Foto: Joel Thungren / Försvarsmakten
► Största militära övningen i Sverige på över tjugo år
► Spänningen mellan Nato och Ryssland eskalerar
► Med Värdlandsavtalet och USA-samarbetet väljer Sverige sida
I måndags inleddes Aurora-17, den största militära övningen på svenskt territorium sedan 1993.
Övningen omfattar alla vapenslag och inbegriper fler än 19 000 män och kvinnor från det svenska försvaret. Utländska förband bestående av sammanlagt runt 2 000 soldater från Nato-länderna Danmark, Estland, Frankrike, Norge, Tyskland och USA – samt Finland – deltar också. Övningens geografiska fokus är i Mälardalen och Stockholm, på och runt Gotland samt i Göteborg och äger rum under tre veckor.
Det som ska tränas är de militära enheternas förflyttningar och samverkan i samband med en invasion från land A (läs Ryssland). Den svenska krigsmakten betonar att det inte formellt sett är någon militär sammandragning i Natos regi, men när alla länder utom Finland och Sverige är anslutna till denna allians blir det bara en lek med ord. Kostnaden för detta militära spel beräknas till cirka 500 miljoner kronor.
Det markanta utländska inslaget bottnar i att det är det första stora test på det omstridda så kallade Värdlandsavtal med Nato som i maj förra året godkändes av Sveriges riksdag. Avtalet öppnar upp för att styrkor från Nato-länder ska kunna förläggas på svensk mark – och även här lagra krigsmateriel – i såväl freds- som krigstid. Mer precist innehåller avtalet regler för vad sorts stöd Natostyrkor ska kunna få och det reglemente dessa måste följa. Redan i början av detta år underströk överbefälhavare Michael Bydén vikten av Aurora-17 för att få Värdlandsavtalet att i realiteten fungera:
– Det är ett ömsesidigt lärande och det måste gå till praktisk handling innan man kan säga att man är framme och Aurora det blir startskottet (Ekot 1/2).
Påpekas bör att USA under övningen kommer att spela en nyckelroll. Det är bland annat dess helikoptrar som är tänkta att genomföra ett fingerat angrepp mot norra Gotland. Frågan är om inte det till viss del bottnar i det specifika bilaterala militära samarbetsavtal som Sverige förra året undertecknade med USA? Här betonas bland annat att man strävar efter att de två ländernas stridskrafter ska kunna fungera bättre tillsammans, att samarbetet ska bli allt tätare när det gäller övning och utbildning och att banden även är tänkta att stärkas i frågan om forskning och utveckling. Sammanfattningsvis kan man säga att Sverige med detta avtal blivit alliansfritt i allians med USA.
Rent strategiskt bör Aurora-17 ses som ett led i den ökade militära spänning mellan Nato och Ryssland som varit tydlig ända sedan Kreml 2014 annekterade Krim. Det senaste kapitlet i denna utveckling är att Ryssland under augusti för första gången samövade i Östersjön med Kina. Tidigare, i januari i år, placerade Nato ut fyra bataljoner – med sammanlagt 4 000 soldater – i Polen och de baltiska staterna. Och Ryssland i sin tur placerade i november 2016 ut luftförsvarssystemet S-400 och kärnvapenrobotarna Iskander-M i Kaliningrad samt förstärkte sin Östersjöstyrka, med kommentaren att det var ett motdrag gentemot USA:s utplacering av luftförsvarsmissiler i Rumänien i maj 2016.
Med den politik som regeringen för – istället för att förorda en strikt neutralitetslinje – hamnar Sverige med sitt geopolitiska läge mitt i skottlinjen för eskalerade stormaktsspänningar. Under Aurora-17 kommer dock en rad manifestationer av protester att genomföras, varav demonstrationen i Göteborg i morgon, lördagen 16 september, kan bli riktigt stor.
Anders Karlsson
