Montage. Håkan Blomqvist. Foto: Jonatan Johansson
Fem minuter med Håkan Blomqvist inför sin första V-kongress
Håkan Blomqvist, välkänd företrädare för Socialistisk Politik och dess föregångare sedan 1970-talet, är ombud från Stockholm på sin första V-kongress till helgen.
Hur känns det?
– Jo tack, bra. Det blir ju en väldigt annorlunda upplevelse, inte bara för att det är Vänsterpartiet. Jag har deltagit vid nästan alla av de omkring tjugofem SP-kongresserna som hållits sedan 1971, men nu blir det för första gången en webbkongress på grund av pandemin.
Ombuden kommer inte att sammanstråla i en gemensam kongresslokal utan bara mötas regionalt och kommunicera genom webben …
– Det blir en utmaning, både tekniskt och demokratisäkert. Det hålls utbildningar i veckan för ombuden så att vi ska klara av det.
Kongressen har skurits ner från fyra till två dagar, vad får det för följder?
– Jo precis, hela programdebatten flyttas fram till en programkongress 2024. Det betyder att många hundra motioner om socialism och politiska perspektiv inte behandlas nu. Det är förstås synd men praktiskt omöjligt att hantera på en webbkongress, tror jag. Kanske kan det bidra till en intensiv och kreativ diskussion om nödvändiga samhällsförändringar framöver.
Men vad är det då som ska beslutas?
– Det är förslaget till strategidokument och valet av ny styrelse och partiordförande. Jag tycker att strategidokumentet med sin ökade betoning på sociala rörelser och utomparlamentarisk påverkan är ett steg i rätt riktning. Det visas inte minst just nu när avsaknaden av mobilisering ute i samhället och på arbetsplatserna mot angreppen på anställningstryggheten bidrar till en svåruthärdlig parlamentarisk situation.
Jag förstår att Vänsterpartiet i riksdagen behöver leva upp till sin ”röda linje” mot försämrad lagstiftning som man utlovade i våras. Det är Löfven som låtit arbetarrörelsen fjättras av Januariavtalet och de idiotiska löftena till Centern och Liberalerna. Dessa försämringar måste stoppas. Men att tillsammans med den reaktionära blåhögern, till och med Sverigedemokraterna, fälla en S-Mp regering ser jag inte som en bra väg om den skulle bli verklighet.
Alla krafter borde framförallt läggas på den fackliga mobiliseringen och den Fackliga vänsterns appell för politisk strejk, något som har väckts från stridbara fackföreningar. Vänstern måste här göra gemensam sak med kritiska socialdemokrater och andra inom hela fackföreningsrörelsen och bland LO-folket. Det är genom en mobiliserad folkopinion som trycket kan göras outhärdligt för framförallt Centern. En kärnpunkt i vänsterns strategi tycker jag ska vara att verka för hela arbetarrörelsens gemensamma kamp och oberoende från borgerligheten. Visst förstår jag att det är enormt svårt idag. Men man får börja underifrån. Avsaknaden av social kamp leder till politisk syrebrist på riksdagsnivån med svårbegriplig partitaktik som följd.
Kommer de frågorna upp på kongressen?
– Ja, i någon mening måste de ju göra det. Jag kommer att rösta för motioner om ökad aktivistorganisering inom Vänsterpartiet – även om partistyrelsen yrkat avslag av, som jag ser det, mer tekniska skäl. Strategidokumentet förespråkar att Vänsterpartiet ska göra sig till de sociala rörelsernas kanal i de parlamentariska församlingarna. Jag tycker att vi måste gå längre och göra själva byggandet och förstärkningen av de sociala rörelserna till en prioriterad uppgift för hela partiet. Varje medlemsmöte borde diskutera rapporter från och insatser i sociala rörelser och utomparlamentariska opinioner. Annars är risken att ”politik” reduceras till diskussioner och beslut i nämnder och fullmäktige.
Nooshi Dadgostar är förslaget till ny partiordförande, hur ser du på det?
– Det är ju det enda förslaget och jag har inga invändningar mot det. Det viktigaste är att Nooshi får ett starkt kollektiv som uppbackning och ett parti som gör verklighet av en förstärkt inriktning på stöd och utveckling av sociala rörelser ute i samhället som kan förändra samhällets politiska styrkeförhållanden.
Sasha Dag
