fånga upp allmänna missnöjesröster ifrån grupper som känner sig övergivna, osedda och otrygga i senkapitalismens tvåtredjedelssamhälle och å andra sidan ge utrymme för radikalisering in i en mer ideologiskt renodlad identitär nationalism. Det fungerar bara till en viss gräns. I takt med att partiet kämpar med sin politiska position som pålitligt regeringsstöd för en borgerlig koalition, blir symbiosen allt mer ansträngd. Högerflygeln, eller sfären befinner sig i sin egen självförstärkande radikaliseringsprocess.
Den senaste veckans avslöjande Aftonbladet (21/9) hur en högerradikal aktivist försöker sänka vänstertidningar (däribland denna – se baksidan!) genom diverse påtryckningar och uthängningar av enskilda. Ju mer oetiska metoder som använts, desto mer problematiska blir kopplingarna till riksdagens tredje största parti. Till sist är motorn av tillväxt och nya väljargrupper inte tillräckligt för att hålla samman alliansen.
Det är heller inte det lättaste att bygga en nationell konservativ hegemoni på nyliberal grund.
Den moderna nationalismen, det vill säga den som växte sig stark under artonhundratalet, hänger trots allt intimt samman med industrialismen och det gamla bondesamhällets försvinnande. Moderna produktionsförhållanden ställde krav på arbetskraften. Det förutsatte disciplin, grundläggande läsförmåga och gemensamt språk. Människorna som drevs in till städerna för sin försörjning behövde stöpas i så likvärdiga formar som möjligt. Alltså behövdes en fastställd gemensam historia, språk och identitet.
Så plötsligt behövde man slå fast nationella särdrag som delades av alla individer, från Ystad till Haparanda, och som skilde dem från sina grannar på andra sidan gränsen.
Plats på scen för blodmystik, nationell folksjäl och urgamla anor.
Men nationalismens motor var just industrialiseringen, och när maskineriet hackade kunde motorn hållas igång genom militär upprustning. Vad har dagens nationalistiska block att erbjuda när flyktingarna är avvisade och övervakningskamerorna är monterade på varje gathörn? Förutom sin reaktionära kulturpolitik agerar SD som vilka nyliberaler som helst när de får politiskt inflytande. Inga tåg kommer börja gå i tid för att Jimmie Åkesson får en ministerpost.
Vilken vikt man än fäster vid kyrkovalet så är det första gången på årtionden som SD gått bakåt i ett val. I svallvågorna av affären kring brottsmisstankarna mot Hanif Bali avslöjas djupa sprickor inom den moderata riksdagsgruppen, mellan de mer städade partifunktionärerna och de alltmer högljudda högerpopulisterna. Hur allvarlig utvecklingen än är just nu så är den ett resultat av en borgerlighet i djup kris.
Då gäller det för vänstern att vara beredd på att ta vara på möjligheterna, för de kommer att uppstå. Det är så en ny politisk period kan byggas.