Helautomatiserad lyxkommunism åt alla!(?)

Den brittiska vänsterns nya kelgris Aaron Bastani hävdar i sin bok Fully Automated Luxury Communism att kapitalismens kriser och knapphet går att övervinna för en kommunistisk värld där allt existerar i omåttligt överflöd för hela världens befolkning. Jan Czajkowski har läst boken, men är skeptisk.

Jag faller genast för den kaxiga titeln: Fully Automated Luxury Communism. A Manifesto. ”Helautomatiserad lyxkommunism”! Vad är detta? Jag beställer direkt den alldeles nyutkomna boken från det brittiska vänsterförlaget Verso. Under läsningen blir jag mer och mer skeptisk. Författaren Aaron Bastani har en påfrestande självsäker svada.
Huvudtesen i boken är att vi står på tröskeln till en möjlig omvandling av en värld präglad av kapitalismens kriser och knapphet, till en kommunistisk värld där allt existerar i omåttligt överflöd för hela världens befolkning. Nu är det möjligt att låta miljarder människor ta lika del av detta lyxliv.
Bastanis utgångspunkt är att mänsklighetens historia genomgått tre ”Disruptions”, omvälvningar som i grunden förändrat levnadsförhållandena och spelreglerna mellan människor.
Den första omvälvningen inträffade för tolv tusen år sedan, när människorna lärde sig bruka jorden och tämja husdjur, vilket blev grunden för uppkomsten av klassamhället. Den andra omvälvningen inleddes i mitten av 1700-talet i och med industrialiseringen. Och just nu lever vi i början av den tredje omvälvningen där allt ställs på sin ända. Bastani pekar ut fem områden under den tredje omvälvningen där världen befinner sig i allt djupare kris:

• Klimatförändringarna och den globala uppvärmningen.
• Resursbrist – speciellt beträffande energi, mineraler och färskvatten.
• Den negativa ålders-
pyramiden.
• Det globala överskottet av ”obehövda” fattiga.
• Den teknikdrivna arbetslösheten som innebär att både handens och hjärnans arbete ersätts av maskiner.

Lösningen på alla dessa problem är inom nära räckhåll. Genombrotten inom informationsteknik, energiförsörjning och andra områden skapar möjligheter att göra slut på all brist och nöd. Nu finns förutsättningarna att skapa ett samhälle med ett gränslöst överflöd för alla. Detta samhälle, och vägen dit, benämner Bastani ”Fully Automated Luxury Communism”, som han oftast förkortar ”FALC”. Kommunismen i hans tappning handlar om ett förverkligande av den gamla parollen ”Åt var och en efter behov”. Här pratas inte om statens bortdöende eller över huvud taget inte så mycket om vägen till den nya samhällsordningen. Den centrala drivkraften bakom FALC är att ”takten i den historiska förändringen accelererar. Den främsta drivkraften till accelerationen de senaste årtiondena är ett antal exponentiella, till skillnad från linjära, trender i områden när det gäller kostnaden för att samla, behandla, lagra och distribuera digital information.”
Information i form av digitaliserade ord, bilder, film och musik finns tillgänglig i ständigt växande mängder, tillgängliga för allt fler till allt lägre kostnad. Men idag står vi inför en verklighet där digitaliseringen förändrar världen på ett långt mer djupgående sätt. Obemannade fabriker, robotisering, avancerad DNA-teknik och artificiell intelligens bryter snabbt igenom.

Allt eftersom människor ersätts av maskiner minskar också arbetskostnaden för att framställa nya produkter. Bastani pekar på att minskningen av antalet industriarbetare i den rika världen bara i mindre utsträckning berott på att jobben försvinner utomlands – det är automatiseringen som tar jobben. Även i Kina, världens främsta exportör av industriprodukter, minskar antalet industrijobb idag. Även om områden som hälsovård och utbildning under överskådlig framtid kommer att fortsätta vara arbetsintensiva , så kommer behovet av mänsklig arbetskraft att minska drastiskt inom nästan alla områden under de kommande åren. Samtidigt kommer de förnödenheter som människor behöver för att överleva att kunna produceras allt billigare. Genom monopolisering och kartellbildning kommer kapitalet att försöka hålla priserna och profiten uppe. Och intresset för att över huvud taget producera minskar allt mer hos storföretagen.
Om däremot produktionen ställs under samhällelig kontroll kommer överflödet att stå inför dörren, och människor kommer i princip att kunna befrias från arbetets gissel. Och Bastani staplar exempel på varandra för att underbygga sin tes om att det arbetsfria över-flödet är möjligt.
Han upprepar på flera ställen det intressanta faktum att den solenergi som träffar jordytan under 90 minuter motsvarar världens totala energibehov under ett år. Därmed menar han att lösningen på världens energiproblem är inom räckhåll. Tack vare det snabbt sjunkande priset på solceller och genom utbyggd vindkraft ska dagens fossila bränslen ersättas. Och det är ju ungefär vad miljörörelsen sedan länge hävdat är den väg som mänskligheten måste slå in på.

