LITTERATUR
Flickan utan språk
av Nancy Malavé
Ordupplaget 2016
Hennes pappa har jobbat som operationsassistent åt en svensk läkare i Venezuela. När han förlorar sitt jobb erbjuds han av doktor Svensson ett nytt arbete i Stockholm, men brevet från Sverige har tagit en hel månad att komma fram, och mamman säger att det där Sverige måste ligga förfärligt långt bort.
Men alldeles före jul lämnar fadern och äldsta sonen Carlito den lilla kuststaden i Venezuela och åker i förväg till det främmande landet. Carlitos sju syskon, deras mamma, kusinen Maria och mormor, som bor tillsammans står gråtande och ser pappan bära iväg en pappväska och en matkasse, medan Carlito modfällt lufsar efter med skolväskan på ryggen. Julafton blir dyster, det hjälper inte med röd duk på bordet, och hallacas, svarta bönor, casave och papayamarmelad, eller att orkestern Los Melódicos hörs från grannen. Småbröderna frågar varför pappan och Carlito inte är med och äter.
Författaren Nancy Malavé.
Men livet går vidare. Familjen lever på mammans lön från stadens sanatorium och inkomster från en liten butik. Margarita som just börjat skolan räknar dagarna till man ska följa efter. I skolan tror man inte att hon ska åka så långt bort, till ett land som ingen vet något om. Och så längtar hon efter pappan, från honom hör man inte mycket; grannarna skvallrar om att han nog övergett familjen.
Och vardagen rinner på med lekkamrater och vardagsbestyr. Ända tills det kommer ett nytt brev och alla utom mormor ger sig iväg på den långa spännande resan med båt över Atlanten. Pappan möter i Spanien och från Italien fortsätter man med tåg till Estocolmo. Margarita är fylld av förväntningar, hon har både skolväskan och skoluniformen med sig. Det är en annan tid 1963.
Man kommer till ett land utan främlingsfientlighet, men de små bruna barna som talar spanska väcker nyfiken uppmärksamhet var de går. Familjen hamnar inte i någon invandrartät förort, utan mitt i Stockholm. Det finns för övrigt inga invandrare, det vill säga, de få som finns kallas utlänningar. Och tidens välvilliga lösen är assimilation, men det svenska samhället har ingen uttänkt metod för vare sig assimilation eller integration. Margarita stoppas in i en andra klass i en innerstadsskola och får ganska omgående svårigheter med svenska och matte, dåliga betyg, och de blir inte bättre i trean och fyran. Och ingen förstår att problemet är språkligt. Småsyskonen tappar spanskan helt – och för Margarita fungerar varken svenskan eller spanskan. Det slutar på en barnpsykiatrisk avdelning, där doktor Åsa försöker förstå det som varken skolan eller föräldrarna förstår.
Utom för de fina minnesbilderna från en barndom i Venezuela och Stockholm, kan man läsa boken som en plädering för att ta vara på och utveckla invandrarbarns modersmål, det som är ens ursprung och identitet och nyckeln till att förstå omvärlden. I ett efterord skriver Nancy Malavé att när hon läser att det tar sju till tio år att språkligt komma ifatt enspråkiga infödda skolkamrater, förstår hon sin och sina syskons svårighet i skolan.
Först 1976 fick vi en hemspråksreform i Sverige. 1994 blev hemspråk ett eget skolämne som 1997 bytte namn till modersmål. Trots uppförsbacken har det gått bra i livet för de åtta syskonen. Snälla lärare och kamrater och egna ansträngningar hjälpte Nancy, som själv hittade sin identitet vid ett återbesök i hemlandet i tjuguårsåldern, och som senare i livet arbetat som TV-journalist på Sveriges Utbildningsradio.
Mats Leander
