World Social Forums nya ansikte

På tolvslaget i Oceanien på andra sidan jordklotet inleddes årets World Social Forum den 23 januari. Aboriginer och småjordbrukare talade om den uttorkade jorden och hur utländska storbolag köper upp vattnet. Sedan vandrade öppnings­marschen tidszon för tidszon med hjälp av Zoom runt planeten. Tord Björk rapporterar från WSF 2021.

KOMMENTAR

Videos blandades med berättelser från olika platser, möten med ledande fackliga företrädare från hela världen och inledande tal av personer som Brasiliens tidigare president Lula och Ashish Kothari, en av de främsta rösterna för den globala omställningsrörelsen.
Den första WSF-dagen hade temat fred och krig. Universell nedrustning för en social och ekologisk omställning var temat för forumets första stora paneldebatt. Här inledde Binalakshmi Nepram lika emotionellt som rationellt, och uppmärksammande såväl vardagens bekymmer som de globala problemen. Allt belyst ur ett lokal perspektiv från det nordöstra hörnet av Indien där de urfolk som Nepram representerar utsatts för ständiga övergrepp sedan indiska statens ockupation av området inleddes för 70 år sedan.
Reiner Braun från Internationella fredsbyrån IPB; Owen Tudor, vice ordförande för internationella facket ITUC; Jan Kavan, tidigare utrikesminister i Tjeckien och ordförande för generalförsamlingen i FN; Malala Yousafzai, fredspristagare från Pakistan och andra fyllde på i samma anda som den inledande talaren. Jämfört med tidigare möten fick fredsrörelsen en mer framträdande roll och satte fokus på lösningar snarare än att bara, som vanligt, ta avstånd från de makthavare som regelbundet samlas i Davos. Överlag känns det som om en ny anda börjar smyga sig in i forumprocessen.

WSF har tidigare dolt sig bakom fraser om att vara ett öppet forum eller som det kommit att heta på engelska ”open space”. Samtidigt som det har talats om platta strukturer där alla har samma möjlighet att komma till tals har det funnits en bakdörr för politiker, men inte för rörelser som zapatisterna i Chiapas eller kurderna i Rojava. För partierna har denna bakdörr bestått av att politiker har kunna tala på forumen och driva sin politiska agenda som ”privatpersoner” medan representanter för till exempel väpnade rörelser inte getts denna möjlighet. I prak­tiken har detta ofta lett till att den huvudsakliga uppmärksamheten riktats mot politikerna medan Zapatister och de radikala rörelser som en gång var den drivande kraften i den framväxande internationella rörelsen mot nyliberalismen marginaliserades.
Det har också inneburit att den deklaration som sägs vara grunden för WSF ställts åt sidan. I denna deklaration är det lika viktigt att ändra på förhållandet mellan människan och den planet vi bor på som att motsätta sig ”nyliberalism och en värld som domineras av kapitalet och varje form av imperialism”. Denna jämbördighet har vänsterns olika politiska grenar sällan eller aldrig accepterat. Partivänstern har betraktat WSF som ett (outtalat) vänsterprojekt, inte en samlingsplats där olika självständiga folkrörelser möts.
I år kom detta till uttryck i val av talare under invigningen som inte bara blev Lula utan också Yanis Varoufakis, den grekiske vänsterpolitiker och tidigare finansminister som startade det nya europeiska partiet Democracy in Movement och sedan nätverket Progressive International. Partiet lyckades inte komma in i EU-parlamentet men nätverket har uppskattats bland en del vänstersinnade. Vissa folkrörelser, som bonderörelsen Via Campesina, ser mer skeptiskt på detta nätverk. De tolkar Varoufakis som att han försöker profitera på de sociala rörelsernas kamp och försöker framstå som en global ledare för den pågående masskampen bland bönder i Indien och på andra håll.
Den politiska slagsidan märktes också i årets första pressmeddelandet från WSF. Här hette det att ”World Social Forum är den bredaste processen i kampen mot nyliberal kapitalism och för att sammanföra sociala, fackliga, kulturella, progressiva, antiimperialistiska, feministiska, miljö-, urfolksrörelser och många andra”.

Men unga krafter inom WSF försöker nu bryta det dödläge som uppstått mellan vad som kommit att kallas horisontalister som vill ha ett öppet rum för spontan organisering och de som önskar att WSF blir en process som kan fatta gemensamma beslut med kvalificerad majoritet. Två stridande fraktioner där valet mellan dem beskrivits som att önska sig en marknadsplats eller en politbyrå.
Aakriti Bhatia, en indisk medieaktivist för arbetarnas rättigheter i People’s Association of Grassroot Action kan ses som typisk för dessa nya krafter. Under öppningen skötte hon tre timmars intensiv blandning av samtal och videos från både böndernas och arbetarnas kamp i Indien blandat med videos samordnat av Gandhinätverket Vasudhaiva Kutumbakam.
Andra är Mariam Nordmark från Grönt initiativ i Tensta och Sherelee Odayar från South Durban Community Environmental Alliance. Tillsammans med dessa tre yngre krafter kommer Sean Sweeney, samordnare för den ledande fackliga internationalen i miljöfrågor, Trade Unions for Energy Democracy, och Gustavo Romeron, nestorn i Habitat International som arbetar för en stad åt alla, att diskutera urban miljökamp och systemförändring med Eva Nikell från Medborgarnas coronakommission under miljötemadagen fredag 29 januari, som alltså är samma dag som denna tidning når läsarna. Miguel Valencia från Ecomunidades i Mexico City är mötesordförande.
Förnyelsen kommer särskilt från miljörörelsen som organiserar denna temadag om klimat, ekologi och miljö. Här är närmare hälften av alla talare unga. Därtill är det fler företrädare för arbetarnas och böndernas fackliga kamp denna dag än det var under temadagen om ekonomisk rättvisa.

Även avslutningen kommer att präglas av förnyelse där de unga krafterna i miljörörelsen och Attac får en chans att förena sig med den 128 år gamla Internationella fredsbyrån och de vänsterkrafter som önskat sig en politisering av WSF. På lördag 30 januari ordnas samlande möten för sociala, freds- och miljörörelser där de organisationer som organiserat de olika temdagarna och rörelser i regioner runtom i världen är inbjudna för att besluta om en gemensam deklaration med ett aktionsprogram för fred, miljö och rättvisa.
Om ett sådant aktionsprogram kan få någon bärkraft med en så kort förberedelsetid återstår att se, men man kan alltid hoppas.

Tord Björk

■ Läs mer om World Social Forum och delta i mötet på:
https://join.wsf2021.net/