Om en man och en rörelse som försvann

I början av april 1976 försvann den 27-årige Bosse Jansson spårlöst från sin lägenhet på Folkungagatan 63 på Södermalm i Stockholm. Han hade lämnat kvar så väl pass som plånbok i lägenheten, där allt var i ordning utom tofflorna som låg slarvigt slängda på hallgolvet.
Bosse Jansson, som var lång och rödhårig och således stack ut i alla sällskap trots sin tystlåtenhet, jobbade som brevbärare vid postkontor 4 på Södermalm, bara ett stenkast från bostaden som han ärvt av sina föräldrar. Bosse Jansson var även politiskt aktiv i det maoistiska SKP, och framför allt i Svensk-albanska föreningen som odlade vänskapliga relationer med Enver Hoxhas stalinistiska regim. Bosse Jansson var språkbegåvad, hade lärt sig albanska, och älskade att resa i både öst och väst, men alltid ensam.
Vad var det som hände med Bosse Jansson? Författaren Anders Sundelin, som själv har ett förflutet i SKP, har vänt på alla stenar i sin bok Brevbäraren som försvann. Han har talat med Bosses gamla vänner, polisen, journalister och läkare, till och med grävt i den albanska säkerhetspolisens arkiv. Alla tänkbara teorier stöts och nöts. Var Bosse Jansson en agent, och i så fall för vem? Albanien? Östtyskland? USA? Säpo? Blev han kidnappad? Mördad? Begick han självmord? Eller slutade han kanske sitt liv som skådespelare i Nordkorea?
Boken blir som en deckare, men utan den obligatoriska lösningen på gåtan. Men trots det är Brevbäraren som försvann oerhört spännande läsning som inte bara handlar om en man som gick upp i rök, utom även en maoistisk rörelse som försvann.

Per Leander

 

Bok

Brevbäraren som försvann
av Anders Sundelin
Weyler förlag 2019

Dela