När de tio kollegorna vid Centrum för Rysslandsstudier på Uppsala universitet nyligen gick ut till stöd för Martin Kragh i två inlägg i Uppsala Nya Tidning stod Li Bennich-Björkman överst på listan av undertecknare. Bennich-Björkman är professor på Centrum för Rysslandsstudier vid Uppsala universitet och jag ringer upp henne för att ta reda på hur hon ser på den artikel hon har försvarat.
Hon är väldigt tydlig med att hon inte anser att anmälningar mot artikeln är sakliga och relevanta och att hon inte tycker att ärendet bör utredas av Nämnden för utredning av oredlighet i forskning:
– Vi har ju skrivit det i artikeln. Jag har ju själv, och flera med mig, läst artikeln mycket noga och det finns ingenting i den som inte är, så att säga, forskningsmässigt helt okej. Sen tror jag att det här handlar väldigt mycket om en ideologisk eller politisk tolkning från dem som är kritiska. För mig handlar det absolut inte om någon vetenskaplig fällning utan om helt andra saker. Så jag tycker att den kritiken är mycket oseriös.
På frågan om hon tycker att rektorn har fattat ett felaktigt beslut när hon låtit ärendet gå vidare för utredning, säger Li Bennich-Björkman att det finns en rutin för hur det går till.
– Rektor skickar alltid vidare. Hon bedömer inte i sak. Hon är inte samhällsvetare, säger hon och bortser därmed från det faktum att okynnesanmälningar plockas bort.
När jag undrar vilka styrkor hon tycker att Martin Kraghs artikel har vill hon inte gå in på det:
– Det har ingenting med den här saken att göra. Det här handlar om att… Jag menar styrkorna, det kan jag ta i ett annat sammanhang, om vi diskuterar det på ett seminarium och så vidare. Det här är någonting helt annat.
Men eftersom hon har hävdat att artikeln är ”forskningsmässigt helt okej” vill jag ändå veta om hon inte tycker att det finns vissa problem med den.
– Jag har inte sagt att det inte finns några problem. Du måste ju skilja mellan vad oredlighet är frågan om och om man tycker att det finns problem. Oredlighet, som den här artikeln har blivit anmäld för av ett antal personer, innebär att personen anklagas för forskningsfusk och fabrikation. Det är alltså i princip bedrägeri, säger hon och jag undrar då om hon inte tycker att det är vetenskapligt problematiskt att Martin Kragh och medförfattaren Sebastian Åsberg i artikeln använder citat som uppenbart har desinformatören Egor Putilov som ursprunglig källa, utan att ange detta i källhänvisningarna eller problematisera det.
Li Bennich-Björkman tycker inte att den frågan är intressant:
– Jag uppfattar att hela den här diskussionen gäller det faktum att flera personer i den här motsidan, som vill åt Martin Kragh personligen, är personer som av olika skäl har ett intresse av att nedtona det han kommer fram till i den här artikeln. Nämligen att Ryssland bedriver en informations- och desinformationsverksamhet, bland annat mot Sverige. Det är grundbulten i hela den här kampanjen. Om man vore seriös skulle man ju kunna säga att vi kan ha ett seminarium om det här och diskutera som man gör i akademiska sammanhang. Detta har jag inte hört någon av kritikerna framföra som ett alternativ. Så min ståndpunkt är att jag är djupt misstänksam mot avsikterna bakom anmälningarna och det är grunden också för att jag anser att man håller på att begå ett justitiemord. Det handlar om att skandalisera den här personen och det tycker jag är djupt motbjudande faktiskt.
Li Bennich-Björkman. Foto: Martin Cejie
Eftersom Li Bennich-Björkman är så mån om att framhålla att Martin Kragh utsatts för personangrepp undrar jag hur hon ser på det faktum att han i efterhand själv har medgett han felaktigt utpekat personer i sin artikel, bland annat miljöpartisten och riksdagsledamoten Carl Schlyter.
– Vilka personer då? Har du läst hans artikel? Han pekar inte ut någon alls, säger hon och fortsätter:
– Han säger att det finns ett… man hamnar… Svenska Freds och även Aftonbladet Kultur hamnar nära den bild som också Kreml marknadsför. Det är inte att hänga ut någon. Det är ett faktum och det kan man läsa sig till. Vad han ska rätta till är att ytterligare förtydliga att bland annat Svenska Freds inte pekas ut som någon slags agent som ju de här kritikerna har sagt. Det står inte i den här artikeln och det måste ju alla tycka är väldigt centralt. Människor som kritiserar den här artikeln vill ju tillskriva den saker och ting som inte står där.
Bennich-Björkman verkar ha glömt bort att Kragh och hans medförfattare påstod att Svenska Freds, socialdemokratiska diplomater och namngivna riksdagsledamöter spred falska nyheter. Uppgifter som Kragh senare har backat ifrån och lovat korrigera i artikeln.
Jag återkommer till frågan om Egor Putilov eftersom det är svårt att släppa att hon inte tycker att det är problematiskt att Kragh har använt desinformatören som källa utan att ange det. Måste det inte finnas korrekta källhänvisningar på alla källor i en seriös vetenskaplig artikel?
– Ja men det här kan ju mycket väl ha kommit fram efteråt att det var ett problem med just den här källan. Det har ju ingenting att göra med själva grundslutsatserna i den här artikeln som ju handlar om att försöka kartlägga den typ av aktivitet som pågår gentemot den svenska opinionen. Det är det saken gäller och jag tycker inte att man behöver blanda bort korten överhuvudtaget. Jag tror alla som är inblandade i den här konflikten på båda sidor vet vad det här handlar om. Att det finns personer som av olika skäl, obegripliga för mig, inte vill att det ska framstå som att Ryssland är särskilt aktivt med den här typen av aktiviteter, säger Li Bennich-Björkman.
Slutligen frågar jag om hon har tagit del av det hat och de hot som riktats mot Martin Kragh, eftersom kollegorna i de båda inläggen i UNT fokuserar på att kritiken lett till just personangrepp, och eftersom Kragh själv nyligen hävdat att han har trakasserats av den högerextrema sajten Granskning Sverige. Men Li Bennich-Björkman vill inte kommentera saken annat än att ”det gäller hot mot hans person”:
– Du får vända dig direkt till honom själv. Det är ju han och hans medförfattare som har de uppgifterna.
Ett råd som är svårt att följa eftersom Martin Kragh lade på luren i örat på mig förra gången jag försökte ställa några frågor.
Emma Lundström
Läs också:
Martin Kragh trollar bort kritiken
Martin Kragh snubblar på Egor Putilov
Magplask när kollegorna försvarar Kragh
Utredningen av Martin Kragh är ett faktum
Kragh under utredning för oredlighet
“Det rimliga vore att avpublicera artikeln”
Utrikespolitiska Institutet borde ta ansvar för Kraghs fiasko
Desinformationsrapporten som byggde på desinformation
Om motståndet mot Nato och militariseringen av Sverige
Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst
