▶ Kris i det svenska skolsystemet
▶ Mer disciplin är inte lösningen
▶ Pengar och resurser är vad som krävs
I början på året klubbade Skolinspektionen igenom ett historiskt beslut att sätta in två kontrollanter på heltid i den kommunala grundskolan Storvretskolan i Botkyrka i Stockholm. Rektorn avsattes och en ny tillfällig ledning tillsattes. Den blir kvar fram till årsskiftet.
Storvretskolan fick 8 månader på sig för att åtgärda bristande språkkunskaper, obefintlig studiero och otrygghet bland eleverna, och brist på måluppfyllelse, behöriga lärare och funktionellt ledarskap på personalsidan. Men dessa problem löser man knappast med nolltolerans, hårdare regler, kameror och kadaverdisciplin. Det är inte elevernas fel om de inte förstår vad läraren säger eller vad som står i läromedel eller i Nationella Provet.
Ingen ska inbilla sig att det är skolans ansvar att lära eleverna språket; på sin höjd kan skolan arbeta med att stötta språkinlärningen. Språk lär man sig i ett socialt samspel och en segregerad skola återspeglar segregationens verklighet.
Det är inte bara i Botkyrka kommun som skolan krisar, och där hårdare tag utmålas som lösningen. Efter borgarnas valseger 2006 avskaffades Skolöverstyrelsen och i stället fick vi Skolverket och två år senare även Skolinspektionen. Skolverket står för skolans allmänna inriktning. Skolinspektionen ska granska skolorna. Man kan lite elakt säga att Skolinspektionen är Skolverkets ”polisiära” arm. Myndighetens syfte är att hitta brister och komma med föreläggande förenat med bestraffningar. Vilken skolledning som helst, i synnerhet i ”socialt utsatta områden”, kan själv peka ut vilka brister som finns i skolan. Frågan är snarare varför bristerna finns och hur man ska handskas med dem.
Det här berör naturligtvis inte skolorna i överklassens getton utan i ekonomiskt och socialt segregerade områden. Skolsystemet dömer på förhand ut hela generationer som har en bakgrund eller rötter i andra världsdelar men som är uppvuxna i segregerade områden där få har svenska som modersmål.
Det handlar om klasskillnader som inte kommer inifrån skolan utan som är en produkt av politiska och ekonomiska beslut. Gång på gång upprepar politikerna att de strävar efter en ”likvärdig skola” eller ”en skola för alla”, men det är precis motsatsen som uppnås .
Skolor med bristande resurser skapar frustration och uppgivenhet hos lärarna och sätter även stämpeln ”Fucked for life” på många elever. Inga skolinspektörer i världen kan råda bot på detta. Särskilt inte om ledningen bestämt sig för att disciplin är lösningen på socioekonomiska problem. En av de tillförordnade rektorerna på Storvretskolan berättar för Botkyrka Direkt: ”I förra veckan träffade jag på en elev som hade keps på sig i klassrummet, vilket han vet att man inte får ha. Det tog tio minuter för honom att lämna ifrån sig kepsen. Eftersom den tiden försvann från hans lektionstid så fick han ta igen tiden efter dagens slut. Han fick även komma till mig på lunchen och träna på hur man lämnar ifrån sig en keps”. Så talar en skolledare som gett upp.
Men det finns inga omöjliga skolor. Även kommunala skolor i segregerade områden kan gå mot strömmen och omvandlas till succéskolor, om elever, lärare och skolledningar får arbeta under hyggliga premisser.Vad krävs för att bryta den destruktiva utvecklingen i skolan? Till att börja med att vi sätter stopp för oacceptabla nedskärningar där segregerade kommunala skolor drabbas allra värst. Offentliga skolor ska ha kompensatoriska resurser utifrån behoven. Låt oss säga det högt och tydligt: pengar finns! Som det är just nu går en hel del av våra skatter till skolkapitalisterna i friskolekoncernerna.