Men att peka på att tekniken delvis redan finns är inte samma sak som att den är enkelt genomförbar. Bastani har inte mycket att säga när det gäller hur omställningen ska gå till och vilka ansträngningar den kommer att kräva. Innan man kan lova ett obegränsat överflöd av ren energi krävs inte bara en förbättrad batteriteknik, det krävs även att lagringen av energi blir så billig att den blir tillgänglig även för världens fattiga. Och det är inte svårt att inse att omställningen från fossila bränslen kommer att kräva enorma investeringar och ta väldiga materiella resurser i anspråk. Författaren har lyckligtvis en lösning på problemen med den hotande bristen på mineraler. Asteroiderna innehåller ofantliga mängder av grundämnen som bara väntar på att bli exploaterade. Storföretag i olika länder har sedan flera år tillbaka inlett kapplöpningen mot detta mål. Här förutser Bastani dock ett problem: de oändliga mineralresurserna kommer på sikt att leda till att priset på råvaror sjunker drastiskt, och då kommer storbolagens intresse för exploateringen minska.
Bastani bortser dock i stort sett från att de mest optimistiska prognoserna kring gruvdrift i rymden pekar på att detta kan bli verklighet tidigast om 10–15 år. Reza Emami, professor i rymdtekniska system vid Luleå tekniska universitet, sa i en intervju med Dagens Nyheter för ett år sedan: ”Min uppskattning är att det tar 25 till 30 år innan vi har tekniken för att prospektera jordnära asteroider”.

De kanske mest tveksamma förutsägelserna i boken gäller livsmedelsförsörjningen. Bastani pekar på problemen med jordens växande befolkning och hur klimatförändringarna hotar stora delar av dagens livsmedelsproduktion. Lösningen, menar han, finns delvis i den ”gröna revolutionen”, de initiativ för växtförädling som har pågått sedan mitten av 1900-talet. Han ger exempel på de framsteg som gjorts för decennier sedan, men har mycket lite att säga om vilka nya metoder som kan vara räddningen under de kommande svåra åren. I stället handlar huvuddelen av kapitlet om de företag som arbetar för att få fram köttliknande produkter, antingen genom växtprotein eller genom laboratorieodlat animaliskt protein. Och sådana produkter är säkert av stort intresse som en komponent i en nödvändig klimatomställning. Men är de lösningen på världens livsmedelsförsörjningsproblem, det som ska ge oss ett överflöd även av mat? Här finns flera led i resonemanget som Bastani väljer att hoppa över.
Bastanis bok har viktiga poänger när det gäller att peka på vilka möjligheter som redan finns och som kan vara på väg, och vad som skulle vara möjligt att förverkliga med ett annat samhällssystem. Men budskapet förlorar sin trovärdighet när det verkar som om överflödet är en möjlighet redan idag. Författaren förutsätter att vi kommer att se samma exponentiella utveckling som inom informationstekniken inom i stort sett alla vitala områden. Han menar att FALC gör att kommunismen för första gången i historien är möjlig att genomföra. Men ska vi lita till att det är kapitalistiska storföretag som ska föra oss till tröskeln av det nya överflödssamhället, eller krävs det en socialistisk övergångsperiod? Här är perspektivet otydligt.

Bastanis obegränsade tilltro kring teknikens möjligheter att enkelt lösa all världens problem framstår som ensidig. Bitvis känns boken som att läsa artiklar från någon populärvetenskaplig tidskrift av typen Illustrerad Vetenskap. Men Bastanis teknikoptimism och hans anekdotiska exempel blir i längden inte trovärdiga. Författaren är en av grundarna till den brittiska mediabyrån Novara Media och en av dem som deltar i kampanjen kring labourledaren Corbyn. Bastani förespråkar en vänsterpopulistisk politik och deltagande i parlamentariska val, och FALC framställs i boken som ett genomarbetat politiskt alternativ som redan är en realitet och en verklig samhällskraft. Det är ingen slump att boktiteln har underrubriken ”Ett manifest”.
Men man frågar sig om en ny vänsterpopulistisk utopisk socialism verkligen är vad världen behöver inför 2020-talet, speciellt när resonemangen blir så lättsinniga som i Bastanis bok.
Som vägledning för dagens socialister känns FALC inte som en framkomlig väg.

Jan Czajkowski