
ÖB Micael Bydén och försvarsminister Peter Hultqvist. Foto: Ulf Palm
BREV
Märkliga påståenden har det senaste året förekommit i debatten om bland annat värdlandsavtalet med Nato. Försvarsminister Peter Hultqvist har talat om desinformation från svenska kritiker av avtalet och samtidigt anspelat på rysk påverkan i debatten. När han nyligen var i Umeå kallar han det desinformation att ”avtalet tvingar Sverige att ta emot kärnvapen”.
Nu är det ju bara det, att ingen kritiker hävdat det. Det skriver jag också i en debattartikel i Folkbladet (Västerbotten), men ledarskribenten Jonas Bergström har en annan åsikt och hänvisar i en annan debattartikel till vänsterpartiets motion 2015/16:3377. Men där står faktiskt inget om att Sverige är tvunget att ta emot kärnvapen. Det står att det är ”en överhängande risk att Sverige tvingas husera kärnvapen på svensk mark”. Det var inte bara vänsterpartister som hade denna åsikt, utan både ledande socialdemokrater och miljöpartister.
När försvarsministern talar om ” debattens undervegetation” och rysk påverkan och påstår att kritikerna sprider desinformation, då är debatten verkligen låg.
Rysk påverkan då? Flera ledande dagstidningar tycks ha fått det bevisat med hjälp av en artikel som forskarna Martin Kragh och Sebastian Åsberg skrivit för Utrikespolitiska Institutet. Där angrips Aftonbladet, vänsterpartister, socialdemokrater och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen för att ha utsatts för rysk påverkan. Artikeln (Russia’s strategy for influence through public diplomacy and active measures: the Swedish case) har nu granskats av bland annat de två medieforskarna Erik Lindenius och Jesper Enbom från Umeå universitet. De kallar delar av rapporten för ”rena farsen”. Åsa Linderborg i Aftonbladet, 14 januari 2017, hänvisar till artikeln och kallar den ”akademisk lyteskomik av bästa märke”. Utrikespolitiska Institutet har nu tagit avstånd från artikeln och huvudförfattaren Martin Kragh har också tagit tillbaka vad som påstås i artikeln och vid Uppsala universitet, där Martin Kragh också arbetar, har rektorn beslutat att granska honom för ”oredlighet i forskning”.
Det är svårt att hitta källor till vad som menas med rysk påverkan. I en artikel i DN 30/4 2016 hävdar man att ”Debatten har manipulerats av hemliga ryska agenter”. SÄPO:s chefsanalytiker för kontraspionage, Wilhelm Unge säger att: ”Åtminstone på en sådan konferens deltog en deltagare som vi kan koppla till den ryska underrättelsetjänsten”. Wilhelm Unge säger att agenten både var aktiv och drev en linje mot avtalet. Man skriver också: ”En rad möten om avtalet har hållits arrangerade av olika vänster- och fredsorganisationer, ABF samt Folk och Försvar. Nyligen har Sverigedemokraterna svängt och vill som Vänsterpartiet säga upp avtalet”.
Här antyds alltså, att en rysk agent kan ha fått en eller flera organisationer att bli kritiska mot värdlandsavatalet. Vad kan då den ryska agenten ha sagt? Om han sa, att Sverige skulle bli tvunget att ha kärnvapen på svensk mark, så är det uppenbarligen ingen i Sverige som tagit till sig argumentet. Och om en rysk agent påstått att det fanns en ”övervägande risk” för något sådant så får han medhåll från många socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister. Det behövs ingen rysk agent för det påståendet. SÄPO vill inte lämna ut källor, men kanske man kunde lämna ut vad agenten påstått. Då kunde kritiker åtminstone påvisa det ytterst märkliga resonemanget från SÄPO.
Jag ifrågasätter inte, att det kanske finns försök från Ryssland att påverka svensk debatt. Men att inbilla oss att Ryssland lyckats så bra vad gäller värdlandsavatalet är osakligt.
Per-Olof Balkedal