► Italienska brandmannafacket: ”Det fattas 3500 brandmän”
► Marknadsliberala modeller bidrar till brandkatastrofer i Italien
► Sicilianska brandmännen startade bränder för att få ut högre lön
Det har varit en sommar av bränder i Sydeuropa. Snustorrt gräs och snustorra skogar har fattat eld och brandmän och volontärer har kämpat natt och dag för att minska skadorna så mycket som möjligt. Portugal har drabbats, Spanien likaså. De senaste veckorna har det kommit många larm om skogsbränder från ett Italien där det råder brist på brandmän och där minst nio regioner har bett regeringen om hjälp med akut vattenbombning. Kalabriens president, Mario Oliverio, har bett regeringen att skicka militär hjälp eftersom de utmattade brandmännen och volontärerna inte klarar av att hantera bränderna, trots att de jobbar oavbrutet för att inte hela byar ska slukas av elden.
Men samtidigt som kampen med att släcka eldarna har pågått, har det även funnits de som har tänt på. Nyligen greps 15 italienska brandmän på Sicilien misstänkta för att ha larmat i onödan, eller helt enkelt startat nya bränder. Personer som har valt att ha som yrke att släcka bränder och säkerställa så att inga människoliv går till spillo, har alltså gjort raka motsatsen och riskerat liv istället för att rädda dem. Hur kunde det bli så?
Det finns alltid orsaker. De senaste tio åren har vi fått brist på en massa viktiga saker i Europa. I Nordeuropa har vi till exempel lärarbrist och polisbrist. Precis som brandmannabristen i Sydeuropa är dessa brister högst kännbara resultat av nedskärningar och åtstramningar. Det italienska brandmannafacket Conapos generalsekreterare, Antonio Brizzi, har i dagarna förklarat att landet har 3500 färre brandmän än vad som egentligen krävs för att ha ett fungerande brandförsvar.
Nedskärningar och åtstramningar är den marknadsliberala politikens flaggskepp. Det är även marknadsliberalismens ekonomiska styrmodeller som har fått i det närmaste absurda konsekvenser på Sicilien. Brandmännen har nämligen ett lönesystem där det ska finnas incitament att arbeta. Enligt avtalet med staten får de tio euro extra i bonus för varje timme som de arbetar i nödsituationer, alltså under utryckning. Detta innebär att brandmännen får mer betalt ju mer de har att göra på jobbet. Blir det inga bränder så blir lönen lägre. Ju färre larm och bränder, desto sämre betalt. Därför sitter nu alltså brandmän häktade för att själva ha startat bränder eller larmat falskt.
De misstänkta brandmännens djupt beklämmande sätt att höja sina löner avslöjades eftersom de ryckte ut så oerhört många fler gånger än andra arbetslag. Den lokala räddningstjänsten på Sicilien insåg att brandmännen i den berörda gruppen hade börjat anmäla ett onormalt stort antal utryckningar. Den ryckte ut vid 120 tillfällen jämfört med 40 tillfällen för andra arbetslag.
Att se en skogsbrand eller en gräsbrand växa och ta fart är skrämmande. Röken bolmar upp mot skyn. Blandar sig med molnen. Att starta något sådant för att få högre lön är inte mänskligt. Det är inte heller den marknadsliberala politiken och dess ekonomiska styrmodeller. I ett samhälle styrt av New Public Management kan brandmannen drivas till att bli den som tänder elden.
Emma Lundström